Tag Archives: plast

Plaståtervinningen – varför har vi inte kommit längre?

I början av 1990-talet var jag gnällig och besvärlig och tjatade på återvinningscentralen i min hemkommun om att de skulle ta emot plastmjölkdunkarna från Åsens mjölk. Det var svårt att få igenom.

Sedan ”lossnade” det, i och med producentansvaret för förpackningar: alla producenter av förpackningar blev ansvariga för att deras förpackningar skulle gå kunna återvinnas – vilket ju löstes genom avgifter och så vidare, men i alla fall, plastförpackningar och andra förpackningar kunde lämnas till återvinningen.

Men bara förpackningar. Ingen annan plast.

Och längre än så har vi fortfarande inte kommit. Det finns fortfarande ingen återvinning av all annan plast – gamla leksaker, trädgårdsmöbler, och så vidare – bortsett från enstaka försöksprojekt, oftast genomförda av större företag eller ideella organisationer. Det som står till buds är att lämna det till restavfall, vilket ju i praktiken innebär förbränning.

Det känns som en idiotisk hantering av ett material som tillverkas av olja, det vill säga en begränsad resurs som så sakta börjar sina.

Ja, det finns komplicerade omständigheter med plast. En del plast är väldigt giftig. En del plastsorter funkar inte så bra att återvinna. Fast de problemen finns ju även med förpackningsplast. Och om det är för problematiskt att hantera vissa sorters plast, så är väl det vettiga att förbjuda de plastfraktionerna?

En gång i tiden var det ju ändå ganska progressivt med förpackningsansvaret. Men jag förväntade mig att det var det första steget – att fortsättningen, för övrig plast, skulle komma, ganska snart till och med. Visst, det har kommit producentansvar för mer än förpackningarna. Men plast i största allmänhet är det fortfarande ingen som har eller tar ansvar för.

Jag tycker det är hög tid. Nu.

Fortsättning på Bamse och plastleksakerna

I början av sommaren gnällde jag på att Bamse skickade med plastskräp i form av en badboll.

I mitten av juli fick jag svar från Bamses redaktion:

Hej Sanne,

Tack för ditt mejl och dina åsikter. Det är förstås jätteviktigt för oss på redaktionen att få veta vad ni som köper och läser tidningen tycker.

Säkerhet är oerhört viktigt för Egmont och samtliga leksaker testas enligt europeiska leksaksdirektivet via ett externt testinstitut som heter SGS. Detta gäller även för den badboll som du skriver om. Efter att det kommit till vår kännedom att det förekommit lukt, så har vi återigen testat badbollar ur leveransen. I dagarna har vi fått svar på dessa tester och badbollen klarade både VOC-testet och SVHC-screeningen.

Du hittar vår code of conduct som även gäller för våra leverantörer på: http://www.egmont.com/About-Egmont-/Social-Responsibility/. Som en del av Egmonts code of conduct granskas alla fabriker kontinuerligt. Fabriken som producerade badbollen granskades senast i januari 2012.

Svar från mig:

Hej igen!

VOC vet jag vad det är, men vad är SVHC?

Även om plasten innehåller några speciellt hälsofarliga ämnen, så är det ändå plast. Varför skickar ni med onödiga plastprylar med tidningen? Det är en tidning han prenumererar på – inte leksaker!

Om ni inte tror att tidningen är bra nog så att ni måste sälja den med hjälp av prylar, så kanske ni bör se över tidningens innehåll istället…

Nå, jag har förklarat vad jag tycker ganska utförligt redan förra varvet, och du har bara kommenterat vissa detaljer, så jag gissar på att det inte är så meningsfullt att jag förklarar allt en gång till.

/Sanne

Och från Bamse igen:

Hej igen Sanne,

SVHC är en förkortning för ”œsubstances of very high concern”. Dessa substanser finns på en lista som ECHA (European Chemical Agency) har tagit fram och faller in under REACH-förordningen. Vid en screening av SVHC tar man alltså reda på om några nivåer av dessa substanser har överskridits i produkten.

Självklart är berättelserna i tidningen det allra viktigaste. Vi skickar med presenter ett par gånger om året eftersom det är uppskattat bland våra läsare. De presenter som återstår i år är adventskalender med nr 16 och väggkalender för 2013 med nr 17/18.

Om man vill kan man dock välja en prenumeration utan presenter. Vill du att jag ska ändra till sons prenumeration till en sådan?

