Tag Archives: varning klass 3

Sven, dag 2

Jag sov inget vidare inatt. Stormen rasade, och jag låg och lyssnade. Barnen låg i soffan, jag låg på madrassen på golvet med huvudet några decimeter från den inte alls täta dörren mot den dåliga verandan. Det lät länge och upprepade gånger som att verandan skulle braka omkull. Jag var stundtals osäker på om den hade gjort det. Det drog kallt om mitt huvud. Jag låg och hade för första gången nånsin (tror jag) allvarliga funderingar på att skaffa nattmössa. (Det visade sig sedan i morse att en av alla smårutor i verandan hade trillat ut på marken. Det vill säga något men inte mycket.)

Jag somnade till slut. Men vaknade sedan igen, efter kanske en timme, och låg vaken länge igen. Och när väckarklockan sedan ringde vid 06.40 så kändes det bara som att jag hade sovit någon timme till, och jag ville inte alls gå upp. Jag har varit väldigt trött idag.

Jag funderade mycket över ljuset under stormen, under alla dessa timmar när vi inte hade ljus. Under kvällen igår det där märkliga stormljuset. När himlen utöver att vara nattmörk (för att det är kväll) också har en sorts grynighet, och så under detta någon sorts särskilt märkligt ljus, som liksom är obegripligt var det kommer ifrån.

Och inatt, när det liksom verkligen inte fanns något ljus. Eller, det enda ljus vi hade tänt var den batteridriven julstjärna från Ikea, en sådan där som går på vanligt AA-batteri och som man kan ha ståendes på i flera månader (ja, vi har testat) och den fortsätter att lysa. Verkligen ett svagt ljus. Men ändå ser man ganska mycket när man vant sig. Och sedan, när någon tar med sig den där stjärnan in på toa, och man har verkligen inget ljus alls, men ändå så finns det där märkliga stormljuset.

Och idag har jag tänkt på snöljus. Ja, det är ju inget ljus på det viset, men den där speciella sortens blåaktighet i himlen och molnen som hänger samman med snöväder.

Vi kom i alla fall upp i morse. Satte en brasa i kaminen för att få lite värme. Lät den brinna ut innan vi körde iväg nioåringen till skolan, och sedan åkte jag och femåringen hem igen. Han fortsatt småkrasslig. Sedan har vi eldat mer.

En av de bestående känslorna av stormen Sven är frustrationen över vetskapen om att ha massor med mat hemma men att den är “låst” – eftersom man inte ska öppna kyl och frys när man har strömavbrott. Jag öppnade dock kylen vid några få, samlade tillfällen. Och så började jag ställa ner saker i matkällaren istället för att ställa in dem i kylen igen. I matkällaren håller sig sakerna också bra kalla. Så efter ett tag hade jag mjölk, smör, kaviar och älggryta i källaren :-) Jag har insett att det är så man ska förbereda sig nästa gång det nalkas storm: planera mat för flera dagar, plocka fram ur kyl och frys innan strömmen hinner gå, och ställa det i en kylväska i matkällaren.

Utöver glasrutan var det inte så mycket materiella skador egentligen. Avblåsta plåtdetaljer från sunkuthusets tak (som ju ändå var huvudsakligen avplockat). En plåtdel från gamla hönsgården som blåst ut på åkern.

Det har fortsatt blåsa hela dagen. Visserligen har det inte nått upp till gårdagens nivåer, men det har varit riktigt rejält ändå. Stundtals har det kommit typ snöhagel, men i väldigt små mängder relativt sett.

På eftermiddagen åkte vi för att hämta nioåringen och satt kvar på fritids en stund för att ladda dator och telefon. Då hade vi fått ett prognos om att elen skulle komma tillbaka vid 23. Men när vi kom hem vid kvart i fem hade den precis kommit tillbaka! Då hade vi varit utan el i ganska exakt ett dygn (vilket var mindre än under Simone).

Och vid halv sju-tiden fick vi äntligen hem mannen från Malmö.

Det är inte alltid någon annan som löser allting

Annars har jag lyssnat fascinerat på radio ikväll. För trots att vädret är som det är – storm, med orkanstyrka i byarna, trots att informationen om att detta oväder skulle komma funnits ute i flera dagar, trots att Trafikverket och Skånetrafiken meddelat i god tid att tågen kommer att sluta gå, det kommer att bli problem, ta er hem i tid, och så vidare – så har folk mage att klaga. De tycker att Skånetrafiken – eller någon annan – ska betala för taxi eller hotell. Lösa deras problem.

Ursäkta, men ni är faktiskt vuxna människor. Det är faktiskt ert eget ansvar att hålla koll på vädersituationen, och att reda upp situationer. Det är inte alltid så att man kan förvänta sig att någon annan ska lösa allt, no matter what. Det finns ingen försäkring som hoppar in i alla situationer och ser till att ni ska stå skadeslösa.

Bortskämda människor.

Rapport från stormen Sven om kvällen den 5 december 2013

Det blåser. Det är väl det absolut mest centrala att säga om den här kvällen.

Tidigare i eftermiddag visade vindmätaren inget alls, och jag trodde den hade lagt av för gott, men sedan måste den ha skakat till och börjat funka.

26 m/s har den visat som mest ikväll. Det är mindre än under Simone för en dryg månad sedan. Men det blåser värre den här gången. Längre. Mer ihållande.

Stundtals knakar det mycket betänkligt från den dåliga verandan på västra sidan, och jag är tacksam över mörkret som hindrar mig att se hur läget faktiskt är med den. Jag bara hoppas att den håller ihop genom natten, för det är de som skyddar åt det håll vi kommer att sova.

Strömmen gick vid 16.40. Det både förvånade mig och inte. Lite märkligt är det på nåt vis, vi har ju aldrig brukat ha strömavbrott, ens under de värsta ovädren, men nu har vi drabbats både under Simone och Sven och dessutom där emellan.

Men till skillnad från under Simone så har vi den här gången möjlighet att elda i kaminen. Jag hade tänt i kaminen redan när strömmen gick, dels för att pannan ändå blåste ut igen och igen av blåsten, dels för att det kändes lämpligt. Och jag hade ändå tänkt laga maten på kaminen, för att testa. Så jag hade precis börjat bryna älggrytbitar i järngryta på kaminen när det blev skarpt läge. Det blev alltså älggryta med torkade trattisar, morötter och lök, samt kokt potatis, helt tillagad på vår pyttelilla kamin som saknar riktig kokplatta. Och senare även te till mig och varma koppen till nioåringen. Det känns faktiskt väldigt bra att kunna laga mat – riktig mat – under de här omständigheterna.

Vi har det varmt och skönt i vår lilla uppvärmda del av huset: matrum och vardagsrum. Vi har haft dörrarna stängda mot resten av huset, där det nu är ganska utkylt. Fast för katternas skull kan vi inte dörrarna helt stängda inatt, så det kommer att bli kallare. Dessutom får ju kaminen brinna klart innan jag ska sova.

Barnen sover sött i den utbäddade bäddsoffan, och jag har bäddat åt mig själv på madrassen på golvet. Jag sitter i fåtöljen med varmt te, lyxig choklad och levande ljus. Transistorradion står på och ger rapporter från omvärlden.

Min man är kvar i Malmö. När han kom från jobbet var trafiksituationen redan svår (inga tåg, bara ersättningsbussar) och det blåste redan väldigt otrevligt. Bättre stanna hos en kollega i Malmö och sova över.

Nioåringen hämtade jag hem från fritids redan vid 14.30-tiden, det vill sga tvåochenhalv timme för tidigt (femåringen har varit hemma för förkylning). Egentligen skulle nioåringen ha varit på fest ikväll, men det ställdes tack och lov in, jag hade inte velat ge mig ut på vägarna…

För övrigt vet jag faktiskt inte var ficklampan är. Det var inte förrän jag skulle bära ner täcken och kuddar som jag kände nåt behov av den, och då hittade jag den inte, men det ordnade sig ändå. Ja, alltså, jag har inte gjort nåt allvarligt försök att hitta den, för den behövdes ju knappt.

Om en stund ska jag bära ner resterna av älggrytan i matkällaren. Där är hyfsat svalt, och så slipper jag öppna kylskåpet. Och till maten hämtade vi upp en ny flaska saft (från källaren), också för att slippa öppna kylen.

Det som egentligen “stört” mig mest under kvällen är bristen på möjlighet att hålla ordning. Det blir ju inte att man diskar undan eller ens plockar undan när det är mörkt överallt och det bara finns kallvatten. Det får helt enkelt anstå tills det åtminstone är dagsljus.

