Igår flyttade vi (jag och pappa) på soffan i vardagsrummet för att kolla statusen för golvet. För det är därunder soffan det svajat. Ja, inte när soffan står på plats, men de där få gångerna man flyttar på soffan för att något trillat ner bakom den eller man av någon viktig anledning måste dammsuga under den. Typ. Och då när man dragit ut soffan så märker man hur det sviktar i det hörnet och blir riktigt nervös…
Nå. Vi flyttade soffan. Och sedan var jag upptagen med annat en stund, och när jag kom tillbaka en stund senare såg det ut så här:
Noteringar:
- Jag förväntade mig att det skulle vara väldigt likt vardagsrumsgolvet i olika lager och sånt. Det var det inte alls.
- Under plastmattan (överst) fanns ”bara” masonit och sedan trägolv. Inga undre lager av mattor. Inga Balatum eller annat. Inget limmat med märkliga sorters lim som behöver skickas på analys för att utreda eventuellt innehåll av asbest.
- Trägolvet är inte angripet och bjälkarna inte sämre än i andra rum (tror jag); möjligen luktar det lite mer muggigt än under andra golv vi tagit upp, men det är egentligen svårt att avgöra, eftersom vi nog alltid plockat upp ganska mycket direkt när vi väl börjat.
- Det är nog faktiskt bättre med asfaltspapp/liknande ut mot grunden än det varit i andra rum, tror jag?
Sammantaget ingen panikkänsla på det i alla fall. Tror jag. En kamera nedstucken i hålet gav inte heller någon ytterligare panikkänsla. Däremot infon om att golvbjälken faktiskt stöttas av två tegelstenar.
Nu har pappa spikat igen hålet i golvet med en bit plywood, och soffan är delvis tillbakaställd så länge.
Och pappa har rivit bort i princip allt av verandan – nu består den av grunden, några stolpar som stöttar upp taket, och så taket. Typ. Resten har han forslat bort. (Heja pappa! Tack, pappa!)
Och jag har som sagt börjat skrapa ett av de fönstren som ska användas.
Fan fan fan vad jag saknar dig! Du ska vara här med mig och göra, ju!!