När vi flyttade till huset hade vi egentligen inte mycket möbler med oss. Några Ivar och Sten (båda delar hyllor från Ikea), en 140-säng, några stolar och någon byrå och säkert lite annat. Med i husköpet fick vi en hel massa möbler som hört till huset. Vi tyckte det var ganska bra att ha något att börja med, så att man kan byta ut allteftersom man kommer på vad man behöver. Speciellt när man bor i ett femtonspel och inget liksom är klart från början, utan man gör klart något rum i taget, och rummens användningsområden ändras efterhand som renoveringen fortskrider. När man har barn tillkommer dessutom nya behov allteftersom, medan andra försvinner när barnen blir större.
Så vi har bytt ut efterhand. Köpt nya saker och gjort oss av med det gamla som kom med huset. Nu har vi nästan inget kvar av det som följde med huset.
Men vi har varit långsamma på det. Dels vill vi inte rusa åstad och köpa saker, speciellt inte eftersom rummens användning ändras successivt. Så det gäller att tänka igenom så att det vi köper verkligen stämmer till fullo – eller kan återanvändas någon annanstans. Mycket Ivar-hyllor blir det… Dels känns det egentlign lite dumt att hålla på och köpa en massa nytt när man borde kunna köpa begagnat. Men det är svårt när man har ett gammalt hus, där inget är standardmått. Vi är så enormt beroende av att kunna mäta och klura och läsa och tänka efter så att vi faktiskt tänkt på allt (för annars kommer det inte att funka när vi kommer he med prylen). Ofta har vi en ganska god aning om vad som skulle behövas men det finns inte, men så förr eller senare så dyker det faktiskt upp något på Ikea som löser våra problem. Och så kan man köpa delar av lösningen och testa på plats innan man köper resten. Ska man köpa begagnat så finns inte den möjligheten. Man måste ha stenkoll på alla mått på alla ledder för att något ska funka, och har inte alls den möjligheten att klura och fundera och ta reda på allt i förväg. (Dessutom finns det obegripligt många annonser på Blocket där det inte anges några mått alls på möbeln som säljs – och i andra fall är måtten helt fel när man väl kommer.)
Men sedan, när vi väl kommer till skott: vänt och vridit på mått och behov och möjligheter och konsekvenser och åkt till Ikea och handlat och byggt ihop, så infinner sig ofta den där känslan:
– Varför har vi inte gjort det här tidigare?
Som när vi, efter att ha klarat oss utan garderober i fem år (det fanns inga garderober i huset, bara något linneskåp med hyllor), nöjt oss med en enkel klädstång och fått massor av galghängande kläder solblekta, slutligen gick och köpte oss en garderobsvägg på Ikea (60+60+120+120 cm). Som vanligt folk, gudbevars!
Eller som när vi häromdagen omvandlade ett rörigt hörn i vardagsrummet, där det tidigare stod backar med leksaker, en kista med spel och ett dockskåp, med hjälp av några nya hyllor.
– Varför har vi inte gjort det tidigare?