Jag väntar.
Väntar på att kliniken (antar ögonkliniken?) dit min remiss ska ha skickats ska höra av sig. Inom en vecka, hette det i torsdags. Och de skulle höra av sig hem till mig.
Fast hemma är jag ju inte så mycket. Jag är ju på jobbet på dagarna.
Så jag kollar telefonsvararen på kvällarna. Inga meddelanden.
Jag har ändrat telefonsvararmeddelandet så att mitt mobilnummer finns som vidarehänvisning.
Det har inte kommit nåt med posten heller.
Och det r svårt att slappna av och bara vänta. Dels för att jag ju oroar mig för ögat i sig. Dels för att jag oroar mig för att de ska 1. meddela med så kort varsel att jag faktiskt inte hinner höra/läsa innan jag ska vara där, eller 2. att de ska kalla mig vid ett tillfälle när jag faktiskt inte kan. (Jag ska på tjänsteresa ett par dagar nästa vecka. Och veckan efter det också.)
Hur läget är? Tja, jag tror att det långsamt förvärras. Eller så blir det bara annorlunda. Fast å andra sidan å glömmer jag nästan bort det om jag kan vara ute och greja i trädgården och inte behöver fokusera på saker på nära håll. Så jag vet inte. Men jag oroar mig.