Enligt SMHI har vi fortfarande sommar. Trots långa perioder av ihållande höstregn, trots att de gula och bruna löven faller och yr runt på marken i drivor, så definierar SMHI det som sommar. För än så länge har det inte varit kallt nog. Än så länge har det inte varit fem dygn på rad med en medeltemperatur under tio plusgrader.
Ärligt talat har det inte varit många dagar med så låg temperatur. Några. Inga av dem i rad, tror jag.
Vi har inte haft frost ännu den här säsongen. Och ja, det är sent.
Rekordivraren i mig tycker förstås sånt är kul.
Men en annan del av mig längtar kyla. Frost. Krispiga morgnar. Varma element.
Våra element här hemma är knappt så varma att man känner att de är igång, även om de är det. För man ska ju inte värma huset mer än nödvändigt.
När jag gått och lagt mig på kvällen fryser jag en stud, för jag har ännu inte bytt bort sommartäcket.
Fast nu säger väderprognoserna att det kan bli kallt. Att det en eller ett par dagar i slutet av veckan kan komma att bli kallt på morgonen, kanske kanske till och med frost. Sen ska det bli mildare igen.
Nå, den som lever får se…
… och inom mig gnager en oro för att minusgrader och vinter ska bli något alltmer sällsynt…