Tag Archives: märkligheter

Vadå, är det inte okej att gå i och ur kön hur man vill?

Vi var på Liseberg igår. Det var elvaåringens klaraste önskemål för en här sommaren, men det hanns inte med förrän igår.

Det var många på Liseberg igår. Fint väder, mycket folk och långa köer till åkattraktionerna. Timmeslånga köer i många fall.

När vi någon gång på tidiga kvällen hade köpt glass gick vi därför och ställde oss i kön till Balder under tiden glassarna åts upp. Trots att kön antogs vara nånstans runt tre kvart eller nåt sånt.

Efter en liten stund kom elvaåringen på att han var kissnödig. En elvaåring bör ju kunna komma ihåg att känna efter sådant själv, kan man tänka. Och vi konstaterade att de val som fanns var att stanna kvar i kön och hålla sig, eller att gå ur kön och gå på toa och därefter ställa sig sista i kön igen. Eller möjligen vänta därute på oss andra tills vi hade åkt – helt enkelt hoppa över den här åkturen. Han velade fram och tillbaka, var ett tag på väg att ge upp och gå ut och skippa åkningen när liksom sista chansen att smita ut smidigt passerade (sedan gick köslingan in på besvärligare ställen). Men han stannade kvar.

En stund senare, nä vi hade stått i kön en dryg halvtimme eller nåt sånt, såg jag en bit bakom oss i slingan en tjej (ung vuxen, nånstans mellan tjugo och trettio?) krångla sig förbi person efter person i köslingan. Det såg lite märkligt ut, men alla släppte förbi henne och ingen verkade ifrågasätta; möjligen såg de lite förbryllade ut.

Jag hann glömma bort det och börja fundera på annat innan hon slutligen dök upp strax bakom oss.

Hon ville förbi, framåt i kön. Jag frågade varför. Jo, hennes kompis fanns längre fram i kön och skulle dit, men hon hade behövt gå ut och hämta nånting. Nånting odefinierat, inget som verkade viktigt eller så. Men  nu skulle hon tillbaka fram i kön till sin kompis som fanns längre fram. Hon ansåg uppenbarligen att det var det självklaraste i världen.

Jag ville inte släppa förbi henne. Om jag förklarat för min elvaåring att man inte kan överge sin plats i en nära timslång kö för att gå på toa och sedan komma tillbaka, så kunde jag självklart inte släppa fram en vuxen människa, som självklart borde veta hur man gör och inte gör. Vilket jag också sa till henne.

Hon var tydligt förorättad över detta. ”Hur skulle jag kunna veta att det fanns regler för att man inte fick gå ur kön och sedan komma tillbaka?” sa hon surt på ett sätt som tydligt deklarerade att hon egentligen menade att det inte alls är så utan det var något jag hittat på. ”Och du måste förstå att det är tråkigt att åka Balder själv!” påpekade hon.

Ja, det kan man ju tycka – eller också inte.

Men jag släppte inte förbi henne, och hon fick stanna kvar bakom, surt muttrande.

Det var inte på något vis så att hon var nybliven svensk och att det skulle vara en sådan kulturkrock. Däremot lyckades jag inte bli klok på om hon verkligen totalt lyckats missa vad som är socialt accepterat i köer – kökultur, liksom – eller om hon helt enkelt utnyttjade att folk generellt sett inte opponerar sig.

Köpta röster

Någon gång har jag handlat leksaker på lekmer.se. Smidigt att handla via nätet och så där. Därför får jag då och då (tyvärr ganska ofta) reklammejl från dem. Oftast slänger jag dem bara

Men idag hajade jag till att rubriken på mejlet.

Tack för din röst! / 80% i skolstarten/ Vinn familjepool / Minst 15% på Littlest Pet Shop

Min röst? Vad har jag röstat på?

Så jag var ju ”tvungen” att gå in och kolla vad det faktiskt stod. (Och eftersom deras mejl inte går att läsa i mejlformat så innebar det att jag fick läsa det på webben, med 783 reklambilder ovanför. Nåja.)

