Shakespeare. He really knew his stuff. They all did. The Ancients. Poets. All those sad songs. All those lullabies. Sleep is essential to every sentient being in the universe. But to humans, greedy, filthy, stupid humans, it’s an inconvenience to be bartered away. Well, now we know the truth. Sleep isn’t just a function. It’s blessed. Every night we dive deep into that inky pool, deep into the arms of Morpheus. Every morning, we wake up and wipe the sleep from our eyes. That keeps us safe. Safe from the monsters inside.
Doctor Who. Avsnittet ”Sleep no more”.
Ja. Sömnen är oerhört viktig. Och även om jag inte sover hela nätter i ett sträck, utan vaknar ett antal gånger ibland, och även om jag inte blir utsövd, och även om det är för jävligt att gå upp på morgnarna och tar flera timmar innan jag lyckas ta mig förbi hela den motbjudande känslan av att behöva acceptera världen och livet och rådande omständigheter, så ändå: Jag sover. Jag får nattens vila från den konstanta sorgebordunen. Jag får några timmars flykt undan verkligheten, jag slipper undan monstren för ett tag.