Stelbent friskvårdstimme

Jag har på mitt arbete lyxen att vara berättigad till en timmes friskvård på betald arbetstid. Det vill säga jag har en arbetsgivare som förstår att det är viktigt att de anställda mår fysiskt och psykiskt bra för att kunna göra ett bra arbete. Så långt är jag alltså nöjd – det är långt ifrån alla som har denna förmån i sitt arbete.

Däremot har jag invändningar mot stelbentheten. (Det ordet blev svårläst. Tror vi ska avstava så ni ser vad det står? Stel-bent-heten.)

Arbetsgivarens inställning är nämligen att det är just en timme per vecka. Max en timme per vecka. Ingen möjlighet till omflyttning mellan veckor. Den vecka man inte hinner träna på arbetstid så blir det ingen friskvårdstimme. Man kan inte ta igen det genom två timmar veckan efter.

Detta motiveras med att det är viktigt med regelbunden träning.

Ja, självklart. Det låter ju fint och bra i teorin.

Verkligheten är en annan. Verkligheten är den att periodvis har man skitmycket att göra på jobbet, och andra veckor är betydligt lugnare. Det finns veckor när det är omöjligt att hinna med det som behöver göras och man tänjer på de där arbetstimmarna man har, jobbar över och jobbar in fikaraster och annat. Och så finns det veckor när är fullt möjligt att samla ihop och hinna ikapp.

De där stressiga veckorna finns inte möjlighet att träna på arbetstid. Eller, det kanske funkar för den som inte har barn och andra åtaganden, för den som kan jobba länge varje dag och det inte påverkar någon mer än dem själva. Men åtminstone för sådana som mig, föräldrar med barn i en ålder som fortfarande behöver mig för att komma till och från skola och fritids, fixa mat och annat, så går det liksom inte att dessutom klämma in den där timmen träning på arbetstid. Det är den jag får spara in på. (Eller, alternativet är förstås att skita i att lösa det som måste lösas på jobbet och helt enkelt gå och träna ändå. Fast det skulle göra mig ännu mer stressad. Plus att jag faktiskt har för mig att det finns någon liten skrivning om att friskvården/träningen är tillåten om arbetssituationen tillåter det.)

De där veckorna blir alltså i praktiken veckor utan träning.

Så visst, träning varje vecka är säkert bättre än två timmars träning varannan vecka. Men det är inte så verkligheten ser ut! Och jag tror att det skulle vara bättre för kroppen om jag fick träna två timmar de veckor jag har möjlighet att hinna utan att det inkräktar på arbetet. Att jag hade möjlighet att samla ihop till totalt lika många friskvårdstimmar på ett år som jag arbetar veckor.

Jag tror dessutom det skulle förbättra återhämtningen de veckor det är lite lugnare – och förbättra prestationen också de där stressiga veckorna jag inte hinner träna.

Jag undanber vänligt men bestämt kommentarer om att det är bortskämt att gnälla om det här när jag faktiskt har friskvårdstimme, och liknande. Att något är ganska bra innebär inte att det inte kan bli bättre eller att man ska låta bli att sträva efter förbättringar.

3 responses to “Stelbent friskvårdstimme

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *