Hur man nu än gör, så räcker inte platsen för alla de tomatplantor som produceras på det här stället, med både en mamma (jag) och en son (tioåringen) som driver upp tomatplantor.
Vi har fyllt verandan, fyllt krukor att ha längs den vanliga väggen på innergården, planterat i tioåringens lilla mjukplastväxthus, planterat i fler krukor och gett bort några plantor.
Nästa steg var att bryta ny mark… Så vi gav oss på ”barnkammaren”.
Att vi kallar den barnkammaren beror på att vi en gång i tiden hade tänkt att området skulle användas för uppdrivning, sticklinga och annat. Området omges av almhäck på tre sidor (inte fyrkantigt), och fjärde sidan är en stenkant – området är upphöjt relativt den sidan. I praktiken har dock vegetationen bestått avknölklockor, mossa och på senare år oregano som spridit sig i mängder.
Nu körde min man först ”trimmern”. Sedan skulle jag gräva. Men med växtligheten nedkapad och borträfsad, och på den mycket varma dag detta var (söndags) insåg jag plötsligt vilken bra uteplats detta var, med häcken som gav lite skugga i eftermiddagssolen. Så jag grävde bara upp halva området. Dessutom extremt slarvigt, bara så att det värsta av oregano, gräs och annat försvann överst. Och sedan planterade vi tomater där.
Det kommer att bli mssor med ogräs. Men kanske blir det också några tomater?
På den resterande platsen ställde jag en stol med villäge.