Evighetsmensen igen

Elva dygn eller tolv dagar varade mensen. Oräknat de där dagarna i början som bara var en färgskiftning.

Som om kroppen verkligen körde två omgångar mens på rad: först julmensen som aldrig kom, även om det kändes som att den ville det; sedan mensen efter som också var sen med alla mått mätt.

Utifrån allt jag lärt mig borde det inte kunna funka så.

Och allt jag nånsin lärt mig om mens från fackmannamässiga håll bygger på principen att kroppen ska funka som en klocka, med snygga rutiner och inga avsteg. Och min kropp har ändå alltid bevisat att det inte stämmer.

Ett och ett havlt dygn, eller knappt två, hann kroppen vara mensfri.

Nu på eftermiddagen började det kännas som mensvärk och mens på gång. Skitkonstigt, tyckte jag, och antog att det var något annat.

Men när jag sedan gick på toa för en stund sedan var det återigen rejält med färskt blod i flytningarna. Så antingen är det ny mens, eller så är det väldigt kraftfull ägglossning. Och det lär väl visa sig inom de närmsta timmarna vilket. (Om jag kan få våga anta att det inte är ett allvarligt sjukdomssymptom. Nej, jag kommer inte att googla. Vill inte väcka tanken på att vara dödligt sjuk mer än så här…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *