Monthly Archives: juli 2015

Vi bor inte i ett museum

Vi bor i ett gammalt hus. Halvgammalt. Inte jättegammalt. Officiellt är det byggt 1925, men det är nog snarast det år man började bygga, och sedan är det tillbyggt i omgångar. Och en del av det byggmaterial man använt när man byggt är nog återanvänt från äldre byggnader. Vårt hus är alltså lite av en mischmasch av tidsåldrar. Inte från så väldigt utpridda tidsepoker, men ändå.

När vi renoverar gillar vi att använda traditionella byggmaterial. Linoljefärg och kalkbruk och sånt. För att det är sånt som funkat bra under lång tid och har klara fördelar. Och för att det funkar bra på ett hus av den här åldern och typen och ihop med de material som finns i huset. Och för att det är snyggt.

Och vissa saker tycker vi om att välja i en stil som stämmer med husets ålder. De fönster som vi kompletterat med har vi köpt som spröjsade. Vi har bevarat de snygga brädtaken med ”trästuckatur”. Vi valde en gammal tapet i nytryck till matrummet. Vi gillar den stil som tidsmässigt stämmer med huset och vi vill gärna ha kvar den känslan.

Därmed händer det också att vi köper saker från byggnadsvårdsbutiker. För att det är snygga saker och för att det är de material vi vill ha.

Däremot är vi inte ett dugg intresserade av att museifiera vårt hus. Ja alltså, bara köra på material och produkter som är kopior av det som fanns när vårt hus var nytt. (Vilken epok skulle man ens räkna huset till, med tanke på dess historik?) Att bara köpa sådana ”återskapade” grejer blir oerhört dyrt. Dessutom blir det rätt opraktiskt. Och då menar jag inte bara den tid man skulle behöva lägga på att skaffa sakerna. Utan framför allt är det ju så att det skett en viss utveckling sedan det här huset byggdes. Även en hel del positiv utveckling. Och som sagt var, vårt hus är inte ett museum, och alltså finns det inget vettigt skäl till att vi inte skulle ta in en del nya moderna saker.

Det har folk nämligen alltid gjort. Tagit till sig nya lösningar och idéer och anpassat det befintliga till nya förutsättningar och utifrån nya möjligheter. Ibland har det gått snabbt och ibland långsamt. Men förr eller senare sker det.

De som bott i huset före oss skulle ärligt talat tycka vi vore idioter om vi inte använde en del moderna material och lösningar. Skulle vi vara tidstypiska skulle vi till exempel använda spårskruv överallt (huva!) och absolut inga skruvdragare. Eller ännu hellre spika fast allting. – Och ärligt talat, på vilket sätt skulle något bli bättre av det, när vi nu kan använda moderna skruvar och skruvdragare och istället få tid över till att ta bättre hand om huset?

Visst finns det hus som verkligen kan agera museer och representera en viss tidsålder och som därför kan vara bra att restaurera så mycket som möjligt i tidsenliga material etc. Men det måste vara ganska få hus där det verkligen är relevant. Inte varenda kåk som är äldre än från 1970-talet.

Texter som känts rätt och bra men inte längre gör det

Disease har under många år varit en av mina absoluta favoritlåtar med The Ark. Jag lyssnade väldigt mycket till skivan In lust we trust våren-sommaren 2007 när jag byggde väggar och fixade på ovanvåningen.

På något vis har jag liksom tyckt att det på något sätt är den yttersta kärleksförklaringen:

Belly aches, hair falls off
Skin gets covered with liver spots
Blood in the mouth and a racking cough
Heads get filled
With feverish thoughts

I believe I could get through it
I could even get into it
But only you can make me do it

And if there is disease in you
I want to have that disease too
’Cause I want everything that
Is inside you
And if there is disease in you
I want to have that disease too
’Cause if you’d die
Then I should die beside you

Nu när jag lyssnar på den medan jag målar hallen så berör den mig snarast lite illa. Ja, jag tycker fortfarande det är en fantastisk låt, både melodin och texten. Men nej. Nej, jag vill inte ha det du har i din kropp i min kropp också. Nej, jag vill inte dö bredvid dig. Även om du dör så vill jag fortsätta leva vidare. Och jag kan inte för mitt liv (!) förstå att det kan vara någon sorts kärleksförklaring att vilja dela sjukdom och död på det viset.

Jag älskar dig. Och jag vill fortsätta leva även om du dör.

Önskas: teflonfri smörgåsgrill

Vår elvaåring skulle gärna vilja ha en smörgåsgrill. En sådan där man gör toast i.

Jag skulle ärligt talat också gärna vilja ge honom en. Jag tycker att det är en vettig sak för en nästantonåring att ha, för att kunna fixa sig goda mellanmål när han är själv hemma. Och kanske inspirera till att han över huvud taget ska bry sig om att äta något då.