Och det som stod i mejlet var

Hej vänner, tack vare er har vi tagit oss hela vägen till finalen i tävlingen ”Sveriges bästa barnbutik på nätet 2012”. Tack! Nu börjar slutspurten och vi vill återigen be om din röst så att vi når ända fram. Här röstar du: https://www.facebook.com/Barnshopping/app_305634709535357

Alla som röstar deltar i utlottningen av ett presentkort på 2000 kr. Tack för din röst!

Alltså: Lekmer inte bara tigger röster, de gör det dessutom genom att erbjuda en sorts lott i ersättning.

Och jag vet inte… Jag har tillräckligt svårt för det evinnerliga tiggandet av röster i olika sammanhang – där vinst helt enkelt handlar om vem som har flest vänner, släktingar och så vidare. Men det här är liksom ett snäpp till…

*tappar lite hoppet om mänskligheten*

Felar en felar alla? Om att dra långtgående slutsatser

Jag står i gymets omklädningsrum. Bredvid mig står en tjej och pratar i telefon.

”Ja, jag skäms så för henne!” säger hon i telefonen. ”Inte konstigt att tjejer får dåligt rykte!”

Jag hörde inget mer som kunde hjälpa mig att förstå vad det handlade om. Men det kvittar. Det kvittar om det hon hade gjort var en petitess eller nåt fruktansvärt. Jag fattar ändå inte. Hur kan vad en enda person gör vara relevant för att skapa rykten om halva mänskligheten?

Köp ett paket luft? Nej, tillsatser!

I Panduros julreklamblad kan man bland annat hitta ”mix för smörkräm”. Till den behöver man bara tillsätta… smör och florsocker!

Så, vad är då smörkräm? Ja, enligt vad jag lärt mig, enligt hur jag gjort i alla tider och enligt de kokböcker jag använt, så består smörkräm, i grundutförandet, av… smör och florsocker! Dessutom kan man, om man vill, tillsätta äggula. Och så kan man, beroende på vad man ska ha smörkrämen till och vad man själv tycker är gott, tillsätta lite extra smak, oftast kakao eller hackade syltade apelsinskal. (Smörkräm är inget jag gör särskilt ofta, men jag tycker det är vansinnigt gott. Socker och fett, ju :-))

Ska man av detta dra slutsatsen att smörkrämsmixen innehåller äggula? Det verkar ju ganska onödigt att ha en mix som består av en enda sak. Och en påse med 1 kg torkade äggulor känns som något som borde räcka i evigheter (bortsett från att det borde bli dåligt långt innan det tar slut, om man inte blandar smörkräm i industriell skala).

Men nej, går man in på Panduros webb, så kan man läsa att smörkrämsmixen innehåller följande:

socker, modifierad (vete) stärkelse E1422, vasslepulver, dextros, förtjockningsmedel (E415, E401, E339, E450, E516), emulgeringsmedel E435, salt, arom. Allergener: mjölkprotein, laktos, gluten, vete, majs, vanillin.

Frågan är vad allt detta ska vara bra för? Det lär ju knappast bli godare. Inte nyttigare heller. (Visst är socker onyttigt, men diverse märkliga tillsatser gör knappast saken bättre.) Vilka krav är det folk ställer på smörkräm för att motivera detta?

Eller är det bara ett försäljningstrick?

Allting går att sälja med mördande reklam

Kom och köp konserverad gröt!

”¦och det kan man ju göra nuförtiden :-)

Stockholm

När det inte framgår av en inbjudan som skickas ut nationellt vilken stad evenemanget går av stapeln i, så kan man anta att det är i Stockholm. Det är bara stockholmare som tror att Stockholm är enda orten i Sverige och som inte fattar att det finns gator och stadsdelar med samma namn på fler ställen.

Kan nån förklara för mig?

Sen eftermiddag. Stooor, nästan tom, parkeringsplats utanför skola. (Vi snackar plats för kanske fyrtio bilar, varav en eller två platser är upptagna.)

Bil kommer. Bil parkerar med högra halvan av bilen på handikapprutan och vänstra halvan utanför parkeringsrutan, på det som inte är en parkeringsruta utan mitt framför gångvägen in/ut från parkeringen (där man alltså inte får parkera).

