Tag Archives: åkermark

Åkermarken igen

Jag funderar en del kring det där med åkermarken och att man inte ska bebygga den. Alltså, i korthet är problematiken den här: Bra odlingsbar åkermark är en begränsad resurs, som till stor del tillkommit under istiden. Om vi bebygger den, asfalterar och annat så förstörs den och återskapas inte igen förrän på mycket lång sikt (ny istid eller annat dramatiskt och tidsödande geologiskt sammanhang). Alltså bör vi inte bebygga eller förstöra åkermark utan hålla oss till att bygga på mark som redan är ”förstörd”, till exempel inne i städerna, på gammal industrimark – eller på mark som i alla fall inte är bra åkermark.

Så långt är det inga konstigheter.

Men jag har ju, som bekant, lite svårt för det här med svart och vitt. Med att bara se ytterligheter. Visst, som grundprincip är det vettigt att undvika att bygga på åkermark. Men det kommer ju att dyka upp tillfällen då man behöver frångå principer av ett eller annat skäl. Och då måste det väl gå att göradet väldigt olika bra eller dåligt? Det måste gå att ställa upp principer för hur man bör göra och vad man bör undvika?

På något vis måste väl ändå det väsentliga vara hur mycket man muckar med matjordslagren? Det vill säga ju mindre man gräver och schaktar desto mindre skada måste det göra? Om man bara bygger ett hus, utan att gräva och schakta och ha sig på resten av tomten, så måste väl det vara bättre än om man jämnar av marken helt på hela tomten? Och ju mer hårdgjorda ytor, desto sämre? Ju mer man preparerar och blandar i annat och förstör, desto värre? Eller?

Jag tycker det borde vara självklart. Fast jag har aldrig hört någon prata om det, utan så fort det pratas om åkermark och hot mot den, så är det verkligen svart eller vitt.

Vad är det jag missar?

Tankar om jord, näring och kretslopp

I fredags planterade jag om en del av tomaterna och satte ut i sina stora krukor på innergården. Men jag satte inte om alla ännu. Ett av skälen var att sprid riskerna: inte sätta ut alla samtidigt ifall det skulle bli för kallt och blåsigt. Ett annat ganska tungt vägande skäl var att jorden tog slut.

Ja. Jorden tog slut. Visst låter det märkligt? Men när jag planterar om tomater så är det köpejord på säck jag använder.

Jag tänker på det där ibland. Och skäms. För det är ganska märkligt att köpa jord på säck. Att skaffa hem ny jord hela tiden. (När jag var liten har jag för mig att vi gick ut i trädgården och grävde upp lite jord när vi skulle plantera om.)

Ja, nu är det ju inte så att jag skaffar hem hemskt mycket jord på säck. Jag gissar på att vi köper förhållandevis få säckar jämfört med många andra med stor trädgård, med tanke på hur många säckar det verkar gå åt vid affären och så där. Men i alla fall.

Och tja, vad ÄR jord? Den jord som r i säckarna med köpejord är ju inte precis samma sak som jorden här hemma i marken. Det som finns ”av sig självt” ute i trädgården består ju i grunden av sten, sand och lera (vi kan just nu hoppa över alla grader av finkornighet, va?) blandat med organiska rester i olika nedbrytningsstadier.Men den jord man köper på säck består till väldigt stor del av torv.

Torv. Alltså halvt förmultnad vitmossa och andra växtrester från mossar. Myrmarker. Våtmarker.

Torven tillväxer med något i stil med en millimeter per år om jag minns rätt. Torv växer så långsamt att det normalt sett inte betraktas som ett förnyelsebart bränsle.

Ett av Sveriges 16 miljökvalitetsmål heter Myllrande våtmarker och handlar bland annat om att denna typ av marker ska finnas kvar. Men istället bryter vi torven och använder den som plantjord.

Till och med kogödseln vi köper på säck har ett högt innehåll av tillsatt torv, antagligen för att ”tillverkaren” inte tror att hobbyodlare är kapabla att hantera gödseln annars.

Och ja, vi behöver blanda in organiskt material i jorden vi odlar för att få ett bra resultat. Men varför just torv? Det finns ju massor med annat organiskt material. (Ja, jag ska bli bättre på att köpa Sysavs grönkompost – som består av det komposterade resultatet av trädgårdsavfall.)

I år har jag i alla fall återanvänt en del gammal krukjord och blandat i ny gödsel för näringens skull.

