Jag köper förstås helst ekologisk potatis, i den mån jag får fatt i det. Och om jag får fatt i det utan att åka fem mil så är det färdigpackad potatis, alltså inte lösvikt. Det är inte det lättaste att få tag i ändå, men när jag lyckas är det stor sannolikhet att det är på Coop.
Och är det på Coop så är det i tvåkilo papperspåse med litet plastfönster.
Jag är så jävla trött på det där plastfönstret!
Varenda gång tittar jag efter: ser potatisarna grönaktiga ut? Det gör de i princip alltid. Även om jag tittar igenom alla påsarna på hyllan, ända in till den bakersta som står in mot väggen. Det är en avvägning: hur gröna är potatisarna och hur många av dem är gröna? Hur stor är sannolikheten att minst hälften av dem ska vara okej att äta? För ja, ska jag betala 30 kronor för två kg potatis så vill jag faktiskt att minst hälften ska vara ätliga.
Någon gång när det varit mer än halva påsen som varit grön när jag kommit hem så har jag sparat till utsäde. Men jag köper ju inte hem potatis från mataffären till utsäde, utan för att vi ska ha nåt att äta.
Igår i affären så var alla potatisar som gick att se genom plastfönstret, i alla påsarna mjölig potatis, så illgröna att jag inte ville köpa alls. Det var liksom ingen vits alls.
Ja, det är det där plastfönstret som ställer till det. Släpper in ljus. Förstör potatisen.
Ja, det är också fönstret som ger mig möjlighet att se potatisen som är däri. Ger mig möjlighet att se att potatisen redan är förstörd, för att ni lämnat ett fönster så att jag ska kunna se det.
Och visst, det skulle funka om påsarna hanterades rätt på vägen till affären och i affären, så att potatisarna inte utsattes för ljus. Nå, så är nu inte fallet.
Snälla sluta förstöra den ekologiska potatisen, Coop. Jag vill verkligen ha ekologisk potatis. Men jag vill faktiskt inte köpa den bara för välgörenhets skull. Det här är ett sånt jävla resursslöseri…
Pingback: Sanne skriver » Är det inte dags att ta tag i kuvertproblemet?
Pingback: Sanne skriver » Gröna potatisar igen