Julen närmar sig, och den lokala Ica-butiken börjar ta hem saker till julhandeln, det vill säga de ökar sitt sortiment av leksaker. Bland annat har de ställt fram ett stort ställ med billiga gosedjur.
Tittar man på tyglappen som sitter på djuren så kan man läsa att djuret är flamsäkert. Det står där som om det skulle vara något bra, ett försäljningsargument.
Det är det inte. Det är skitkasst. Flamskyddsmedel av olika slag kan vara hormonstörande och orsaka nervskador och beteenderubbningar. Det är inget jag vill att mina barn ska tugga på eller ligga och gosa med varje natt.
Man kan tycka att folk borde veta det idag. Eller jag tycker det. Det är ju liksom ingen nyhet. Och jag tvekar själv numera att överhuvudtaget köpa gosedjur (utom de som är uttalat miljöanpassade), för inte heller när det inte står flamsäker vågar jag räkna med att gosedjuret är fritt från flamskyddsmedel.
Personligen vill jag alltså att det ska stå ”garanterat fri från flamskyddsmedel och andra hälso- och miljöfarliga ämnen” på ett gosedjur för att jag ska känna mig lockad att köpa.
Som av en händelse handlar Naturskyddsföreningens årsbok, Den flamsäkra katten, om just det här. Jag hoppas att Ica, och alla andra som säljer gosedjur, köper och läser boken. Ja, och alla andra som köper eller säljer saker som innehåller märkliga, farliga och onödiga kemikalier. Vilket i praktiken är så gott som alla i Sverige.
Gifterna vi människor dräller omkring oss hamnar för övrigt också i fisken – som vi sedan äter. Så korkade är vi människor!