Han skulle ha fått en för länge sedan, som födelsedagspresent eller så, om det inte vore för en sak: alla som säljs har beläggning med teflon eller liknande.

Då och då har jag googlat för att försöka hitta en smörgåsgrill utan teflon/motsvarande non-stick beläggning (teflon är ett märkesnamn). Utan framgång.

För en vecka sedan fick jag för mig att googla på engelska begrepp istället – även om det inte finns i Sverige så borde det väl finnas nånstans, liksom?

Bingo!
Oster DuraCeramic Panini Maker and Grill finns att köpa på amazon.com. Och det är ju liksom hanterligt att köpa saker från Amazon. Jippi!

Fast glädjen varade inte länge, för älsklingen påpekade att elektriska prylar från andra sidan Atlanten har fel spänning :-( Så det blev inget av det.

Företaget Oster säljer tydligen i Sverige också. Fast bara ”blenders”. Och det behöver jag ju ingen :-/

Här surrar det för fullt

Det pratas ju en hel del om minskande mängder av insekter av olika slag, både från vetenskapligt håll och vad gäller folks observationer omkring sig. Därför kanske jag kan glädja någon med mina observationer?

Och ja, jag vet: vad jag berättar är ju bara fråga om ”anekdotiska bevis” – det säger egentligen ingenting om hur det står till någon annanstans än just här, och egentligen inte ens det, eftersom jag faktiskt inte för någon statistik eller gör några riktiga räkningar av olika grupper eller så.

Men i alla fall:

Här surras det för fullt.

Det är gott om humlor bland honungsfacelior, ärtor, vitplister, stockrosor och annat.

Jag hör i vanlig ordning gräshoppor borta i det höga gräset.

Det finns en hel del dagfjärilar – häromdagen i så stor mängd (av någon brunorange halvstor sort) att jag fick känslan av att nu måste det ha ”kläckts” en hel massa samtidigt.

Och alltså… jag kan inte påstå att jag nånsin tidigare lagt märke till murande steklar. Men nu när jag håller på och målar fönster och annat så tycks de dyka upp överallt. Inte bara i insektshotellet vi satt upp, utan från en dag till nästa murar de till exempel igen de förborrade hålen i fönstren där krokar och annat ska sättas fast…

Köper tråkiga tapeter

Hallen ja. Den står fortfarande ofärdig. När vi fixade badrummet rök golvbjälkar och golv i hallen, och vi la nytt brädgolv. Och så satte vi pärlspontspanel på den väggen som badrumsdörren sitter i. Men mer har inte blivit gjort. Tanken är att golvet ska målas och den panelade väggen ska målas. I övrigt hade vi tänkt fortsätta med panelen på en vägg till – eftersom den väggen är fortsättning på den panelade trappan upp till andra våningen. Men det har inte blivit, för det kräver någon form av lösning för vad panelen ska fästas i – svårt att fästa direkt i putsvägg av blandad kvalitet – och först måste man dessutom ta bort tretex och tapet på den väggen, och ingen vet i vilket skick putsväggen verkligen är därunder… Plus att man i så fall måste hantera att det sitter en fast monterad hatthylla på den väggen (den sitter troligen fast i putsväggen, och tapeten går runt hatthyllan).

Planen för de båda övriga väggarna har varit tapet – men i så fall efter att först ha plockat ner massor med tapetlager och tretex. Och samma sak: ingen vet hur illa det är därunder.

I sammanfattning: det är komplicerat. Mycket jobb, många osäkerheter, mycket trassel – och samtidigt väldigt lågt prioriterat jämfört med en massa annat, eftersom det här faktiskt bara rör sig om estetiska grejer. (Ja, i princip bara i alla fall – åtminstone så vitt vi vet.)

Tapeten är dessutom tänkt att mest vara ett underlag eller vad man ska säga. För tanken är att sedan ”tapetsera” ovanpå tapeten med diverse kartor och affischer och annat. Sånt där trevligt man vill ha på väggarna med som liksom aldrig blir uppsatt.

Nå. Efter att ha pratat om saken igen konstaterar vi att vi ju faktiskt kan smälla upp tapet utanpå den befintliga tapeten med alla dess underlager. Precis som man alltid gjort innan här i huset. På det sättet lämnar vi ju dessutom faktiskt kvar lite av de gamla tapeterna till framtida ”husarkeologer” :-) Och vi kan faktiskt tapetsera de tre väggar som inte är vidgjorda, och så fixa någon listlösning för att avsluta trappans panel.

Och… tapeten ska alltså som sagt var vara ett underlag. Något enhetligt och icketrasigt men som inte behöver vara snyggt. Nej, som inte ens ska vara snyggt. För snygga tapeter vill man ju ska synas och då vill man inte sätta upp något som förstör och döljer.

