Två dagar kvar. I övermorgon fyller jag fyrtio.
Och det blir ju verkligen inte som jag hade tänkt mig. Och absolut inte som jag skulle önska.
Jag ville ha häckarna färdigklippta. Vimplar och girlanger. Vänner som spelar folkmusik live. Sol och lite värme. Sitta ute vid långbord. Glädje och gamman, och en svängom med älsklingen.
Men det blir. Åtminstone som det ser ut nu så blir det i alla fall fest. (Nej, jag vågar inte ta ut det i förskott.) Vänner. God mat. Jag vet, jag ska vara nöjd med det. Det kunde varit ännu värre.
Fast lite kanske man ändå kan få gräma sig? Över att saker inte blev som jag ville utan istället blev… så här.