Det jag kanske borde gjort annorlunda

Jag tänker att jag gör ett försök att konkretisera och lista. Hellre konkret och nedpunktat än en diffus sörja. Kanske blir det lättare att jaga bort spökena om man ser konturerna?

I slutet

  • Jag borde kanske ha hävdat att du inte skulle fortsätta med näringsdryckerna utan tjatat om att du skulle fått dropp istället. Inte glukosdropp, utan sånt man får om man inte alls kan äta. För då hade det inte funnits så mycket som muckade med din tarm.
  • Jag borde ha lyssnat mer på dina beskrivningar av den märkliga känslan i tarmen. Känslan av att något klibbat fast på insidan. Känslan av träningsvärk i tarmen efter den där morgonen. Borde kanske inte ha nöjt mig med läkarnas konstaterande att det nog mest var någon sorts förstoppningsgrej. Kanske var det något annat/något mer? Kanske kunde den brustna tarmen ha förebyggts/hindrats?
  • Jag borde ha stannat hos dig på fredagen den 29 april. Hittat barnvakt, inte åkt hem.
  • Jag borde tjatat på dig mer om att ta movicolen även när de nya cellgifterna gjorde dig lös i magen.

Ja, jag vet att du skulle ha dött i vilket fall. Men kanske inte fullt så tidigt och fullt så hastigt?

Under sjukdomsåret

  • Kanske borde vi ha pratat med sjuåringen annorlunda? För till andra vuxna sa vi ju som det var, att det här är obotligt och man dör av det. (Inte för att alla tog till sig det, men ändå.) Till sjuåringen vävde vi in det lite mer. Förklarade vad cancer är, att man dör av det, men att pappa ska få de här medicinerna, och om de funkar och så länge de funkar så kan pappa i bästa fall fortsätta att leva. Och att medicinerna kan få pappa att må väldigt dåligt, men det betyder inte i sig att han är sjukare. Typ så. Så ja, vi sa att man dör av det här om man inte får medicin, och att medicinen kanske inte skulle funka. Och den elfte april sa vi att nu har läkaren sagt att den här medicinen inte funkar längre, och att om de inte hittar någon annan som funkar så kan det vara så att pappa dör, och därför är vi lite extra ledsna och oroliga idag. – Men ändå. Vi sa inte ”nu kommer pappa att dö”. Det sa jag inte förrän på morgonen den 30 april. Att nu är det riktigt riktigt dåligt med pappa, och han kommer nog bara att leva några dagar till. – Skulle vi ha gjort annorlunda? För chocken blev riktigt rejäl för honom, att pappa försvann så snabbt. Men han hade fullt tillräckligt med oro i sig ändå… vi ville inte göra livet helt omöjligt att hantera för vår försteklassare. Men kanske kunde vi gjort bättre än vi gjorde?
  • Kanske borde jag ansträngt mig mer i England att hitta mat som var snäll mot din mage? Det blev ju, som det lätt blir när man är på resande fot, lite för mycket typ fish and chips och liknande, och det var din mage inte alltför förtjust i. Kanske hade den klarat sig bättre och längre med snällare mat? (”Men för i helskotta skärp dig”, skulle du nog sagt, ”jag har väl nåt ansvar själv också?”. Fast du skulle inte låta arg. )

Längre tillbaka

  • Tja, på något sätt önskar jag att jag/vi hade upptäckt att du var sjuk tidigare. Innan du hade metastaser i levern. – Fast å andra sidan var det ju en ren slump att det ens upptäcktes när det upptäcktes… Hur skulle jag ha kunnat veta eller ana? Speciellt när jag kämpat så länge med att sluta leta livsfarliga sjukdomar i varenda liten ömmande tå (bildligt)?

Saker jag hade velat hinna göra mer med dig innan tiden tog slut och som jag grämer mig över

  • Spela in musik (jag tror enda gången vi gjorde det var innan första barnet?) och spela mer musik
  • Gå ut och dansa! Det har varit alldeles för få polskesvängar på senare år :-(
  • Ta fler bra bilder och spela in mer av dig i största allmänhet

Lösryckta bisarra tankar som far runt fastän jag vet hur bisarra de låter

  • Den där vårtan/vårtorna jag haft bakom ena stortån sedan sommaren vi träffades, och som jag under några års tid till och från försökte behandla men sedan gav upp med och låtit vara… vårtvirus kan bidra till vissa sorters cancer… kan det ha påverkat något, gjort att du fick cancer…?
  • Min förkärlek för att köpa kött med kort datum, för att maten inte ska slängas… kan det köttet liksom ha bidragit? Typ som att processat kött ökar risken för tarmcancer, och man vet inte exakt varför, men kött som legat längre kanske kan ha hunnit få mer bakteriepåverkan och därmed också öka risken på liknande vis?

Och så den där stora allmändiffusa…

  • Jag skulle ha prioriterat annorlunda, använt tiden bättre, hunnit med mer…

——

Det var svårt det här. Egentligen tror jag att jag har glömt flera viktiga. Jag får väl fylla på listan efterhand. Eller ni som läser kanske kan hjälpa mig? ;-)

2 responses to “Det jag kanske borde gjort annorlunda

  1. Jag kan inte ge dig råd, lindra sorgen och varken korta ner eller länga din lista. Tyvärr. Ett tips mot vårtor är nog det mest konkreta jag kan ge… Om du inte provat det redan så sätt en bit silvertejp på vårtan några dagar. Skrumpnar ihop o faller bort i ett nafs. Har funkat här iallafall. Ledsen men det var det bästa jag kunde uppbåda just nu…

    • Det har jag inte provat. Och lär nog inte göra just nu heller, för… tja, den begränsade orken behövs till annat, typ.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *