Tag Archives: ekologiskt

Gröna potatisar igen

Idag på Coop tänkte jag köpa potatis. Det stod ett tiotal påsar med ekologisk färskpotatis på hyllan. Ja, sådana där papperspåsar med ett fönster på baksidan.

Alla påsarna stod ordentligt med fönstret in mot väggen, så det avr inte personalen som var skyldig till det gröna.

Men: Jag kollade alla påsarna. I alla påsarna var det flera av potatisarna som syntes genom fönstret som var rejält gröna.

Packdatumet var angivet till den 17 juni, vilket alltså är exakt två veckor tillbaka. Potatisarna ska inte behöva vara förstörda efter två veckor – då är det fel på förpackningen. Oavsett vad Coop själva hävdar. (De har tidigare hävdat att det inte finns något problem. Att de här förpackningarna funkar utmärkt. Trots att många sade sig vara drabbade när jag skrev om det här för ett tag sedan.)

Jag köpte inga potatisar idag. Jag är visserligen en tålig kund när det kommer till mat som inte är tiptop, köper ofta hellre än att maten ska slängas, köper till nersatt pris och sorterar bort det som är dåligt. Och jag vill helst ha ekologiskt, inte minst när det kommer till potatis. Men nån måtta på det får det ju vara. Om nu Coop hävdar att det inte är något fel på förpackningen (vilket i sig är märkligt, för det är alltid dessa påsar som potatisen blir sådan i), så är det väl fel någon annanstans i hanteringskedjan. Och då tycker jag det är dags att göra något åt det. Det är faktiskt inte okej att en massa mat blir förstörd på det här sättet.

(Och om någon funderar över att jag faktiskt bara skrivit om det här två gånger: tja, jag handlar inte på Coop så ofta, bara när vi ändå kommer förbi, eftersom vi villundvika onödigt körande. Men de gånger vi handlar där så är detta ett återkommande problem.)

På kryss genom Skåne efter ekogubbar

Vi vill ju gärna köpa ekologiskt när det går. Och när man läser sånt här så känns det inte längre så väldigt lockande att äta ”vanliga jordgubbar” – det känns tvärtom som att det är värt ganska mycket att få fatt i ekologiska. Men ekologiska jordgubbar är det ont om. Till midsommar lyckades vi få tag i ett par liter från Gotland, för dryga 60 kronor litern.

Till självplock finns det på lite närmre håll: mitt i Skåne, på Vidablick. Och ja, det känns faktiskt värt bilresan dit. Både för att slippa äta gifterna och för att gynna dem som odlar på detta enda vettiga sätt. För när ska man äta jordgubbar om inte på sommaren – och hur ska man hämta livskraft om man inte ens får äta lite jordgubbar på sommaren?

Men Skånes stora vägar är inte byggda för att man ska förflytta sig i nord-sydlig riktning i mittersta Skåne. Att ta de stora vägarna skulle innebära omvägar. Kanske skulle det gå snabbare, men det skulle inte bli närmre, och det skulle bli mycket tråkigare. Så idag har vi kryssat oss fram på Skånes småvägar efter Blåa kartan, genom Vomb och Harlösa, utanför Löberöd och genom Högseröd. Sett konstiga och vackra kyrkor, slingriga vägar och ironiskt sagt ”Ja, Skåne är platt” (för det är det ju inte, och om det inte räckte med att bli påmind om det varje dag så blir man påmind om det en dag som denna). Njutit av vackra sommar-Skåne. Och så anlänt till Vidablick och plockat 12 liter jordgubbar.

Nu står det två grytor med jordgubbar varvat med socker i kylen för kokning av sylt imorgon. I frysen finns rårörd sylt och sorbet (den senare tack vare nioåringen). Vi har frossat i jordgubbar ikväll, och det står ett par liter orensade kvar i kylen.

Den fina eller den skruttiga

Det verkar så enkelt innan man åker till affären.

Att äta mer vegetariskt är jättebra för miljön. Och för hälsan. Och så här års finns det så mycket gott, både frukt och grönsaker. Härligt att passa på att njuta.Och eftersom vi inte åker iväg på långresa så kan vi gott få lov att i alla fall köpa lite av de godsaker vi annars skulle njuta av om vi till exempel åkte till Frankrike. Meloner och aprikoser och en massa annat. Så, bra, då åker vi iväg och handlar – och vi passar på att åka iväg och handla ordentligt en bit längre bort där det finns mer ekogrönt, så köper vi eko av det det finns.

Men när man kommer dit så blir det mycket knepigare. Ska jag köpa de där ekologiska nektarinerna, som kostar mer än dubbelt så mycket per kilo, och som ser mycket ynkligare ut och som dessutom är i sämre skick för att de säljer sämre? Välja den ekologiska isbergssalladen med kilopris på 3,5 gånger det för den konventionella? Välja de ekologiska tomaterna som bara finns av en enda sort, transporterade långväga och som hanterats så dåligt att de kommer att börja mögla inom ett dygn – när det finns femton sorters konventionella tomater att välja på, och nästan allihopa faktiskt ser godare ut än de där trista ekotomaterna från Holland.

Och ja, jag vet att ekologiskt är bäst. Så därför står jag där och sliter mitt hår. Kämpar mot samvetet. Jag tycker verkligen att jag borde köpa det ekologiska rakt av. Men jag vet ju å andra sidan att det i så fall innebär att mycket av det kommer att bli dåligt innan vi hinner äta det. (För att affären inte kunnat hantera det. För att efterfrågan är mindre och omsättningen för liten. Och förstås till viss del just för att det är ekologiskt.) Och risken är att jag inte köper något alls, eller i alla fall mycket mindre än jag tänkt mig. Och då blir det istället att jag får nöja mig med det som finns i den närmsta affären hemmavid – där det inte finns så mycket ekologiska alternativ. Då behöver jag inte fundera, just för att jag inte kan välja. Och då blir det förmodligen egentligen ännu sämre alternativ. Eller bara tråkigare saker. Eller mer kött. Men det är liksom på något vis legitimt.

Men att välja konventionellt odlat när det finns ekologiskt att tillgå – fastän det ekologiska kostar tre gånger så mycket – det känns liksom brottsligt, på nåt vis. Och ger mig vansinnig ångest. Och tar bort hela den där glädjen över att frossa i god frukt och grönt nu när det är säsong.

Lockprisernas effekt på folks pristänkande

Annonsblad med skitbillig mat.Det borde väl folk begripa att mat inte kan vara så billig? Eller ja, att om maten är så billig så är det nåt som är fel nånstans i kedjan. Fel ingredienser, fel odling, för dålig lön till de som producerar, brist på miljöhänsyn, och så vidare.

– Ja men det är ju bara ett lockpris! I vanliga fall kostar den där varan mycket mer – det är bara ett erbjudande den här veckan/för dem som har kundkort/för dem som handlar över en viss summa.

Jaha? Och? Folk vänjer sig ändå vid de priserna. Om de tidigare har kunnat köpa ett kg lasagne för 20 kr, då är det liksom det som bli måttstocken. Det de förväntar sig. Kostar lasagnen mer så blir den dyr. Speciellt om det är ett erbjudande som kommit en gång till. Två gånger är en vana. Lasagne ska helt enkelt kosta 20 kronor kilot. Och kan man äta lasagne till det priset, ja då måste ju priset på annan mat också sänkas om folk ska vara intresserade av att äta den. Är det inte lockpris på färdigmaten så köper man inte – man väntar tills det är lockpris nästa gång. Och om det förra veckan var två för femton på broccolin, men inte är det den här veckan, då är det mer lockande att äta paprika den här veckan, för där får man tre i en plasttub för en tia.

Lockpriserna gäller dessutom nästan aldrig de ekologiska varorna – vilket gör att prisgapet mellan eko och konventionellt ökar.

Hur köpta är affärerna?

Häromsistens skrev Ekorrens ekologiska smågodis på Facebook om att Coop slutat sälja deras godis.

Jag skrev till Coop och frågade varför. Svaret från Coop gick i princip ut på att de nu säljer eget ekologiskt godis istället:

… vi har ekologiskt godis från Änglamark istället: Änglamark ”söta” björnar, sura pinnar och lakritsbjörnar.

Jaha. Så Coop kan alltså bara sälja ekologiskt smågodis av ETT märke: sitt eget.

Märkligt nog kan de trots detta erbjuda massor av olika märken när det gäller andra produkter. Både när det gäller mjöl, korv, ketchup, hårschampon, bröd och en massa andra produkter. Inte minst när det gälelr ”konventionellt” godis. Ja, slltså godis som inte är ekologiskt.