Ja, det tål ju att tänkas på. Adventskalender och almanacka är ju trots allt hyfsat vettiga saker – jämfört med plastbadbollar. Men ändå…

ETC skriver också om Bamses plastskräp, om hur dåligt detta stämmer med den Bamse vi växte upp med – och om att Bamse tydligen kompenserar stinkbadbollen med mer skräp(!).

Vattenposter på Malmöfestivalen – jag vill ha dem jämt!

Om en vecka börjar Malmöfestivalen. Massor med matstånd kommer att fylla Gustav Adolfs torg. I år serverar alla matstånd minst en vegetarisk rätt. Jättebra! Dessutom får matstånden inte sälja ”stilla” vatten.

Jag värnar om miljön och säljer inget vatten på flaska. Istället finns vattenkranar över hela festivalområdet med gratis och gott kranvatten från VA SYD. Ta med din flaska & fyll på!

kan man läsa i programbladet.

Underbart! Jag har ju skrivit om detta innan, både här och här: att enda anledningen till att jag köper vatten på flaska vid enstaka tillfällen är att jag behöver något att dricka och inte har något med mig.

Det är ju så det bör vara: när man är törstig så letar man upp en kran att hämta vatten ur. För kunde man på ett annat sätt gå in någonstans och be om ett glas vatten. Men i och med att det finns vatten på flaska att köpa så har det slutat vara okej att fråga efter ett glas vatten på slumpmässiga ställen.

Alltså, Malmöfestivalen: jättebra med kranar på festivalområdet under festivalen. Men Malmö – och alla andra kommuner – fortsätt efter festivalen! Jag vill ha dricksvattenkranar på strategiska ställen på stan alltid, inte bara under stora evenemang!

Plastburkar till sillen – bättre eller sämre?

Vi är sillälskare, och matjessillen brukar vi oftast köpa i de runda låga konservburkarna som på senare år dominerat marknaden.

Med anledning av bisfenol- och konservburksdebatten har vi den här säsongen satsat på glasburkar. Men inför midsommar noterade jag en ny burktyp. Klädesholmen hade bytt de runda konservburkarna mot runda plastburkar.

Min spontana tanke var att plastburken var ett sätt att komma undan konservburksproblemet. Men om så var fallet, var den nya burken verkligen bättre? Tja, det beror ju till viss del på vilken sorts plast den består av. Spontant uppfattade jag det som att nederdelen av plastburken, själva burken, skulle vara av något i stil med PC (karbonatplast), som om jag fattat det rätt innehåller bisfenol, medan ”locket”, alltså den folie som sitter överst, kändes som en mjuk polyeten. Men jag vet ju inte. Och det märkliga är att jag inte kan hitta någon märkning på förpackningen som talar om vad det är för plast.

När jag ni gick in på Klädesholmens webbplats, fick jag dock på förstasidan veta följande:

Vi har gjort vår goda matjessill ännu godare. Nu gör även förpackningen gott.

En ny förpackning som låter sillen ligga i mer spad, så smaken blir ännu rikare. Förpackningen gör också annat gott – för miljön. Genom att byta aluminium mot plast sparar den också energi.

(Texten ligger som en av tre bilder som det växlas mellan som huvudinformation.)

Huruvida plast är ett bra eller dåligt alternativ finns det ju många aspekter på, vad gäller ändliga, fossila resurser kontra att man åtminstone teoretiskt borde kunna smälta konservburksmetallen med förnybar energi; jag får trots allt anta att en seriös livscykelanalys ligger bakom. Men självklart skulle jag vilja läsa mer om detta. Så jag har letat och letat på Klädesholmens webbplats. Jag hittar inget mer om de nya burkarna, än denna text som inte ens är en text utan en bild, och som byter runt så fort jag hunnit läsa den.

Lite tråkigt tycker jag.

Att välja trimmer

Den gamla trimmern har ju gått sönder. Med hjälp av silvertejp håller den nu hjälpligt ihop, men är egentligen inget användbart redskap.

Så då behöver vi skaffa nåt nytt redskap. Och det är inte lätt, för i vanlig ordning är det förstås i princip ingen som tillverkar det vi vill ha, trots att det finns löjliga mängder med modeller.

Vi vill slippa trimmertråden. Någon sorts kniv känns hållbarare. Dels tror jag en kniv håller bättre, dels innebär det att man inte sprider löjliga mängder pyttesmå plastbitar i trädgården (vilket ju inte känns hållbart).

