Själv har man dåligt samvete för att man tar bilen en del (trots att det är en gasbil), för att man ibland köper nya saker och fortfarande äter lite mer kött än man borde.
Och sedan träffar man på de där människorna som fortfarande inte drabbats av insikt. Som fortfarande tror att en evig tillväxt på något magiskt sätt är möjlig. Som tycker att miljö är ett gulligt särintresse och som tycker att man är extrem om man ens knystar nåt om att minska konsumtionen.
Och då blir allting så jobbigt.
Det är jobbigt att betraktas som extrem och naiv på samma gång, inom områden där de som tycker detta så uppenbart inte har koll. Det är jobbigt att vara den bråkiga som ska behöva stå på sig när det man säger egentligen bara är självklarheter. Det är tröttsamt att vara den som förväntas hålla käft eller väga varje ord på guldvåg.