Samvetet även för glädjen i korta ögonblick

Och så lyckas jag slappna av, finnas i nuet, känna mig glad, känna att livet kan vidare. Bara vara och känna att det ordnar sig och det inte är hela världen att han dog. Eller nåt sånt. Något ganska ordlöst men helt okej.

Och då får jag genast dåligt samvete för den där känslan.

”Skärp dig”, skulle han säga. ”Släpp det.”

9 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Maria Karlberg23 maj, 2016 kl. 20:37
    • Svara

    Det är klart att han skulle, men jag förstår att det dåliga samvetet slår till fast du vet det. Är ändå glad att det kan komma sådana korta ögonblick ibland. Kram

    (Ja du, det blev platt och otillräckligt den här gången också, men det får nog vara så just nu om jag inte ska sluta kommentera helt.)

    1. Sluta ställa krav på att kommentarerna ska vara briljanta! Ställer man för stora krav på sig blir ju inget gjort här i världen :-) Jag uppskattar kommentarerna även om de är platta.

        • Maria Karlberg23 maj, 2016 kl. 21:45
        • Svara

        Bra att du gör det och du har alldeles rätt. Jag ska försöka sänka kraven :-)

        För övrigt var jag inne i Messenger och letade efter något helt annat när jag hittade en stor tummen upp från din älskling. Sista inlägget i den sista diskussionen vi hade där. Jag blev faktiskt lite glad mitt i alltihop. Eller gladsorgsen som Jenny skulle säga.

        1. <3 :-D

    • S23 maj, 2016 kl. 22:28
    • Svara

    Så fladdrar den där fjärilsvingen förbi igen…
    Du hjälpte honom att leva längre. Det finns en lättnad i att han dog och slipper lida.

    Och sen samvetskval. Vad har den för bild?
    Är det ett höstlöv som fladdrar…

    … jag har sen länge släppt idén om verkshöjd på mina kommentarer … ?

    1. Jag tror inte egentligen att jag hjälpte honom att leva längre; det var det sjukvården som gjorde.
      Däremot tror jag att jag hjälpte till att se till att livet verkligen levdes så länge som det var möjligt: att de där dagarna var fyllda av saker som kändes roliga och meningsfulla och bra så länge det var möjligt.

    • S23 maj, 2016 kl. 22:46
    • Svara

    Det var bra utveckling av tidigare inlägg – att ha hjälpt honom Leva – även om det inte förlängde tiden. Den där englandsresan till exempel var väl en del av det egna meningsbyggandet

    Själv tror jag nämligen inte att det finns så mycket yttre objektiv mening – den får vi skapa själva. Genom att plantera bönor eller spränga gröt till barnen…

    1. Visst är det så, att vi måste skapa mening själva.

    • Jennie Lind24 maj, 2016 kl. 10:48
    • Svara

    Du behöver ha de stunderna. Din hjärna och ditt hjärta vilar lite. Det ska du inte bara ”unna dig”, det handlar om DIN överlevnad

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.