Och tja, vi får väl se vad morgondagen bringar. Enligt infon nu inga tåg, i alla fall. Får väl se om det blir ersättningsbuss eller hemmajobb. Och om det kommer nån snö eller inte.

Fuskat?

Det senaste dygnet har huvudsakligen kännts som fusk. Ja, det är den bestående känslan. Eller kanske inte fusk – men jag vet inte hur jag annars ska beskriva det.

För det första så bestod vi liksom inte testet när det kom till värme- och energidelen. Ja, vi har en kamin, men när det väl kom till kritan var den obrukbar. (Sotaren var här tidigare idag, och han fick ut oändliga mängder välpackat fågelbo. “De brukar inte gilla att bygga bo i runda kanaler”, sa han. Nå, det var uppenbarligen inget hinder här :-( Vi ska sätta dit hönsnät, i alla fall.) Det kändes rejält snopet och misslyckat.

Jag beskrev tidigare idag min situation ungefär som strömlös, tåglös och telefonlös. “Oj, då är ni helt isolerade?” kommenterade någon. Fast det var vi ju inte alls. Inte ett dugg isolerade, faktiskt. Vi har hela tiden haft möjlighet att lyssna på radio (med batteri) och vi har haft möjlighet till kontakt med omvärlden med trådlöst internet. Vägarna har hela tiden varit fullt farbara, och när batterierna i dator och trådlöst modem började ta slut var strömmen tillbaka i byn och jag kunde åka dit och “tanka”. Och ikväll, när strömmen ännu inte var tillbaka, åkte vi till en kompis för att laga mat, dricka varmt te (och äta kaka) samt ladda batterier igen.

Inte ett dugg isolerade. Ingen nöd på oss alls.

Och jag är jätteglad att det funkat så smidigt och jätteglad för goda “grannar” (avstånd och grannskap är relativa begrepp). Men jag lyckas inte riktigt skaka av mig känslan av fusk.

Vi klarade oss inte själva.

Vi var inte avskurna. (Det brukar vi vara när det är snöstorm, vilket är den sorts oväder vi är mest vana att hantera.)

Nu är strömmen tillbaka, sedan ett par timmar. Och det går att elda i kaminen. Jag har för första gången värmt vatten i den begagnade rostfria kaffepanna jag köpte tidigare i år, och konstaterat att det går utmärkt och till och med ganska snabbt att värma vatten på kaminen vid behov. Det känns tryggt och bra. Det var ju så jag ville att ovädret skulle vara ;-)

Statusuppdatering

Här är fortfarande strömlöst. För typ en timme sidan blinkade strömmen till under ett ögonblick men försvann sedan igen.

Under några timmar på förmiddagen var vi också utan fast telefoni, men den har kommit tillbaka.

Tågen ska visst ha börjat gå igen. Men jag fortsätter jobba hemifrån utifrån bästa förmåga.

I morse lämnade jag barnen till dagis och fritids inne i byn. Där finns det ström. Så jag satte mig där och jobbade en stund och lät datorer och telefoner laddas. Samt blev bjuden på kaffe.

Huset härhemma har hållit sig rätt okej i temperatur. Enligt termometern har det legat på dryga 19 grader inomhus hela dagen. Men en siffra är ju sällan hela sanningen. Det börjar faktiskt kännas lite kallt och ruggigt här nu.

Varningar och åsikter

Under dagen har jag annars träffat på samma gamla gnäll som vanligt, via vad jag hört folk kommentera och vad jag läst på nätet etc.

“Kommer inte stormen snart?” – Nej, om man sagt att den ska komma på måndag eftermiddag så kommer den varken söndag kväll, måndag morgon eller måndag lunch.

“Äsch, det blir nog inget den här gången heller. Det minns man ju hur det var sist det varnades – det blev ju nästan inget.” – Nej, kanske inte där du befann dig. Men varningarna handlar inte bara om den lilla fläck med en radie på 1 meter mitt inne i stan där du befinner dig.

“Va? Ställer de in tågen redan innan stormen dragit igång? Det är väl fegt?” – Nej, det är inte fegt. Det är klokt.

Vi tar det en gång till:

Att gå ut med varningar i förväg möjliggör beredskap. Vi får veta att det KAN bli riktigt illa. Det är en service, en lyx. Det är ingen garanti för att det kommer att bli för jävla illa, det är bara goda råd för att vi ska ha en chans att vara beredda. (Jag är så jävla glad att leva i en tid när jag kan få den sortens varningar.)

