Annars då?
Tja, igår lämnade vi barnen i skolan, och sedan lämnade vi bilen till verkstan på sådan där standardmässig service som moderna bilar själva talar om när det är dags för enligt standardmässiga rutiner. Sedan satte vi oss en stund på ett kafé och jobbade, innan det var dags för mig och älsklingen att bege oss till BUP för att prata om vår sjuåring, som mår ganska dåligt för tillfället (och nej, jag kommer inte att redogöra för det här, men vi har det jobbigt), för att klura på om vi kan hjälpa honom på något sätt (mer än vi redan gör, ska jag väl tillägga). Och på vägen tillbaka därifrån ringde verkstan och talade om att de främre gastankarna på bilen är rostiga och att vi därför inte får köra bilen. Istället blir det hyrbil – tack och lov tar försäkringen i alla fall de tre första dygnen av hyrbilskostand, men det lär ju bli fler, eftersom verkstan inte kan göra något alls förrän de pratat med huvudkontoret på måndag… och det känns inte alls kul med hyrbil i övrigt heller, efter förra gången. Det lär väl bli dyrt i övrigt också.
Cancer, BUP, allvarligt bilkrångel. Livet leker. Stabilt. Eller inte. Allmänt ganska mastigt för en sån som mig som har en ångestproblematik.
Resten av dagen igår tillbringade vi med julklapps- och vinterskoshopping med barnen på Emporia och Ikea.
Och nu är jag själv med barnen några dagar.
(Ja, jag är tacksam både för BUP, bra bilförsäkring och god cancervård. Det vet ni.)
Pingback: Det kloka gör ont och får mig att skämmas, men just nu är det ändå det ända möjliga | Sanne skriver