Morgonen hos någon med ångest

Att ha ångest är att börja varje dag med att känna efter. Att vakna varje morgon, och det första man tänker på är att *det* finns där, och sedan känns efter: hur känns *det där jag oroar mig för* idag. Och sedan börjar den inre kampen med att försöka ta sig över puckeln, kämpa sig uppför bergssluttningen, lyckas skaka av sig tillräckligt mycket, både av det man tänker och känner och fysiskt upplever, och lyckas bestämma sig för att ignorera – men inte bara ignorera utan på något vis sätt sig över. Även om det man oroar sig för är förknippat med dödsrisk.