Och att ställa in tågen i förväg är att välja säkerhet – samt tvinga folk att förbereda sig. När man får veta att tågen kommer att ställas in så åker de allra flesta som har möjlighet hem i god tid. Det innebär att det är betydligt färre som behöver tas omhand av ersättningsbussar. Den minskar risken för totalt kaos med massor med strandsatta människor. För: bussar kan ta betydligt färre människor än tåg. Bussar tar längre tid. Hur väl förberedd man är så kommer det att bli besvärligt med många ersättningsbussar, men då är det bättre att kunna göra det på ett “kontrollerat” sätt. Och jag, som kan jobba hemifrån, lämnar gärna min plats på ersättningsbussarna till dem som verkligen behöver dem, som till exempel sjukvårdspersonal.

Tidigare i samma ämne: Beredskap och flytande snö

Rapport från stormen: det går ingen nöd på oss

Jag tog tåget hem redan vid lunchtid och jobbade hemifrån på eftermiddagen. Tågen åt det här hållet skulle sluta gå vid 16-tiden på grund av den kommande stormen. Under eftermiddagen uppgraderades klass 2-varning till klass 3-varning.

Vi hämtade hem barnen extra tidigt. Fast sedan började vi i fel ända. För vi trodde väl nånstans inte riktigt att det skulle bli strömavbrott här; åtminstone inget “riktigt”, längre. Det brukar liksom aldrig bli det – har aldrig blivt det tidigare under rejäla stormar (vi har trots allt bott här i elva år). Men den här gången fick vi tji, eller nåt. Efter att först ha fikat när vi kom hem vid halv fem tiden, sedan smält stearin och börjat gjuta ljus av gamla stumpar (för nöjes skull; ljus har vi gott om) så började vi lite stillsamt fixa med maten parallellt. Värma på kycklingrester i buljong från igår och koka ris.

Riset hade hunnit koka upp. Kycklingen hade börjat bli fesljummen. Då gick strömmen. Och efter en minut (?) så kom den tillbaka en knapp sekund – men sedan försvann den igen. Och har nu alltid varit borta sedan klockan 18. Prognosen som Eon skickade med sms är att strömmen ska vara tillbaka till klockan 18 imorgon.

Vi har det ganska mysigt. Maten blev ätklar eller vad man ska säga: riset kunde stå kvar och svälla klart, och kycklingen gick förstås att äta även om den inte var varm, och kompletterad med en klick creme fraiche och en konservburk majs så blev det en helt okej måltid. Vi har levande ljus, och ficklampor med batterier, och radio med batterier som stått på med allmän info större delen av kvällen. Vi har läst många kapitel sandvargen, och nu har femåringen somnat i soffan och läsningen består i Harry Potter.

Fast jag stör mig. Stör mig på den jävla kaminen som vi inte kan elda i. (Fast bra att vi upptäckte problemen, och sotaren kommer imorgon, och det är inte kallt. Bara störigt.) Jag har planerat att jobba hemifrån imorgon, eftersom tågen visst inte ska gå förrän vid lunch, men jobbdatorn är inte fulladdad, så jag kommer bara att kunna jobba en stund.

Samtidigt är jag ganska nöjd. Vi hara tak över huvudet, mat, det är inte kallt. Vi är inte utomhus, vi sitter inte fastklämda i en bil eller bakom en vält långtradare, vårt tak har inte blåst av (tror jag inte) och väggarna har inte rasat. Vi har det bra. Riktigt lyxigt, till och med. Till och med lyxen av en bärbar dator och ett trådlöst nät, även om vi måste spara på batteritid i prylarna.

Som mest blåste det nog strax efter 17, då var vi uppe i 28,5 m/s. Nu visar väderstationen stigande tryck.

Första advents-stormen 2011

Det är första advent idag. Men det blev ingen julskyltning för våran del; man ger sig inte iväg i onödan när det är klass 3-varning. Hittills har vi som mest haft 29,5 meter per sekund i byarna.

Vi har bakat pepparkakor och lussekatter, lyssnat på julmusik, spelat Carcasonne och tittat på Mio min Mio.

Vinden tjuter fortfarande utanför och hörs ännu mer häruppe, men det sägs att kulmen är nådd. Och ute på verandan känner man knappt att det blåser, bara att det är kallare än vanligt.