Därför har jag nu beställt tre rullar tapet av en väldigt ”tråkig” tapet från en outlet. (Det ger ju dessutom en ”miljöbonus” i form av att göra slut på sånt som redan finns.)

 

Odödliga vindor

Här går man och tror att kanske kanske har vindorna under huset slutligen lagt av. Det har inte tittat upp några i matrummet sedan vi gjorde vid det för tre år sedan.

Men så flyttar vi på byrån i hallen, och där bakom i kanten mellan vägg och golv sticker det förstås upp några långa bleka taniga vindor.

Vinda från hallen

Och när jag sedan går och kollar i köket, i grytskåpslådan längst ner under spishällen, så finns där faktiskt vinda igen. Fast vissen.

Åkervinda i köket

Efter apokalypsen kommer det att vara vindorna som överlever och tar över jorden. Jag tror banne mig de är odödliga.

Nothing is ever forgotten – mannen i huvan kommer tillbaka

Och nu ett avbrott för något helt annat mellan texter om trädgård och renovering och… annat…:

I våras skrev jag en hel massa inlägg om den gamla TV-serien Robin of Sherwood. Bland annat skrev jag då också om de planer som funnits vid ett antal tillfällen att göra uppföljare på serien – och varför jag tycker det kanske inte skulle vara världens bästa idé – men att det också finns poänger med det.

Idag kom nyheten: Det blir en uppföljare!

The 1980s television classic Robin of Sherwood is making a comeback – on audio.

The original cast – including Ray Winstone, Jason Connery, Clive Mantle, Judi Trott, Phil Rose and Nikolas Grace – will reunite for a one-off audio adventure, The Knights of the Apocalypse. It will be released in early 2016.

The Knights of the Apocalypse was penned after the end of the television series by the creator of Robin of Sherwood, Richard Carpenter, but never filmed.

Så… det blir (förstås) inte med Michael Praed (det skulle ju inte funka, för den Robin dog ju, liksom) utan med Connery. Men självklart är det spännande ändå.

Och jodå, det blir tillgängligt även för oss utanför UK:

It’s for CD and download, so you can hear it anywhere (though you do need to pay for it!)

Så som sagt var, spännande :-)

Städning, kittning, oljning och målning

En del märkliga saker gör man… Igår torkade jag av verandans gröna partier, eftersom de var rejält smutsiga. Tanken är att ge en ny omgång grön färg. Men bara avtorkningen gör att verandan ser mycket trevligare ut :-)

Vi har satt in ett av de nya fönstren i orangeriet, även om de ännu bara är målade två varv på utsidan och ett på insidan. Eftersom fönsterhålet inte tillät det platsmässigt så sitter det nu inget drev och inte ens någonasfaltspapp mellan fönster och vägg. Och eftersom karmen saknade skruvhål så sitter nu fönsterkarmen fast på sätt av klassiskt snitt på det här stället: med spik :-D

I övrigt är det kittande och målande av fönster på diverse ställen. Matrum, vardagsrum, skafferi och tvättstuga.

Andra människor lägger en massa krut på att putsa fönster, har jag förstått. Så långt kommer vi sällan, men nu har vi i alla fall passat på att torka ur fönsterkarmar på de ställen vi grejat. Hur gör folk för att hinna med att putsa så mycket fönster egentligen?

Det är inte vi som bestämmer över tiden, liksom

En del människor lever långa liv tillsammans. Firar guldbröllop och silverbröllop och diamantbröllop. Och det firas och ses upp till dem och de intervjuas av tidningar om hur det gått till, vad de har gjort för att kunna leva så länge tillsammans.

Som om det vore en prestation de själva står helt och hållet för.

Jag kommer sannolikt aldrig att fira något guldbröllop. Inte för att jag inte vill leva hela livet, tills vi blir urgamla och grå, tillsammans med älsklingen.

Gör det vår kärlek svagare och sämre på nåt vis?!

Bindbyte

Jag har sedan många år varit en trogen användare av Always bindor. Det började när de dök upp när jag var runt femton, som en tunnare binda som var ett dyrt men tacksamt alternativ vid vissa tillfällen, till exempel när man skulle stå på scen i danskläder och senare vid all dansträning. Och när jag flyttade hemifrån (eller när det nu var) övergick jag helt till tunna Alwaysbindor.

Dem har jag hållit kvar vid.

Men förra sommaren råkade jag i Hamburg köpa ett paket Alwaysbindor som var parfymerade – Hu så hemskt!

Och för ett tag sedan dök det härhemma upp Always-binor som ”neutralizes odours” eller nåt sånt. Numera finns det bara sådana att köpa.

Sånt vill jag inte ha. Så nu har jag bytt – numera köper jag Icas bindor.