Jag saknar dig nåt så förbannat! Egentligen också för att jag varit på bygmarknader och tittat på saker – men det får jag skriva om sen.
Men just nu saknar jag dig mest av allt för det här:
Jag har mina svaga sidor. Jag har mina orimliga krav på mig själv, som ibland förstärks av omgivningen. Ständigt dåligt samvete, ständigt en önskan att vilja och hinna mer. Och jag hur jag funkar. och du vet hur jag funkar, och du kan stötta. Kunde stötta. Men nu när jag slänger ut ett frustreta gnäll i etern, bara för att skrika av mig lite frustration, så får jag tillbaka långa harranger med metoder där allting ska punktas ner, inklusive sovmorgnar och självsläkning och ta det lugnt. Vilket inte alls är vad jag behöver. Speciellt inte nu. För jag behöver komma ihåg att jag inte är en maskin. Att jag går sönder ännu mer om jag ska göra så.
Och jag går sönder. Min mage gör ont, min själ gör ont och stressen växer. Jag känner mig oduglig och värdelös. För istället för att känna och jo, men det duger, även om det inte blir perfekt i nuläget, så ska jag istället känna att det faktum att jag dessutom är sämre på struktur och strategi och planering än vanligt gör mig ännu mer misslyckad. Och så ska jag behöva stånga mig blodig för att förklara att det där inte är lösningen, och dessutom få påtalat att det nog minsann är jag som har fel.
Jag vill inte ha några jävla metoder! Metoderna hjälper mig inte att vara snäll mot mig själv. Det kanske är rätt för andra, men det är inte rätt för mig. Kan inte folk bara acceptera det?
Kan inte folk fatta att ibland är det man behöver bara att få veta att man duger som man är? Att få en (virtuell) kram?
Så utöver stress har jag nu löjligt tårflöde och en begynnande gråthuvudvärk. Samt saknar dig alldeles för jävligt. För jag behöevr verkligen någon med ditt öppna sinne och inställning, ditt lyssnande istället för presenterande av färdiga lösningar. Din mänsklighet.
Fan.
5 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Du duger. Du är bra precis som du är. Och det borde inte vara för mycket begärt att få gnälla av sig lite utan att få färdiga lösningar tillbaka.
Ja, och kram.
?
Virtuell kram –>: –( * )– Eller nåt sånt.
Du duger som du är. Märkligt att det är så lätt att säga till andra , men så svårt att säga med någon slags uppriktighet till sig själv.
Författare
Ja, visst är det märkligt? Men jag antar att det är ett viktigt skäl till att vi behöver andra människor <3
[…] Ja. Innan idag var jag alltså iväg till tätortens byggmarknader. Inte med något specifikt ”jag ska köpa hem det här”. Men jag ville spana på vilka sorters reglar det fanns – eller ja, snarast kolla hur läget för tillfället är när det gäller reglar/bjälkar som INTE är 45mm/2″ på ena ledden. Och så ville jag kolla det nuvarande utbudet av trägolv. För även om det för det mesta finns hemma, så ska man liksom inte räkna med det, om man säger så. Ja, och så ville jag passa på att ha möjligheten att gå och titta lite när barnen inte är hemma – för de vill liksom inte följa med på sådana tråkiga saker, och ska man göra det och ha dem med så måste det vara ”nu ska jag plocka till mig det här och det här, och sedan betalar vi och åker hem”. (Dessutom hade jag ärenden till både banken och bilverkstaden idag.) […]