Häromdagen dog Janne ”Loffe” Carlsson. Som så ofta så meddelades det via medier att han hade dött omgiven av familj och vänner – eller något sånt där.
Sånt där får mig att undra så mycket och känna mig så konstig.
Sitter verkligen alla människor utom vi och väntar runtom den döende? Timme ut och timme in?
Man vet ju inte i förväg hur lång tid det tar innan personen dör. Ofta är det väl egentligen oklart om det rör sig om timmar, dagar eller ännu mer ända tills döden verkligen inträffar?
Min älskling dog på en måndag, sent på kvällen, strax innan midnatt.
Han blev inlagd på fredagen, tillfälligt. Till lördag morgon hade läget försämrats så pass att vi insåg att det var på väg mot döden, och under lördagen kom familj och nära släkt. Älsklingen orkade inte några längre stunder utan vilade mellan varven. Till söndagen kom en drös vänner och hälsade på. Och det var begränsade stunder och vila emellan. Och på måndagen var det huvudsakligen familj och vänner kvar, och ännu kortare stunder.
Han orkade inte ha oss därinne för mycket. Ville inte ha oss därinne för mycket.
På kvällen åkte de andra hem för att komma tillbaka nästa morgon. Det var bara jag och äldsta sonen som sov kvar på sjukhuset. Och det var en ren händelse att jag vaknade till av hans rosslande när han tog sina sista andetag.
Han var inte omgiven av släkt och vänner när han dog.
Det betydde inte att släkt och vänner inte ville vara där, inte brydde sig. Utan det handlade dels om att man faktiskt inte kan sitta där, massor med människor, timme ut och timme in, och vänta på att en människa ska dö. Och dels på att han själv inte skulle ha stått ut med att vi gjorde det. Det hade varit elakt mot honom, den döende.
”Ofta är det så att det inte är förrän den döende faktiskt får vara ifred som hen slappnar av och kan släppa taget och dö.” Ja, ungefär något sådant sa en av sköterskorna den sista kvällen, bara någon timme innan älsklingen dog. Så jag tror egentligen inte att det var älsklingen som var unik i just det här.
Men i medier är det så det ser ut: alla som inte dog påtagligt övergivna dog i stället som någon sorts målning på Nationalmuseum, med hela släkten sittandes runtom.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag tror att det är något som tidningarna i 99 fall av 100 (minst) inte har en aning om, men att det låter bra att säga. Jag tror det är något som antigen familjen, om de kontaktar pressen, säger för att det låter bra (”han dog helt ensam medan vi kollade Paradise Hotell på TV” låter inte lika värdigt…), eller som journalister lägger till för att det känns vackert. O i ert fall skulle jag nog säga att ”dog omgiven av nära o kära” räknas. Det KAN rimligen inte handla om att alla kändisar har en hel drös folk runt ikring sig hela tiden de sista dagarna i livet, utan snarare att de fanns i krokarna, kikade in ibland, satt o fikade i ett annat rum eller hade varit där men åkt hem o lagt sig eller nått liknande.
Håller med Hanna. Hade man skrivit om din älskling i pressen så hade man nog uttryckt det på samma sätt, han var ju faktiskt omgiven av släkt och vänner, om inte i själva dödsögonblicket så i varje fall bra nära när det blev uppenbart, i bjär kontrast till t ex någon som dog oväntat i TV-fåtöljen och upptäcktes inte förren tre dagar senare.
Författare
I fallet Loffe Carlsson så var det efter vad jag förstod så det hade uttryckts i meddelande från familjen. Jag skulle definitivt inte ha uttryckt det så om jag hade haft skäl att skicka meddelande till media om älsklingens död :-D
Du är för ärlig och för lite politiskt korrekt, Sanne ;-)
Författare
Pytt heller, jag brukar snarast få höra att jag är FÖR politiskt korrekt. (Vilket jag generellt sett ser som en bra sak.)
OK, då böjer jag mig för övermakten :) Ja, ”politiskt korrekt” är väl egentligen en bra sak, det jag tycker är jobbigt är när folk använder det för att säga floskler utan att lägga något annat bakom eller när man tar hänsyn som nästan blir orimliga bara för att inte någon enda liten person ska känna sig kränkt…I det här fallet tänkte jag snarast att det ju utåt låter väldigt bra (= politiskt korrekt) att säga ”omgiven av släkt o vänner” alldeles oavsett hur det egentligen gick till, medan du är lite för ärlig o kanske tar den ordalydelsen mer bokstavligt än många andra :)