Men bra odlingsjord är något vi liksom inte bara kan ta för givet. Det finns ingen outsinlig källa till ny bra jord, vi måste vårda den vi har. Värna den goda odlingsbara jorden, istället för att asfaltera den.

Och mitt i allt det här funderar jag på just det här med näringen och gödningen. För som sagt var, vi använder en del kogödsel och hönsgödsel som näringskälla. ”Äng är åkers moder” säger det gamla talesättet. Det fick jag lära mig om när jag pluggade biologi. Äng är åkers moder – det betyder att man behöver ha ängar för att kunna få vinterfoder till djuren, och man behöver djuren för att kunna få gödning till åkrarna, och alltså är djuren och i förlängningen ängarna nödvändiga för att man ska kunna odla på sina åkrar. Det var på den tiden man inte hägnade in betesmarkerna, utan djuren fick ströva fritt och beta, och så hägnade man in de områden där djuren inte fick gå, inägorna, det vill säga åkrar och ängar.

Djuren sågs som en nödvändighet för växtodlingen.

Och jag inser att jag har för dålig koll. Påverkar djuren näringsämnena så att de blir lättillgängligare? Eller, alltså, det jag egentligen funderar på är väl detta: om vi tänker oss att alla skulle bli vegetarianer av miljöskäl, hur skulle det då bli med odlingen – skulle den påverkas negativt av att det inte fanns animaliska gödningsmedel? Finns det idag rena växtodlare som odlar ekologiskt (alltså utan konstgödning) men utan gödsel från djur? Hur ser övertygade vegetarianer på att deras mat odlas med hjälp av gödsel? Hur funkar ett helvegetariskt kretslopp?

Det är sånt jag funderar över här på försommaren.

Jag är ju ganska förtjust i slutna kretslopp. Jag gillar det här med att ha djur som betar på den mark som inte funkar till odling för att den är för näringsfattig eller för stenig eller för våt, och att man sedan drar nytta av den näring som djurens bajs ger oss, till att odla på den mark som lämpar sig för odling. Det är ett gott resursutnyttjande. Många av människans idéer om att med teknikens hjälp odla på all sorts mark – med hjälp av utidkning, konstgödning och annat – har ju lett till en massa andra problem, som övergödning, översvämningar, för höga vattenhastigheter, och så vidare.

Det är komplicerat att göra det som är rätt. Men generellt sett tror jag att idén om en enda lösning för allt, att se världen svart och vitt, att säga att gör vi bara alla på just det här viset så blir allt bra, inte är så klok.

Vi lever inte i en ideal värld

Idag i Sydsvenskan är ett antal skånska kommunpolitiker upprörda över att Länsstyrelsen Skånes nollvision för byggande på åkermark (dagens debattartikel är en replik på en debattartikel från Länsstyrelsen förra veckan).

Det finns mycket jag skulle kunna kommentera i dagens debattartikel. Men här tänker jag ändå sikta in mig på slutklämmen, för den fångar ganska tydligt var problemet ligger:

Länsstyrelsen anser att i en ideal värld ska alla bo i stan, bredvid tågstationen eller busshållplatsen. Det är i detta vår största meningsskillnad ligger.

Vi menar att i en ideal värld finns det plats för allas önskemål om det goda boendet. Och hur det goda boendet ser ut ska människor själva kunna välja – utan statlig inblandning.

För grejen är just den här: Vi lever inte i en ideal värld. Den värld vi lever i har begränsningar. Åkermarken är en sådan begränsning: det finns faktiskt bara en viss mängd odlingsbar åkermark, och den måste vi hushålla med. Redan som det är nu har Jorden större befolkning än vad resurserna räcker till (i alla fall om man lever som vi i västvärlden). Vi lever på kapitalet istället för på räntan.

Vi måste sluta leva som att världens resurser är oändliga, när de är ändliga. Vi måste sluta tro att vi lever i en ideal värld. Sluta tro på sagor och inse de verkliga förutsättningarna!

Och om inte kommunerna styr upp detta på egen hand, så måste någon annan göra det. Det funkar inte att fortsätta låta alla välja hur de själva vill göra, som bortskämda barn. Då behövs det att någon lägger sig i. Det är för sjutton jättebra om staten gör det!

För övrigt, det är väl just det som är grejen med att ha en stat? Att någon ska kunna lyfta blicken högre än alla enskilda människor som (naturligt nog) bara ser till sitt eget bästa.