Åldersgränser

Tolvåringen spelar mycket datorspel.

Älsklingen, som den datornörd han trots allt var, spelade inte direkt mycket, men hade i alla fall en hel del koll.

Vad gäller det här med vilka spel som är okej att barnen spelar, är det inte alltid så lätt att göra en bedömning. Det finns ju många aspekter. Alla spel behöver till exempel inte vara ”pedagogiska” eller ”utvecklande” – ibland behöver man ägna sig åt meningslösa saker också.

Åldersgränser i det yngre spektrat har vi sett mer som inriktning och lämplighet utifrån mognad. När det däremot kommer till högre åldersgränser på spel – 15 och högre – så har jag och älsklingen varit helt överens: dessa gränser har satts av någon som är mer insatt än vi och som gjort denna bedömning, och dessa gränser ska hållas på. Inga sådana spel är alltså tillåtna för våra barn.

Det har aldrig varit något riktigt problem. När tolvåringen varit yngre har han frågat, påtalat att andra spelar det, men sedan nöjt sig med svaret – och ärligt talat mer verkat tycka att det är skönt att kunna skylla på förbud från mamma och pappa.

Igår slog det där plötsligt tvärom:

– Mamma, hur var det nu, varför får jag inte spela CS?

– Jag antar att det är så att det är en åldersgräns på det?

– Nej, det tror jag inte…?

Jag googlar. Jodå, ”CS GO” har åldersgräns som gör att det inte alls kommer på fråga att få spela.

– Men alla andra killar i min klass spelar det.

– Argumentet ”alla andra får” har använts sedan tidernas begynnelse och betyder inte med nödvändighet att det stämmer.

– Du kan kontakta dem allihop via skype och fråga dem.

– Nej, det tänker jag inte göra. Jag skiter i om de får eller inte får. Du får inte.

– Men varför får då de spela för sina föräldrar?

– Ja, inte vet jag. Jag vet bara vad som gäller här.

Ja, och så vidare. Skitsur tolvåring.

Jag är i alla fall tacksam över att det här är en sak jag vet att jag och älsklingen var överens om. Inte för att jag behöver hans ”godkännande” för hur jag sköter föräldraskapet när han inte längre finns här. Men för att det i alla fall ger mig lite tröst att veta att han, som hade bättre koll än jag, var helt enig med mig i detta.

2 kommentarer

1 ping

    • Åsa8 augusti, 2016 kl. 18:28
    • Svara

    Hög igenkänning! Dottern säger att åldersgränser är ”det enda jag är sträng med”.

    • Hanna9 augusti, 2016 kl. 11:02
    • Svara

    Känner också igen. Jag tycker du gör helt rätt, de åldersgränser man själv som förälder sätter upp, eller de som lagen föreskriver (eller lag och lag, men 15-årsgräns på bio är ju absolut), är de som gäller. Jag fascineras ibland över vilka spel sonens 11-åriga kompisar får spela, CS är typiskt ett sånt spel som jag inte hade låtit sonen spela. Nu är han tack o lov inte så intresserad, så jag slipper sura miner. Samma sak med filmer, sonen har kompisar som har sett skräckfilmer som knappt JAG vill se (SAW tex) antingen via Netflix eller Youtube tex…Åldersgränser finns ju där av en anledning…

  1. […] poängtera att jag inte har några problem med att de spelar datorspel. Det får de gärna göra, så länge det inte är helt olämpliga saker. Och jag har förståelse för att det finns behov av verklighetsflykt, och jag vet att […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.