En av de saker jag funderar på kring framtiden – ja, alltså några decennier bort – är det här med mediciner.
Det finns förstås flera delar i det:
- Många sjukdomar kommer sannolikt att öka – på grund av klimatförändringarna, som gör att skadeinsekter som sprider sjukdomar kommer att kunna leva på ställen de inte klarat sig på tidigare, men också för att klimatförändringarna sannolikt ger följdeffekter som ökade flyktingsströmmar, folk som lever under sämre förhållanden på olika sätt etc
- Sjukdomar och skador ökar på grund av andra miljöproblem: kemikalier, luftföroreningar, övergödning etc
- Livsmedelsförsörjningen försämras på grund av balnd anna ovanstående miljöproblem
- Antibiotika, som vi vant oss vid som en bra och enkel lösning på många allvarliga sjukdomar kommer förmodligen i många fall att vara verkningslös på grund av resistens
Men det är inte dessa aspekter jag just nu går och funderar på. Utan jag undrar vad som händer när det faktiskt börjar bli ont om olja. Ifall det faktiskt blir så att energi måste ransoneras. Ifall olja blir en bristvara, även som råvara på områden där det faktiskt behövs, om vi ska kunna hålla en standard där människor generellt lever länge, även med allvarliga sjukdomar. Ifall vi faktiskt måste prioritera matproduktion och inte har råd (med alla aspekter av ”råd” invägda) att producera medicin.
Det tycker jag är en läskig tanke.
Jag har diabetes i släkten. Jag har vid något tillfälle fått uppmätt något för högt glukosvärde.
Och om det skulle bli så att jag utvecklar diabetes – imorgon eller om tio eller tjugo år – så är det ju sin sak om det finns relevant medicin och behandling att få. Men om det inte gör det?
Tankar om framtida klimat- och miljöförutsättningar ger onekligen nya skäl att sköta sin hälsa. Och ändå, diabetes är i alla fall något jag i viss mån kan påverka. Det finns många människor som lever med sjukdomar som de inte på något vis orsakat eller påverkat själva, och som är helt beroende av medicin för sin överlevnad.
För deras skulle hoppas jag att dessa mörka tankar inte besannas. Men samtidigt tror jag det är viktiga tankar. De ger perspektiv på vad som behöver prioriteras. Vi behöver se till att vi inte försätts i en sådan situation – och det kan vi påverka.