Det finns idag trimmers med plastkniv. Är det verkligen ett bättre alternativ? Omdömena på nätet varierar när det gäller hur bra det funkar: allt från jättebra till skitkasst. Åtgången på knivar verkar vara rätt stor. Och tydligen lär det hamna en massa små plastbitar i trädgården även i det här fallet? Ska man ha verktyg med metallklinga kommer man in på sånt som heter röjsåg. Och de har normalt sett inte batteridrift.

Vi vill ha batteridrift. En sladd hängandes efter att trassla in sig, huset, häckarna och annat i är inte ett realistiskt alternativ på vår tomt. Jag ser dåliga parodier på redan dåliga komedier för mitt inre när jag tänker tanken. Det är jobbigt nog att dra vattenslangen fram och tillbaka mellan innergården och trädgårdslandet, och ska jag längre än så iväg tar jag vattenkannan för att slippa trasslet, även om jag får gå många varv. Med trimmern behöver jag ta mig längst iväg på tomten, till ställen jag aldrig behöver vattna. Sladd funkar helt enkelt inte.

Vi vill ha en trimmer som har metallstång som ”skrov”. Den vi har är av plast, och det var plasten som blev gammal och brast. Vi vill ha nåt som håller.

Och helst vill vi ha nåt som är kraftfullare än den vi har idag, och med laddning som räcker mer än typ 10 minuter.

Vi hittar en modell på marknaden som uppfyller allt detta. Den kostar över 10 000 kronor. Och det känns ärligt talat trots allt som i saftigaste laget. Och när vi hör oss för får vi veta att den ändå tydligen ska vara för klen.

Istället föreslås att vi trots allt bör satsa på en bensinare, och köra på alkylatbensin. Och ja, som en bekant påpekar, så innehåller en bensinmotor mest gjutjärn, vilket ska jämföras med en elmotors stora mängder av udda ämnen som finns i begränsad mängd. Och det är trots allt inte många liter bensin man gör av med per år på en trimmer eller röjsåg.

Så det låter som att vi får en på många sätt bättre produkt om vi skaffar en som går på bensin: kraftfullare, bättre och utan problemet med att sprida små plastbitar.

Men ändå. En sak till som går på bensin…? Det känns ju inte heller bra :-(

Varför ska det vara så svårt!?!

Plastleksaker som följer med barntidningar: brev till Bamse

Hej Bamseredaktionen!

Idag kom min åttaårings Bamsetidning. Hen blev förstås glad – det var en bra början på sommarlovet.

Jag var mer tveksam. Tidningen var inpackad i plast. Och medpackad låg en badboll.

Ytterligare en onödig plastpryl. Ytterligare en ”gratisbadboll”. Sådana har vi fått en drös de senaste åren. Inte för att vi nånsin använder dem på stranden. De är opraktiska att ta med, och skulle de försvinna iväg ut till havs (vilket ju är lätt hänt) så blir de en del av det stora problemet med plastskräp i havet. Det hoppas jag ni känner till? Så istället blir de liggandes hemma och blir en del av problemet med alldeles för mycket dåliga billiga skräpleksaker som egentligen inte duger att leka med, men som man ändå inte får slänga för barnen.

Plast görs ju för övrigt av olja, som är en begränsad resurs. (För jag tror inte att badbollen är gjord av bioplast, alltså att växter eller liknande?) Plasten, eller ja oljan då, bör vi alltså använda till vettiga saker. Saker som behövs. Saker som håller. Inte till dåligt skräp.

Och vad innehåller plasten i övrigt? Vi har inte öppnat själva badbollsförpackningen, så jag vet ju inte än, men det brukar lukta ganska skarpt om sådana. Och jag har ju inte gjort någon kemisk analys av innehållet i badbollen, men plast av det slaget brukar kunna innehålla en hel massa otrevliga kemikalier. Hur är det, har ni kollat av så att bollen inte innehåller bisfenol, ftalater och andra ämnen som enligt forskningsrönen har riktigt otrevliga effekter? Hade det varit Bamse så som jag uppfattade er/dem på den tiden jag själv var barn så hade jag tagit för givet att prylarna var giftfria, men idag har jag inte alls lika stort förtroende för er.

