11 maj 2016

Idag är jag trött. Trött och orkeslös och klubbad. Initiativlös och liksom avstängd.

Jag har mens också. Den kom i morse eller möjligen inatt. 28,5 dygn, tror jag.

Kanske är det mensen. Kanske är det att jag kom i säng senare än kroppen hade behövt. Kanske är det att jag inte har några påtagliga saker jag vet att jag borde göra just nu.

Kasnke är det bara sorgen.

Jag känner mig ensam och kraftlös och inkapabel att ta beslut.

3 kommentarer

    • Maria11 maj, 2016 kl. 10:09
    • Svara

    Kram! <3

    • Monika11 maj, 2016 kl. 10:32
    • Svara

    Bry dig inte om att orka. Låt dagen bli som den blir. Du har verkligen gjort allt du har kunnat den senaste tiden och lite därtill. Du behöver nog den här svackan för att samla nya krafter. Det är helt självklart att du kommer att ha bättre och sämre dagar. Och tyvärr riktigt dåliga dagar också :( Och den där eländiga mensen gör ju inte livet lättare. Undrar ofta vad den ska vara bra för… Ja, det var nog inte så uppmuntrande ord, men villl bara att du ska veta att jag bryr mig. Kram

    1. Mensen är väl i grunden bara ett tydligt bevis på evolutionen – hade någon planerat och designat hade hen konstruerat oss smartare än så.

      Och du behöver inte vara uppmuntrande. Det räcker bra att du finns. Och att säga att det är okej att det känns som det känns, eller vad man ska säga, är väl också en sorts uppmuntran. Eller ett stöd. Eller ett nånting. Ett nånting är ganska bra, faktiskt. Det är ju bristen på nånting som är det stora problemet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.