Vi bor inte i ett museum

Vi bor i ett gammalt hus. Halvgammalt. Inte jättegammalt. Officiellt är det byggt 1925, men det är nog snarast det år man började bygga, och sedan är det tillbyggt i omgångar. Och en del av det byggmaterial man använt när man byggt är nog återanvänt från äldre byggnader. Vårt hus är alltså lite av en mischmasch av tidsåldrar. Inte från så väldigt utpridda tidsepoker, men ändå.

När vi renoverar gillar vi att använda traditionella byggmaterial. Linoljefärg och kalkbruk och sånt. För att det är sånt som funkat bra under lång tid och har klara fördelar. Och för att det funkar bra på ett hus av den här åldern och typen och ihop med de material som finns i huset. Och för att det är snyggt.

Och vissa saker tycker vi om att välja i en stil som stämmer med husets ålder. De fönster som vi kompletterat med har vi köpt som spröjsade. Vi har bevarat de snygga brädtaken med ”trästuckatur”. Vi valde en gammal tapet i nytryck till matrummet. Vi gillar den stil som tidsmässigt stämmer med huset och vi vill gärna ha kvar den känslan.

Därmed händer det också att vi köper saker från byggnadsvårdsbutiker. För att det är snygga saker och för att det är de material vi vill ha.

Däremot är vi inte ett dugg intresserade av att museifiera vårt hus. Ja alltså, bara köra på material och produkter som är kopior av det som fanns när vårt hus var nytt. (Vilken epok skulle man ens räkna huset till, med tanke på dess historik?) Att bara köpa sådana ”återskapade” grejer blir oerhört dyrt. Dessutom blir det rätt opraktiskt. Och då menar jag inte bara den tid man skulle behöva lägga på att skaffa sakerna. Utan framför allt är det ju så att det skett en viss utveckling sedan det här huset byggdes. Även en hel del positiv utveckling. Och som sagt var, vårt hus är inte ett museum, och alltså finns det inget vettigt skäl till att vi inte skulle ta in en del nya moderna saker.

Det har folk nämligen alltid gjort. Tagit till sig nya lösningar och idéer och anpassat det befintliga till nya förutsättningar och utifrån nya möjligheter. Ibland har det gått snabbt och ibland långsamt. Men förr eller senare sker det.

De som bott i huset före oss skulle ärligt talat tycka vi vore idioter om vi inte använde en del moderna material och lösningar. Skulle vi vara tidstypiska skulle vi till exempel använda spårskruv överallt (huva!) och absolut inga skruvdragare. Eller ännu hellre spika fast allting. – Och ärligt talat, på vilket sätt skulle något bli bättre av det, när vi nu kan använda moderna skruvar och skruvdragare och istället få tid över till att ta bättre hand om huset?

Visst finns det hus som verkligen kan agera museer och representera en viss tidsålder och som därför kan vara bra att restaurera så mycket som möjligt i tidsenliga material etc. Men det måste vara ganska få hus där det verkligen är relevant. Inte varenda kåk som är äldre än från 1970-talet.

One response to “Vi bor inte i ett museum

  1. Pingback: Vervel och verklighet | Sanne skriver

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *