Ingen att fråga

Jag är inte så väldigt effektiv för tillfället. Tankspridd och lite orkeslös och med en lågfrekvent ledsenhet under ytan hela tiden. Fast jag får gjort saker, bara väldigt långsamt och med mycket pauser. Och helt ostrukturerat.

Hade älsklingen funnits kvar hade jag i ett sånt här läge letat reda på honom och frågat:

”Tycker du om mig fastän jag är så ineffektiv?”

Och han hade svarat:

”Massor!”

Eller om jag tvekar om jag ska göra något jag vill göra men inte riktigt vågar – då skulle han klart och tydligt säga ”Gör’t!”

Men nu kan jag inte fråga honom. Så nu går jag ännu mer än annars omkring och skäms för att mamma och pappa gör mycket mer nytta än mig och jag går och lullar runt som en annan latmask.

One response to “Ingen att fråga

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *