Tag Archives: skor

Skonervositet

Tant ska ut och dansa om en vecka och en dag. Eller gå på fest och få chans att dansa. Tant är nervös.

Egentligen kretsar min nervositet i huvudsak kring en enda sak: skor.

För så här: Jag älskar att dansa. Jag älskar dansgolvet. Jag älskar att studsa och virvla på dansgolvet. Det var länge sedan sist, men det där kommer jag nog snart över.

Men fötter. Skor.

Jag gillar inte skor när jag ska röra mig. Skor dödar frihetskänslan. Jag vill dansa barfota eller i strumplästen.

Högklackat sätter jag inte på mig. Men jag gillar inte skor över huvud taget när jag ska dansa (eller träna).

Grejen är att det där ju sällan varit ett problem på ”mina” dansgolv: på biologfester, spexfester och annat. Jag har slängt av mig skorna ganska kvickt. Jag har varit på fester där det trots allt varit begränsat med glaskross på golvet ;-) (Och spilld öl är inte värre än att frivilligt trampa i uthälld läsk innan man ska in på scen, liksom.)

Men nu… Kan man göra så på Moriskan? Eller måste jag har skor på mig?

Det gör mig nervös. Och jag har till och med gått och skaffat mig ett par tantlågfinskor. Fast även med dem känner jag mig förbannat begränsad. Mina fötter vill ha sin frihet! Jag vill flyga och virvla!

Repair service hos Kavat!

Det var en kollega som tipsade:

Du vet väl om att hos Kavat så kan man numera skicka iväg sina skor på Repair Service, få sulor tillfixade och allmän översyn?

Hon, liksom jag, har nämligen Kavat-skor. Kavat, mest kända för barnskor, har miljömärkta skor av vegetabiliegarvat skinn (det vill säga garvat utan krom). Sedan ett antal år tillbaka även för vuxna.

Jag har tre par Kavat-skor för egen del. (Plus ett par sandaler.) Det första paret köpte jag 2011. Den gången var det ett par i storlek 40, och då fortfarande från barnkollektion (jag tror inte de hade vuxenskor då?). De skorna är fortfarande funktionsdugliga; de har varit hos skomakaren ett varv och fått en kompletterande skinninsida längst bak mot hälen/ryggen. Det andra paret är, enligt vad jag kan uttyda av gamla beställningsmejl, ett par svarta Linda inköpta januari 2013. De var hos skomakaren för ett drygt år sedan, för att sulan började lossna och behövde limmas dit.

Det tredje paret köpte jag för någon månad sedan nu i år. För sulan på de svarta börjar lossna igen och behöver limmas, och jag har inte, givet alla andra omständigheter, prioriterat att ta mig iväg till skomakare. Dessutom börjar sulorna på båda de gamla paren bli aningen snedslitna.

Men så häromdagen så nämnde alltså en kollega det här med Repair Service. Och så fick jag en länk, och från den hittade jag vidare till den här beställningssidan:

REPAIR SERVICE
599 kr

Endast på utvalda artiklar i vuxensortimentet.
Bodås, Borgvik, Hylte, Hofors, Nyhammar, Slite, Töre, Lugnvik

(Även äldre modeller t.ex Amanda, Anders, Forsbacka, Ove, Camilla, Axmar, Bengt, Ragnar, Emily)

Som ett steg i vårt arbete med miljön erbjuder vi nu renovering av dina gamla Kavatskor. Vi är många som har ett par väl ingådda favoritskor som sjunger på sista versen. Ofta är det inget större fel på skorna förutom en utsliten sula. På ovan nämnda artiklar erbjuder vi nu en helrenovering, där i ingår bland annat sulbyte av såväl ytter- och innersula. Vi fräschar upp dina skor så gott det går utifrån de förutsättningar som finns. Lagar eventuella trasiga sömmar, byter skosnören och putsar upp skinnet. Du kommer kunna fortsätta använda dina favoritskor i flera år framöver, dessutom gör du miljön en tjänst genom att återanvända istället för att köpa nytt.

Ingår
-Byte yttersula
-Byte iläggsula
-Lagning av eventuella trasiga sömmar där det är tekniskt möjligt
-Nya skosnören
-Putsning och infettning
-En burk Kavat Eco vax (88g)
-Fri frakt tillbaka

Du skickar dina skor till oss tillsammans med returblanketten…

Vi returnerar skorna kostnadsfritt så snart de är klara, räkna med 6-8 veckor.

UNDANTAG: Om våra skomakare anser att dina skor inte går att reparera förbehåller vi oss rätten att cancellera din order, detta rör sådana reparationer som inte är specificerade ovan. I det fallet tas en administrativ avgift ut på 99 kr och det görs en återbetalning på 500 kr till det kontokort som användes vid betalningen. Dina skor skickas tillbaka till den angivna adressen. Om du känner dig osäker eller om du saknar just din modell, får du gärna maila oss en bild så kan vi försöka göra en bedömning utifrån den., maila till support@kavat.com 

Så jag tog bilder på mina skor och skickade tillsammans med beskrivning och fråga till den angivna adressen – omfattas dessa skor av repair service?

Jag fick svar idag:

Tack för ditt mail och vad roligt att du är intresserad av vår repair service tjänst!
Tyvärr inkluderas inte någon av dina modeller av denna tjänst.
Det stämmer att den svarta kängan är en Linda, och ditt andra par är en Loke och är en juniormodell.
Vår repair service inkluderar endast vuxenmodeller, men tyvärr har vi inte material i produktion kvar för att kunna göra en repair service på tex ett par Linda.