Och vem har tillverkat denna billiga leksak? För jag gissar på att den är billig. Och det brukar betyda att den tillverkats långt bort, av någon med arbetsvillkor som aldrig skulle accepteras i Sverige. Förmodligen dålig lön, långa dagar, och betydligt mer av plastens gifthalter. Förmodligen mer utsläpp i naturen av de giftiga ämnena också. Och sedan har den transporterats hit.

Så, för att sammanfatta: Ni skickar med en skitpryl, som någon stackare tillverkat för dålig lön, som skitar ner i miljön, riskerar att skada hälsan hos mina barn och skadar natur och miljö på flera sätt samt slösar med planetens begränsade resurser.

VARFÖR?

Jag försöker lära min barn att vi inte behöver en oändlig massa prylar. Att man bara ska skaffa saker som man behöver och som håller och så vidare. Motarbeta konsumtionshysteri. Och så gör ni sånt här.

Morotsfröpåse var i alla fall vettigt. Inte för att det egentligen behöver skickas med någonting alls, men en fröpåse har många positiva poänger och ytterst få negativa konsekvenser; det positiva överväger i alla fall med råge det negativa. Men som sagt var, egentligen behövs inget alls! En tidning är just en tidning och ska inte säljas genom att skicka med andra saker. Leksaker – av vettigt slag – kan vi skaffa åt barnen själva, eller för den delen låta bli.

För alla andra som också tycker det här är skit: skriv på uppropet ”Stoppa försäljningen av barntidningar med lockbeten”!

Det här med kommunikation är svårt (Coop och bisfenolen)

När jag hade skrivit mitt inlägg med funderingar om kaviartuber, plåtlock till glasburkar och bisfenol, så skickade jag mejl till tre företag. Nånstans ska man ju börja, liksom. Och då tänkte jag att det var vettigt att börja med Abba Seafood (som ju är den stora kaviarproducenten), samt Ica och Coop, eftersom vi oftast köper deras kaviar. Så det var alltså dessa jag mejlade. Alla tre fick ett mejl med frågor samt en länk till mitt blogginlägg.

Abba har ännu inte svarat alls.

Ica har svarat att de vidarebefordrat frågan för att få hjälp med ett svar.

Nedan följer kommunikationen med Coop…

Mitt första mejl till dem:

Hej!

Det pratas ju för närvarande en hel del om konservburkar av metall och deras plastklädda insida som läcker den otrevliga kemikalien Bisfenol A. Av denna anledning vill jag gärna undvika metallkonserver.

Men vi äter en hel del kaviar (typ Kalles) i den här familjen. Därför undrar jag: hur är det med metalltuberna i Coops egna kaviartuber? Finns det någon plastlining eller liknande på insidan? Vad består den i så fall av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Jag undrar också när det gäller glasburkar med metall-lock (som ju ofta är alternativet om man vill undvika metallkonserv). Vad består plasten på insidan av metallocket av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Jag frågar alltså främst angående era egna produkter. Helst vill jag ju veta för alla fabrikat, men det förstår jag är ett hästjobb att undersöka, så därför verkar det rimligt att börja med att fråga om era egna produkter. Om ni inte har koll så är det ju dags att skaffa det :-)

Jag hoppas på ett seriöst svar. Jag vet att ni är väldigt engagerade i miljö- och hälsofrågor, och det här är en viktig fråga.

Läs också gärna mitt inlägg om detta i min blogg: http://www.sanneskriver.se/2012/06/11/fraga-till-alla-tillverkare-av-metalltuber-och-glasburkar-med-platlock-hur-ar-det-med-bisfenol-och-andra-miljogifter/

Med vänlig hälsning

Sanne

Första svaret från Coop:

Vi har mottagit förfrågan om plastbeläggning i Kaviar tuber

Det finns idag inte en tub med kaviar på marknden som inte har den här lackeringen. Vi har pratat med de ledande i branschen och där tror man att detta ska kunna var löst någon gång under nästa år. Problemet ä att man tillsätter lacken för att inte frätning ska ske på metallen med överfällning till produkten som följd, så av 2 onda ting…

Vi tackar för ert intresse och hoppas ni är nöjd med svaret.

Med vänliga hälsningar

Jag svarar Coop:

Jag tolkar svaret som att

1. kaviartuberna har plastlining

2. liningen innehåller bisfenoler eller liknande

Är det korrekt tolkat?

Den lösning som diskuteras, vad innebär den? Att ersätta bisfenol A med andra bisfenoler är t.ex. inte någon lösning, eftersom alla bisfenoler misstänks ha otrevliga effekter. Om man byter är det förstås viktigt att byta till något som inte innebär nya problem. Kanske är det dags att fundera på en helt annan typ av förpackning till kaviaren? Man kan ju ha den i någon sorts burk.

Ni svarade för övrigt inte på min fråga om plåtlock till glasburkar.

Och ja, jag vet att liningen är för att undvika att det kommer ut farliga ämnen ur metallen. Av två onda ting är det inte alltid säkert att det finns ett alternativ som är bättre än det andra ;-) Ibland är tyvärr enda svaret att helt undvika en produkt.

Jag hoppas på svar på ovanstående.

/Sanne

Coop svarar igen:

Hej

Att man ”plastlackerar” metall är för att inte metallerna ska läcka ut till produkterna. Det gäller främst varor som kan fräta på metallen. Andra burkar behöver inte det skyddet.

När det gäller alumiumtuber med kaviar lackas hela insidan.

Vänligen

Kundkontakt

Vi har mottagit förfrågan om plastbeläggning i Kaviar tuber

Det finns idag inte en tub med kaviar på marknden som inte har den här lackeringen. Vi har pratat med de ledande i branschen och där tror man att detta ska kunna var löst någon gång under nästa år. Problemet ä att man tillsätter lacken för att inte frätning ska ske på metallen med överfällning till produkten som följd, så av 2 onda ting…

Vi tackar för ert intresse och hoppas ni är nöjd med svaret.

Med vänliga hälsningar

(Ja, det är samma text igen i nedre halvan av texten.)

Nytt svar/fråga från mig:

Är detta menat att vara svar på mitt mejl från den 12 juni eller från den 11 juni?

Jag skickade först ett mejl med fråga 11 juni, fick svar av er den 12 juni, och jag svarade i min tur på det mejlet den 12 juni, eftersom jag dels inte hade fått svar på mer än en liten del av min undra, dels hade följdfrågor.

Nedanstående svar från er idag innehåller svaret ni skickade första gången, och ovanför har ni lagt till lite mer text, som inte tillför någon ytterligare info och inte svarar på mina frågor.

Det skulle för övrigt vara lättare att följa konversationen om ni inte klippte bort det som tidigare skrivit från mig i kommunikationen.

Jag skulle uppskatta om jag kan få kontaktuppgifter till någon hos er som faktiskt jobbar med de här frågorna så att jag kan få tydligare svar. Gärna mejladress, eftersom det underlättar eftersom jag oftast bara har tid för det här på kvällarna.

/Sanne

Och idag har jag fått svar från Coop igen:

Hej igen

Ber om ursäkt om du inte tycker att du du får rätt svar.

Tyvärr är det reklamationssystem vi arbetar i inte alltid så kommunikationsvänligt, det bygger på en fråga och ett svar, sedan blir det rörigt. Det beklagar vi.

Du frågade om kaviar och vi svarade vad vi visste i det fallet vi har inte har några listor på vilka produkter som kan innehålla detta ämne.

Coop följer och ställer krav på att samtliga leverantörer skall följa aktuell lagstiftning vad gäller innehåll av ämnen i bisfenolgruppen i matförpackningar.

Coop ställer krav på leverantörer att samtliga material som kommer i direktkontakt med livsmedel samt förpackningar för livsmedel som är ämnade för barn under 3 år inte får innehålla bisfenol A.

CBS (Coop Butiker & Stormarknader) bytte sommaren 2011 ut sina kassakvitton, som då innehöll Bisfenol A, till dagens bisfenolfria kvitton.

Vi följer löpande regeringens och myndigheters arbete i frågan om ämnen i bisfenol gruppen och utvärderar löpande våra varukrav i frågan. Om lagkraven ändras kommer vi naturligtvis att följa dessa

Men om det är någon specifik produkt du vill ha upplysningar om så tar vi reda på detta.

Med vänliga hälsningar

Rörigt? Ja, det är det. Jag får ur ovanstående fram ungefär följande:

  • Alla kaviartuber innehåller plastlackering. De svarar inte på vad den innehåller men talar om att problemet eventuellt ska kunna lösas till nästa år. Samtidigt talar de om att de ställer krav på att alla material som kommer i direktkontakt med livsmedel ska vara fria från bisfenol(?!?) Menar de att de vill få bort plasten från kaviartuberna av andra skäl? Eller att plastlacken i kaviartuberna innehåller bisfenol men att kaviar inte är livsmedel? Jag blir inte klok på vad de menar.
  • Coop är inte kapabla att svara på mer än en fråga. Det finns många fler frågor i mitt ursprunliga mejl, men de svarar i princip bara på den första. De svarar inte heller på vem jag istället borde vända mig till.
  • Om jag ska kunna få specifika svar måste jag specificera exakt vilka produkter det handla om. Det blir långa listor om alla burkar ska räknas upp… ;-)
  • Coop har ett mejlsystem i sin kundtjänst som inte klarar av att hantera att kunden vill fortsätta kommunicera med dem. (Det borde vara ett allvarligt problem för Coop.)

Jag har full förståelse för att inte kundtjänst kan allt. Men det de borde kunna är att skicka frågor vidare till rätt person, och att inte tappa bort kundens frågor.

Ibland är det påfrestande att föröka vara en aktiv konsument. Hur går jag vidare nu, liksom?

Fråga till alla tillverkare av metalltuber och glasburkar med plåtlock: hur är det med bisfenol och andra miljögifter?

Att plåtkonservburkarns plastbeklädda insida innehåller miljö- och hälsofarligt bisfenol har jag känt till ganska länge. Men Svenska Dagbladets experiment har ändå fått mig att tänka mer på det. Även om jag redan innan kände tveksamhet inför konservburkar och försökte undvika dem, så anstränger jag mig ännu mer nu. Jag grunnar på hur jag ska göra med makrill i tomatsås som jag bara sett i metallförpackningar.

Men framför allt har jag i större utsträckning än innan börjat fundera över var bisfenolet mer kan finnas. Ställen som kan tyckas självklara men som jag förbisett. Som tuber av metall. Sådana med kaviar, tomatpuré och riven pepparrot. Är de också klädda med bisfenolhaltig epoxiplast på insidan? Om så är fallet så borde de sannolikt läcka ännu effektivare än vanliga burkar, för tuben håller man ju på och klämmer på och knycklar ihop allt eftersom innehållet tar slut. Det känns i så fall inte så himla bra, med tanke på hur mycket kaviar vi äter i den här familjen… Tomatpuré finns i alla fall att köpa i glasburk istället (även om den brukar ha nackdelen att mögla efter några få dagar; kan man frysa tomatpuré?)

Glasburkar, ja. De anses vara ett bra alternativ när man ska undvika plåtburkar. Men locken till glasburkarna är gjort av metall, och på insidan sitter en kraftig plasthinna. Vad innehåller den? Bisfenol? Eller andra otrevliga saker? Visst, för det mesta är väl insidan av locket i dessa burkar inte i kontakt med maten, så läckaget borde bli mindre, men ändå… (Jag vill knappt tänka på att vi brukar värma locken på svagast möjliga värme i ugnen innan vi sätter på dem när vi har gjort egen sylt och saft. Jag har antagit att det är OK, eftersom jag är upplärd med det, men det kanske är helt vansinnigt? Behöver nog veta innan syltochsaftsäsongen drar igång.)

Och det verkar svårt att få klara svar. Därför vänder jag mig nu direkt till alla som tillverkar metalltuber och till alla som tillverkar matprodukter som paketeras i metalltuber:

Finns det någon plastlining eller liknande på insidan? Vad består den i så fall av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Och till alla som tillverkar glasburkar med metallock och alla som tillverkar matprodukter som paketeras i glasburkar med metallock:

Vad består plasten på insidan av locket av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Jag vill veta. Jag vill veta om jag måste försöka få min snartfyraåring (och mig själv) att låta bli den älskade kaviaren.

Bisfenoltankar, städnoja och miljögiftsångest

Svenska Dagbladet har kört bisfenol-experiment på några medarbetare. Först har de bisfenoldetoxat sig så gott det går, för att därefter maxa intaget. Och så har de tagit prover.

Bisfenol? Jo, det är ett ämne som finns i en del plaster och annat men som har hormonstörande effekt. Läskigt och otrevligt ämne.

Bisfenol-A-innehållet har de senaste åren varit på tapeten bland annat när det gäller

  • Nappflaskor. Där handlade det framför allt om polykarbonatplast. Först rekommenderades glas- och plåtflaskor, sedan kom BPA-fria plastflaskor. Att nappflaskorna kom så mycket i fokus beror på att barn antas vara extra känsliga för hormonpåverkande ämnen.
  • Kvitton. Moderna värmeskrivarkvitton (d.v.s. de kvitton affärer normalt sett har) innehåller massor med BPA. Och det vandrar lätt och smidigt över till dig när du tar i dem. Vissa hävdar sig numera ha BPA-fria kvitton – det ska alltså finnas alternativ.
  • Konservburkar. Liningen, alltså den plastade insidan av konservburkar, innehåller tydligen också mycket BPA. Även här ska det finnas alternativ (men det skylls i vanlig ordning på kostnaden och omställningsproblem).

Men när man följer SvD:s bloggande om bisfenolexperimentet, och de diskussioner som förs i kölvattnet, så framgår det att bisfenolen finns på många andra ställen. I många sorters plastförpackningar – som till exempel de plastbyttor man köper färdigmat i och i plastskiktet till pappmuggar.

Det stora problemet är att det liksom inte går att veta var det finns. Det verkar inte följa någon logik. Konservburkar innehåller, pappmuggar innehåller – men tetror som innehåller samma sorts saker som konservburkarna verkar anses safe? (Alltså tomater, kokosmjölk, bönor etc.) Kan man lita på det? Och hur kommer det sig i så fall att tetrorna kan göras utan?

Och hur är det med mjölkpaket?

Om man funderar så är det egentligen så att nästan all mat på någt vis packas i plast, liksom (bortsett från enstaka saker som är packade i ”ren” men energislukande metall respektive ömtåligt glas). Kan man till exempel alls köpa kött utan att få en plastförpackning? Även de förpackningar som är av papper har ju nästan alltid en hinna eller beläggning av plast. Hur sjutton ska jag, som vanlig konsument, kunna veta vad som är OK och vad som inte är det? Är enda alternativet att odla sin egen mat rakt över hela linjen, att bli helt självförsörjande?

Det sista är ju förstås inte alls ett alternativ för mig. Då får jag nog leva med riskerna.

Men jag skulle vilja ha möjligheten att göra aktiva val. Om jag inte vet vad jag framför allt ska undvika, på en rimlig nivå, så måste jag ju liksom anta att all plast är lika illa. Och om jag inte ska bli fullständigt galen av ångest så måste jag istället skita i det och ta riskerna med en klackspark.

Det är väl förstås så många hanterar miljöproblemsoro. Ganska begripligt egentligen. Om man känner att det inte finns ett vettigt handlingsutrymme så måste man hantera oron på ett annat sätt.

När jag tyngs under allt för mycket info om alla farliga ämnen så brukar jag tänka på den gamla egyptiska (?) kulturen där man bland annat sminkade sig med bly, och tänka att om de överlevde så gör väl vi det, typ.

För övrigt så påpekas det då och då att en av de viktigaste åtgärderna för att slippa många miljögifter eller otrevliga kemikalier, bland annat från plast, är att städa noga. Dammsuga och våttorka. Det ger mig ruskigt dåligt samvete. För städa är inte min starka sida. Jag är glad om vi lyckas hålla någorlunda ordning (ha ha!): plocka undan en del leksaker och hitta viktiga papper när de behövs. Och så dammsuger vi hjälpligt (men sällan noga) när vi hittar golvet. Våttorkar gör vi extremt sällan, och aldrig hela huset utan bara enstaka rum där behovet är som störst.

Ja, det är förstås en prioriteringsfråga. En prioritering av vilka strider man vill ägna vardagen åt. En prioritering av vad man vill livet ska vara. Och jag spelar hellre Fia med knuff än att städa den där stunden man faktiskt hinner göra något. Eller går ut i trädgården och odlar egna grönsaker med barnen. Och lagar riktig mat. Man hinner inte allt. Städningen är det som prioriteras ned till ett minimum, för att kunna prioritera upp livskvalitet.

Därför får jag dåligt samvete när det där med städningen påpekas igen. För då är jag ju en dålig mamma igen. Men då får jag väl vara det, för jag orkar inte bara vara duktig, jag måste få göra sånt jag och barnen mår bra av och gillar också.

Så jag hoppas på att inredningen i vår hus helt enkelt är så gammal att den inte innehåller för mycket otrevligt. Golvmattorna i matrum, vardagsrum och studio har en oherrans massa år på nacken. Och de saker vi själva gjort har vi ju i alla fall i möjligaste mån valt ”bra” material. Det som orsakar mer problem är väl datorer och allt möjligt elektronikskrot. (Hur är det förresten med synthar? Och genererar elektronikprylar som bara står och inte används lika myckt otrevligt damm som saker som används?)

Nej, det är nog helt enkelt så att ifråga om miljögifter är det bäst att inte tänka för mycket. Att välja bort vissa saker som man vet är extra olämpliga, och välja så sunt man kan, men inte tänka för mycket. Och i övrigt försöka leva ett normalt liv.

 

Fortsättning på grästimmertråden

Jag skrev ju för ett tag sedan om det här med grästrimrar, som sprider sina små plastbitar i vår och många andras trädgårdar.

Efter att jag skrivit inlägget skickade jag en fråga till några trimmer(tråds)tillverkare. Jag skickade inte till så många, för det visade sig vara ett härke bara att hitta någon sorts elektroniska kontaktmöjligheter, och därför hann jag inte med så många.

Jag skrev

Jag har en stor trädgård och har stor nytta av min trimmer. Men jag är också miljöengagerad och är inte alls bekväm med att jag sprider ut små små plastbitar i hela trädgården. Och det är väl just vad jag gör när jag använder trimmer med plasttråd? Jag har utvecklat min fundering här: http://www.sanneskriver.se/2012/04/29/finns-det-grastrimmer-med-trimmertrad-av-nedbrytbar-plast-plastriot/

Det jag undrar är alltså om det finns trimmertråd av plast som är

  • tillverkad av förnybar råvara,
  • av plast som bryts ner snabbt när den hamnat på marken, samt
  • inte innehåller några farliga ämnen?

Och om det inte finns, vad rekommenderar ni mig att använda istället?

Bosch svarade kortfattat:

Tyvärr har vi ingen annan tråd till våra trimmers än orginal-tråden.

Så jag försökte med följdfrågor:

Vad är originaltråden gjord av för plast?

Arbetar ni med att ta fram någon alternativ tråd, eller att förbättra originaltråden?

Om jag inte vill fylla min trädgård med små plastbitar, vad rekommenderar ni mig istället att anvnda för verktyg/maskin?

Svaret den här gången var något mer utförligt:

Tråden är gjord av plastkomposit.

I dagsläget är det endast den tråden vi har, och ännu finns det ingen information tillgänglig om huruvida en ny tråd skulle vara på väg ut på marknaden.

De trimmrar som finns i vårt sortiment är antingen de med trimmertråd eller de med små plastknivar.

Black & Decker svarade:

Se svar från vår produktchef, detta är kännt och vi jobbar på detta men kan just nu dessvärre inte erbjuda ngt

och det vidarebef. mejlet från prdouktchefen löd:

Jeg har forespurgt i vores bagland. Vi har ingen lösning i dag. Der bliver arbejdet med forskellige line typer, men ikke denne

Och så kom slutligen svar från Oregon:

Det var intressanta frågor du har. Har faktiskt aldrig fått några liknande frågor tidigare. Oftast handlar det om vilken tråd som är starkast och helst aldrig går av osv.

Idag finns det ingen trimmertråd på marknaden som är särskilt miljövänlig. Men jag vet att det pågår ett projekt där man försöker få fram en biologiskt nedbrytbar trimmertråd.

Finns det ett tillräckligt stort intresse från marknaden, så kommer det säkerligen att inom en snar framtid finnas ett miljövänligt alternativ.

De frågor som oftast är avgörande är; vad blir kostnaden, och håller den lika bra som en konventionell tråd?

Jag har fyllt i svaren på dina frågor nedan.

Det jag undrar är alltså om det finns trimmertråd av plast som är

  • tillverkad av förnybar råvara, Nej, men ibland återanvänds en del råmaterial som smälts samman med nytt material. (Nylon)
  • av plast som bryts ner snabbt när den hamnat på marken, samt Nej, inte i dagsläget
  • inte innehåller några farliga ämnen? Nej, dagens trimmertrådar är oftast tillverkade av nylon eller nylon mixat med andra syntetiska material.

Och om det inte finns, vad rekommenderar ni mig att använda istället? Till lite större, men tyvärr bensindrivna gräsröjare finns det gräsklingor av stål som i princip håller hur länge som helst.

Men dessa klingor fungerar bäst för tuffare röjning i diken, ängar och grässlänter etc.

Sammantaget: det finns kanske lite hopp? Men nu är det upp till oss konsumenter att efterfråga, i vanlig ordning. Så då får vi väl försöka göra det :-)