För alltså, ärligt talat, de allra flesta mataffärer har väldigt väldigt mycket godis. Coop-affärerna också. Och det är inte bara av deras egna märken, utan det är av massor av olika kända märken.

Jag menar, kan du tänka dig Coop plötsligt helt utan Ahlgrens bilar, Marabouchoklad, och så vidare – och så alltsammans utbytt mot ”EMV” (egna märkesvaror – alltså sånt med Coops eller Icas eget namn på)? Nä. Kommer inte att hända, ju.

Men med ett sånt litet företag som Ekorrens så funkar det tydligen. Ekorrens har väl inte mycket att sätta emot.

Det där får mig att undra: hur sund är egentligen relationen mellan våra stora livsmedelsaffärskedjor och diverse företag?

Hur kommer det sig egentligen att till exempel Ahlgrens bilar inte riskerar att försvinna från Coop, medan Ekorrens motsvarande cyklar försvinner så fort Coop fixat emv-ekogodis?

Visst, det är säkerligen fler som köper Ahlgrens bilar än som köper Ekorrens cyklar. Å andra sidan så är det många som klagat hos Coop över att Ekorren försvunnit. Kundernas krav och efterfrågan – eller brist därpå – är ett smidigt argument att använda på det sätt som själv passar en.

Jag kan ändå inte låta bli att undra: finns det mer bakom? Får Coop typ betalt av de stora märkena för att sälja deras produkter? Extra fördelaktiga ”erbjudanden” som gör att Coop kan göra extra bra vinst?

För hur kommer det sig annars att Coop fortsätter att ta in mängder av produkter av onödigt slag och med negativ miljöpåverkan, men inte kan tänka sig att erbjuda två märken av ekologiskt godis för att försöka vrida utvecklingen.

Ja, jag spekulerar bara. Det här är bara en konspirationsteori :-)

Coop försöker vila på gamla meriter. Måhända har de fortfarande störst sortiment enligt sitt eget sätt att räkna, men de är inte längre särskilt framåtsträvande, snarast tvärtom.

Ville de skulle de kunna åstadkomma massor, genom vad de lyfter fram och genom att faktiskt plocka bort andra saker i sortimentet. Använda sitt handlingsutrymme som stor aktör. Men nej, Coop har sedan länge slutat vara föregångare.

Och den här undran över vad de egentligen har för avtal och överenskommelser med andra företag etc funderar jag över igen när jag står i kassan, som för stunden är draperat med oändliga mängder TRISS-lotter. Det är Triss-lotter Coop vill att jag ska köpa, och inte ekologiskt godis.

Det där med att använda sitt handlingsutrymme, ja.

Ibland är balansgången svår

Jag påpekar ibland för vår lilla Ica-butik i byn att jag vill att de ska ta hem mer ekologiskt. Ibland frågar jag efter specifika saker, men ibland är det bara ett allmänt önskemål om mer ekologiskt.

Så häromsistens meddelade de att intresset för och efterfrågan på ekologiskt ökat, och att de därför tagit hem ett helt ställ med Saltå Kvarn-produkter. Placerad direkt man kommer in i affären där alla kan se den. Jättebra!

Fast… En väldigt stor del av varorna de tagit hem är konservburkar. Plåtkonsever med tomater, linser, bönor. Plåtkonserver som jag nästan helt slutat köpa på grund av bisfenolen i plastliningen på insidan av burkarna.

Hur gör man då?

För jag är ju en av deras bästa ekokunder. Jag känner ett ansvar för att de faktiskt får sålt det ekologiska de tar hem, för att de ska fortsätta öka ekosortimentet.

Så, ytterst motvilligt har jag nu i alla fall köpt hem ett par plåtkonserver.

Var det rätt eller fel?

Fan vad kunskap gör livet komplicerat ibland.

Om någon fuskar så lägger vi ner helt – eller?

Apropå rosor och alla hjärtans dag, så stod det en blomförsäljare i centralhallen på Malmö C idag. Jag var inte ute efter att köpa blommor, men jag gick i alla fall fram och frågade. (Jag är egentligen alldeles för dålig på att fråga. Jag frågar inte gärna när jag vet, eller är nästan säker på, att jag kommer att få ett negativt svar. Men man ska ju fråga ändå, för konsumentefterfrågan driver utvecklingen.)

Ungefär följande konversation utspelade sig:

”Har ni några ekologiska eller fairtrade-märkta blommor?”

