Inatt skulle vi begrava dig. Eller snarast var det väl fråga om någon sorts minnesstund. Och jag tror att vi fick resa iväg till någon annan stad för det hela. Ja, det var så där som drömmar är, du vet – en massa omständigheter som liksom inte stämmer med den vanliga verkligheten men som ändå är logiska och självklara i drömmen.
Men vi var lite osäkra på hur vi skulle göra. För du levde ju… du hade inte alls dött. Borde vi liksom avblåsa det hela då? Fastän en massa människor hade förberett och fixat och rest dit? Men i slutändan kom vi fram till att det var lika bra att köra på. Trevligt att träffa alla människorna, ju. Bättre att göra det när du är i livet än att du skulle behöva vara död.
Och märkligt nog var det inte så många som verkade bry sig om just den biten. Väldigt få som ifrågasatte just det. Det hade väl fullt upp med att umgås, liksom.
Och jag konstaterade att du mår allt bättre. Att de där nya cellgifterna nog gör nytta och krymper tumörerna igen. Och du kör bil igen, vilket ju också måste betyda att du mår bättre och inte behöver ta morfin och så där. På det hela taget verkar det gå åt rätt håll.
Skit också att det uppenbarligen bara var en dröm. I den här vakna dagverkligheten, som antas vara den riktiga, så är du tydligen fortfarande död. Alldeles oavsett vad jag drömmer och hur självklara drömmarna känns.
5 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Om du vill ha en tolkning av den drömmens betydelse, eller snarare en tolkning av din berättelse om drömmen (hur dess innehåll egentligen såg ut kan ju ha varit svårt att fånga i ord) kan jag kanske få säga att känslan i din berättelse verkar vara att du vet att det finns en väg framåt, genom och efter begravningen och sorgen, och att den fortsättningen är meningsfull och ljus. De friska och goda minnena kommer att växa till sig och bära dig vidare. Det är rätt väg framåt: att bygga vidare på den grund ni lade tillsammans, fullfölja planerna på att ta hand om barn och hem, och att också resa och göra trevliga saker ihop med vännerna.
Författare
Egentligen vill jag inte ha någon tolkning :-) Och själv uppfattar jag det mer som att jag ser en alternativ/parallell drömvärld, så som jag skulle vilja att saker hade utvecklats.
Och det är inte första gången jag drömmer att han fortfarande är vid liv – även om det nog blivit mer sällan på sistone.
Hursomhelst är det väl bra att du sover såpass gott trots allt så att det blir drömsömn! Gott tecken också att du har både fantasi och förstånd i behåll.
Författare
<3
Jag minns när jag var höggravid med första barnet, och drömde att jag kom försent till min egen förlossning. Personalen på BB stod med det inlindade barnet i famnen och var jättearga på mig för att jag inte kommit i tid…Lustiga drömmar man kan ha ibland…