Och så var det rabatterna då…

Ambitionsnivån i rabatterna är fortsatt väldigt låg. Jag har föresatt mig att göra ett försök att ta bort fjolårsståndare och rycka bort det kvävande utbredda ogräsgräset lite hjälpligt, så att åtminstone de envisa blommor som kämpar sig upp såpass att jag kan hitta dem ska ha en chans att slå ut och överleva. Det innebär förstås i praktiken att det huvudsakligen kommer att vara lupiner, oregano och jättedaggkåpa, plus en del andra saker som för en något mer tynande tillvaro men som i alla fall fortfarande lever. Men men, det är så det får vara, det finns liksom inte tid och möjlighet till mer. Man måste prioritera, och det här har inte högst prio. Och om jag lyckas med föresatsen om gräset och fjolårsståndarna så kommer det i alla fall att bli ganska vackert när det väl blommar – även om det är kaotiskt och inte alls följer gängse uppfattning (eller ens min) om hur det borde se ut.