”Nä.”

”Nähä, då ska jag inte ha några.”

”Jag tror inte på sånt.”

”Va?”

”Jag tror inte på sånt. Det är ju bara att sätta på en etikett. Det är ingen som kan kolla att det stämmer.”

”Fast det finns kontrollorganisationer för sånt.”

”Det kanske funkar i Sverige, men inte i andra länder.”

”Det görs kontroller av certifieringsorgan även i andra länder. Och visst, det kan säkert finnas enstaka som lyckas fuska ändå. Men det är knappast en anledning att helt skippa idén? Det finns enstaka personer som fuskar med sjukpenningen – ska vi då skippa sjukförsäkringen helt och hållet för det?”

”Det finns i alla fall inget sånt i blomsteraffärer, det är bara mataffärer som har sånt.”

”Tja, visst, de stora livsmedelskedjorna är ofta aningens bättre på ”märkta” blommor, men det finns ju även i vissa blomsteraffärer, och här i Malmö finns ju faktiskt en blomsteraffär som är specialiserad på sånt.”

”Ja, just ja, jag känner en som jobbar där.”

”Jamen så bra då, prata med henne! Och jag lovar att när du tar hem ekologiska eller fairtrademärkta blommor så ska jag köpa.”

Svenska vintertacos

Nioåringen gillar tacos. Men fram till ganska nyligen var gångerna vi serverat tacos här hemma lätt räknade på ena handens tumme. Jag har liksom egentligen inte sett någon direkt tjusning i tacos.

Men så kom jag på att tacos är ett smidigt sätt att kunna få barnen att äta vegetariskt – det finns ju schyssta vegetariska ”färser”, och i det här sammanhanget är ju poängen med färsen att det ska vara något smuligt som kan ta åt sig av tacokryddsmaken, så det funkar liksom väldans bra med ett substitut av det slaget. Enda nackdelen är att vi måste komma ihåg att köpa hem vegetarisk färs när vi handlar i större affärer längre hemifrån.

Alltså har det blivit något mer tacos på sistone. Och i möjligaste mån köper vi förstås ekologiska ingredienser. Både färdig kryddpåse och salsa går att köpa ekologisk i affären här hemma. (Nej, vi blandar inte egen tacokrydda. Eller, första gången gjorde vi det, och sedan fick någon i familjen kräksjuka bara någon timme senare, och sedan villejag inte använda resten av det jag hade blandat iordning, och så kom det liksom av sig.)

Men tortillas fanns det inga ekologiska på vår lilla Ica. Det tyckte nioåringen (som då fortfarande var åtta) att det borde finnas. Så han bad dem ta hem. Och det gjorde de.

Men det verkar inte vara någon mer än vi som handlade av dem (de var ju dubbelt så dyra som de vanliga, gubevars). Så åtgången var liten, och för att de inte skulle behöva slänga för många (de fick säkert slänga en del ändå när datumet passerades i förra veckan) så köpte jag ett antal förpackningar extra. Det är ju liksom inte bra för någon om de tar hem ekologiskt för att vi vill det och de sedan måste slänga.

Så då får man ju se till att äta lite extra mat med tortillas.

Men det känns inte så vettigt med hackade växthustomater och -gurkor till tacosen så här års, ur klimathänseende. Man ska ju satsa på säsongsgrönsaker! Och samtidigt så faller ju som sagt var det här med vegofärs på den fysiska bristen i närområdet. Därför blev det den gångna helgen Svenska vintertacos, på principen man tager vad man haver:

  • Svensk lammfärs (köpt på sistadatum och stoppat i frysen på det att affären icke må slänga den vid stängningsdags), kryddad med vitlök, rosmarin och rivet citronskal (eko) samt en slatt överblivet vitt vin och pressad citron (ja, samma citron då), fräst en stund på spisen
  • Rivna morötter (eko)
  • Hackad rödlök (eko)
  • Strimlad vitkål (eko)
  • Creme fraiche
  • Tacosås (eko)
  • Gul spetspaprika (eko)
  • Tortillas (eko)

Kålen åt vi huvudsakligen vid sidan om.

Det blev faktiskt riktigt gott – alla i familjen var nöjda. Inte så att det ersätter tacos, men det kändes som en schysst ssongsanpassning. Och ja, hade det varit mer planerat så hade man självklart kunnat stoppa med fler säsongsgrönsaker.