(Nej, jag har inte kollat om vederbörande har tillstånd att parkera på handikapplats. Jag har goda skäl att inte tro det. Men det är sant, jag VET inte.)

Eller för den delen, samma parkeringsplats, ungefär samma antal bilar (fast det är irrelevant). Bil står parkerad, ingen i den – men motorn står på. Bilföraren har uppenbarligen lämnat bilen igång medan hen följer barnet in på skolan en bit bort. Och nej, det är inte vinter och kallt så det finns inga sådana skäl att låta bilen stå igång. (Fast jag tcker man stänger av motorn när man går ifrån bilen i flera minuter – även om det är 20 minus.)

Rökning, fimpar och nedskräpning

De allra flesta människor vet att man inte ska slänga skräp omkring sig ”i naturen”. Och då naturen i vid bemärkelse – snarast avses det offentliga rummet, eller utomhuset. Man ska helt enkelt inte skräpa ner. Inte slänga tidningar, muggar, flaskor eller vad det nu kan tänkas vara på marken.

I princip alla vet detta. Och de flesta, om än inte alla, följer detta.

Men en sorts skräp verkar av någon anledning vara mer accepterat att slänga, just där man råkar befinna sig. Åtminstone just av dem som använt skräpet.

Ja. Rökare. Fimpar.

Väldigt många rökare verkar tycka att det är helt OK att bara släppa fimpen (eller den nästan orökta cigaretten, om de av någon anledning måste sluta när de nyss börjat – till exempel för att tåget kommer) precis där de står. De försöker inte dölja det. Och ibland bryr de sig inte ens om att släcka cigaretten ordentligt. På en del ställen där folk frekvent står och röker bildas det efterhand drivor. Och det absolut vanligaste skräpet man hittar i sanden på stranden – nästan garanterat vid varje strandutflykt – är fimpar.

Hur tänker dessa rökare? Vem tror de ska städa upp? Eller tror de att fimparna snällt bryts ner efter några dagar eller en vecka? Det gör de inte. Dessutom innehåller de kadmium.

(Självklart inser jag att inte alla rökare gör så här. Det finns alltid undantag.)

Mer om rökning.

Hål i öronen på bebisar

Jag kommenterar här istället för i hennes blogg. Och nej, jag har inte sett programmet (den sortens program intresserar mig inte, och jag tror inte ens jag har kanalen?), jag har bara läst blogginlägget samt andras kommentarer.

  • Att något är en tradition hindrar inte att det är tortyr.
  • Hellre ta hål när hon är stor nog att göra valet själv och kan förstå varför det gör ont. Vill hon då ändå göra det – visst.
  • Ja, de som omskär sina nyfödda söner är lika illa.
  • Det finns traditioner inom min kultur jag inte sympatiserar med. De traditionerna bryter jag. Det kallas mod.

(Och så får jag en plötslig lust att citera Jonatan Lejonhjärta: ”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” – Men i det här fallet är det ju inte ens farligt att bryta traditionen.)

Nej, jag har aldrig plockat ögonbrynen

Jag har aldrig fattat varför man ska det. Och aldrig övervägt att göra det.

Och så har vi de där människorna som bara är… märkliga.

Som en granne vi har. Ja, hos oss på landet är han att betrakta som granne, fast han bor kanske en halv kilometer bort eller så.

Han har bott där i ett antal år. Han passerar vårt hus när han ska nånstans. Han är ute och går med hunden ibland. Och ibland tar han bussen. Ibland kommer vi faktiskt hem med bussen samtidigt, kliver av på samma hållplats och går sedan åt samma håll – bara att han ska en bit längre.

Och han ser mig inte. Han har aldrig, så vitt jag kan minnas – och tro mig, jag specialstuderar detta varenda gång jag ser honom – på något vis – med rörelse, blick, ord eller andra ljud – reagerat på min närvaro. Som att han varken ser eller hör. Fast det tror jag ju att han gör; han har liksom inga attribut i övrigt som antyder att han inte skulle _kunna_ se eller höra. Han bara gör det inte, liksom.

Och nej, han är inte gammal. Lite äldre än mig, typ.