Jag har jobbat länge idag. Hemifrån, men länge. Har saker jag vill få gjorda. Saker som tar tid. Saker som har deadline. Saker som jag säkert egentligen kan anpassa till en lägre ambitionsnivå eller skippa eller överlåta åt någon annan, men som jag vill göra. Som jag tycker är både kul och tråkiga, stimulerande och jobbiga. Saker som jag väl helt enkelt är rätt person att göra.
Och jag skäms. Skäms för att jag lägger tid på sånt. Skäms för att jag tycker det är roligt och att jag prioriterar sånt. Skäms för att jag lägger fokus på layout och utseende och detaljer och informationsmaterial när jag borde vilja tillbringa varje minut med älsklingen så länge jag kan, både för att njuta och för att gå igenom vad som kan tänka behöva gås igenom. Varför i ett sådant läge bry sig om ett mellanslag hit eller dit eller en radbrytning som hamnat fel?
1 kommentar
För att man måste få leva i vardagen också. Man måste få vara sig själv, och känna stolthet över det man KAN åstadkomma, när det finns saker i sitt liv man inte kan göra något åt. Att bara sitta o titta på sambon blir tyvärr ingenting bättre av, antagligen bara sämre efter ett tag för att ni skulle slita ut varandra. O han behöver säkert vara ifred ibland också. Så passa på att jobba när du orkar, och var stolt över det du åstadkommer!