Nu får det vara slut med den här potatispåsekatastrofen!

Jag köper förstås helst ekologisk potatis, i den mån jag får fatt i det. Och om jag får fatt i det utan att åka fem mil så är det färdigpackad potatis, alltså inte lösvikt. Det är inte det lättaste att få tag i ändå, men när jag lyckas är det stor sannolikhet att det är på Coop.

Och är det på Coop så är det i tvåkilo papperspåse med litet plastfönster.

Jag är så jävla trött på det där plastfönstret!

Varenda gång tittar jag efter: ser potatisarna grönaktiga ut? Det gör de i princip alltid. Även om jag tittar igenom alla påsarna på hyllan, ända in till den bakersta som står in mot väggen. Det är en avvägning: hur gröna är potatisarna och hur många av dem är gröna? Hur stor är sannolikheten att minst hälften av dem ska vara okej att äta? För ja, ska jag betala 30 kronor för två kg potatis så vill jag faktiskt att minst hälften ska vara ätliga.

Någon gång när det varit mer än halva påsen som varit grön när jag kommit hem så har jag sparat till utsäde. Men jag köper ju inte hem potatis från mataffären till utsäde, utan för att vi ska ha nåt att äta.

Igår i affären så var alla potatisar som gick att se genom plastfönstret, i alla påsarna mjölig potatis, så illgröna att jag inte ville köpa alls.  Det var liksom ingen vits alls.

Ja, det är det där plastfönstret som ställer till det. Släpper in ljus. Förstör potatisen.

Ja, det är också fönstret som ger mig möjlighet att se potatisen som är däri. Ger mig möjlighet att se att potatisen redan är förstörd, för att ni lämnat ett fönster så att jag ska kunna se det.

Och visst, det skulle funka om påsarna hanterades rätt på vägen till affären och i affären, så att potatisarna inte utsattes för ljus. Nå, så är nu inte fallet.

Snälla sluta förstöra den ekologiska potatisen, Coop. Jag vill verkligen ha ekologisk potatis. Men jag vill faktiskt inte köpa den bara för välgörenhets skull. Det här är ett sånt jävla resursslöseri…

Löjligt billig majs på ekorundan

I helgen var vi på Ekorundan. Ett antal skånska ekogårdar hade allmänt öppet hus – visade upp sig, berättade och sålde sina produkter.

Vi besökte tre olika gårdar i mellersta Skåne. Vi plockade ekologisk majs på självplock (och stoppade det mesta i frysen när vi kom hem). Vi skaffade ett antal spännande sorters potatis (inför nästa års odling). Vi tittade på diverse lantraser, gick tipsrunda, åt ekologisk lammkorv och åkte traktorsläp. Och vi pratade med ekobönder.

Dessutom sken solen – det var en riktigt fin sensommar-/början av höstendag.

Och ja, vi körde flera mil i vardera riktningen för att komma dit. Ja, det kan ifrågasättas ur miljöhänseende, om det verkligen är så mycket vits med att köra bil för att köpa ekologisk mat.

Men det var ju inte bara en inköpsrunda. Det var minst lika mycket en utflykt. Ibland vill man åka och hitta på något. Hade det varit bättre om vi åkte och shoppade i Malmö? Om vi flög till London över helgen?

Vi åker inte till Thailand. Jag tycker att man måste se det i det perspektivet också: vi gör då och då utflykter i närområdet. Dessutom ser barnen (och vi också) lite grann av livsmedelsproduktionen och får förståelse för var vår mat kommer ifrån. De har dessutom varit med och plockat majsen, och det kommer de att minnas varenda gång vi plockar fram majs från frysen och äter i vinter. Det är sånt de har med sig genom livet. Det ger insikter som är svåra att sätta fingret på, men som jag känner gör skillnad mellan mig och andra, som inte åkt på självplock i sin barndom.

Det finns också en poäng med att gynna de som odlar ekologiskt, även om det innebär lite mer resor.

Däremot har jag svårt att smälta priset. Vi fick betala 15 kronor kilot för majsen vi plockade. Skalat pris. När jag räknade efter på majskolvarna vi fick med oss hem, konstaterade jag att det innebar ett pris på under 4 kronor styck. Det är ju pinsamt billigt – hur sjutton kan man producera mat så billigt, trots att den är ekologisk, och ändå få det att gå runt?