Kantstött föräldraskap

Och så någonstans i allt det andra så ska man orka vara förälder också. Ensam förälder till två barn som nyss mist sin pappa. Två barn som helst också vill slippa undan att tänka och känna för mycket och som gärna gömmer sig i minecraft.

Jag vet vilken förälder jag vill vara för dem i nuläget och framöver. Jag vet hur jag vill försöka var och få en bra tillvaro.

Men jag orkar ju inte. Jag orkar mest bara försöka klara av mig själv. Jag orkar inte vara strukturerad och välplanerad och klok.

Jag överlever nätterna för att jag har en sjuåring som ligger bredvid mig och ger trygghet. Och jag ger väl detsamma tillbaka till honom, antar jag.

4 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Ibland får tillvaron vara annorlunda. Det fungerar att äta på papptallrikar några gånger ibland när man inte orkar diska. Hämtmat är också ok. Att vara vara och krama om varandra, att gråta och svära och skrika är också ok.
    Just nu är det tillåtet att rucka på saker och köra ”låt gå” för dig och barnen om ni mår bäst av det.
    Be oss som vill och kan hjälpa er om hjälp och råd.
    Kramar ♡

    • Sofia S M14 maj, 2016 kl. 23:20
    • Svara

    Dina barn vill bara dela sorgen med dig, de kräver ingen super-mamma. Jag har förlorat min pappa och tryggheten som fanns kvar var min mamma, ja, men det jag ville helst var bara att prata om pappa så han fanns kvar bland oss och prata om hur vi upplevde sorgen. Det viktiga är inte att du är en superförälder, för det kommer du inte orka i nuläget, utan att ni är närvarande med varandra och håller ihop. Bär sorgen tillsammans och dela era kärleksfulla minnen med varandra så att Johan lever kvar <3 Sänk ribban för allt annat ett tag och låt sorgen ta sin tid.

    1. Barnen vill inte prata särskilt mycket. Mer spela datorspel för att skingra tankarna.
      Och nej, jag vill inte vara supermamma. Jag vill bara bygga ihop tillvaron så att den har en riktning och känns meningsfull. För att det är det som ger kraft och ork att fortsätta.

    • Hanna15 maj, 2016 kl. 22:29
    • Svara

    Strunta i strukturerad o välplanerad o klok ett tag. Vem orkar med det i det läge du finns i just nu. Strunta i alla förnuftiga råd och på att tänka framåt, att bara vara duger gott ett tag till. Det blir tid till annat framöver. Barnen kommer antagligen vilja prata när de är redo för det, om du finns då, vilket du givetvis kommer göra, så är det mer värdefullt än allt annat, tror jag. Kram!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.