Det var ju synd. Så jag skickade i alla fall en följdfråga:

Så synd, eftersom skorna verkligen skulle behöva bättras på :-)
Men väldigt fint att ni börjat med sådan service!
Har du någon aning om hur länge man kan räkna med att det finns material att tillgå för en skomodell? Det är ju först efter några år behovet infinner sig. (Jag har även ett par nyköpta skor från nu i vintras, och de behöver ingen åtgärd än.)

Och fick snabbt svar:

Våra vuxenmodeller kommer att kunna tas emot för repair service under lång tid framöver då vi nu jobbar utifrån konceptet och är mer jämna i vår produktion än tidigare.
De modeller vi inte kan ta emot idag är då tex modeller som tillverkades under endast en säsong under mycket tidigare år.
Du är så välkommen tillbaka längre fram!

Så, sammantaget: Mina gamla skor kan inte åtgärdas med denna service. Men för framtiden så är Kavatskor för vuxna nu ett ännu bättre miljöalternativ än tidigare. Inte nog med att de är miljömärkta (EU-blomman) och väldigt bra skor, det finns dessutom en service för att förlänga deras redan långa liv ännu mer.

Mer sånt önskas!

Skomakare

Mina mellansäsongskängor (ekologiska från Kavat) har fått göra ett besök hos skomakaren, eftersom skinnet ovanpå lossnat från sulan på ena skon. Under tiden har jag passat på att gå i vinterkängorna (också ekologiska från Kavat, inköpta 2011; också lagade hos skomakare), för det blev ju faktiskt vinter ett tag :-)

Men nu är kängorna uthämtade från skomakaren.

Hur man än gör…

Jag beställde slutligen ett par skor åt mig. Ett par Timberland Earthkeepers. Snygga och vettiga vanliga enkla skor.

När de väl kom visade det sig att de har någon sorts antibakteriell skit i sig. Typiskt sånt man ska undvika av kemikalieskäl.

Men då iddes jag inte krångla mer. Jag behöver ju ha skor på fötterna!

Skoskav fick jag på köpet ;-)

Men den här lappen på undersidan tyckte jag var fin:

Skosula med lapp

Varför inbillar vi oss att vi det är för dyrt? [skor]

Så var det dags att köpa skor igen. Både jag och barnen behöver nya lågskor. Och självklart vill vi ha miljömärkta eller miljöanpassade skor, både för vår egen och miljöns skull.

Eftersom vi handlat av Kavat flera gånger de senaste åren, och varit väldigt nöjda med deras vegetabilgarvade skor med miljömärkningen EU ecolabel, så var det förstås första stället jag började leta på. Tyvärr visade det sig att de den här säsongen inte hade några lämpliga skor i tillräckligt stor storlek för tioåringen (stl 38), och som till mig fanns det bara en sort av lämplig typ, men de kändes för mycket tantsko till och med för mig ;-)  Till femåringen fanns det i alla fall vettiga skor, och till mig fanns det snygga och bra sandaler.

Så för mig och tioåringen blev det till att leta vidare. På Din Sko hittade jag tygskor i ekologiskt tyg – men de var så plattfotade att jag när jag provade insåg att det aldrig skulle funka. Och tioåringen ville inte alls ha tygskor (det förstår jag också).

Någon tipsade om att Timberland också gör miljöanpassade skor. Och det stämmer visst, de tillverkar miljöanpassade skor under namnet Earthkeeper, även ibland förkortat EK. Så då fick det bli sökande på nätet, bland tusen olika modeller, och till slut hittade vi nåt som verkar okej för tioåringen. Och nåt som verkar okej för mig – fast de till mig verkar ha antibakteriellt tjosan i innersulan på den vita modellen men det står inget på den blåa?

Det är en djungel, minst sagt. Så mycket tid och ork man får lägga på att försöka fixa vanliga enkla vardagsskor!

En annan bit i det är att de miljömärkta skorna är rejält dyra. Eller ja, det beror ju på vad man jämför med. Men till exempel kostar skorna vi nu beställt till femåringen 850 spänn. Och sandalerna till mig ungefär 1200. Och det är ju mycket pengar jämfört med vad skor kostar i en genomsnittlig skoaffär i ett vanligt köpcentrum eller på en gågata i en svensk stad, det vill säga jämfört med de skopriser vi lärt oss är normala.

Ja, vi har lärt oss att ett par skor till barnen ska kosta ett par-tre hundra på sin höjd. Och att skor liksom hör till förbrukningsvaror och därmed sånt som liksom ska kosta så lite som möjligt. Och att det är bra att spara pengar, så att vi har råd med annat också. Ett par skor är liksom sämre än ett par skor och tre tröjor för samma pengar. Ännu hellre ska det blir pengar över till nåt roligt eller gott också.

Ha råd med annat?!

Nånting är väldigt fel med våra prioriteringar. För visst måste bra, vettiga skor  – inklusive hur de tillverkats – höra till det mest prioriterade man har att skaffa – inte minst som förälder? Det är ju ingen felprioritering! Men ändå känns det så. Som att slösa. Jag letar efter billigare ställen att köp skorna på, letar efter erbjudanden, som att jag gör nåt fult och fel när jag betalar dessa pengar. När jag istället borde känna mig stolt att bidra till företag som arbetar för en hållbar värld.

Vi har råd. Råd med bra skor. Utan att behöva lida i övrigt.

Lättnaden i att någon annan får nytta av

Halvvägs genom den här vintersäsongen (inte för att det var mycket till vinter, men ändå) växte minstingen ur sina vinterkängor. De fina röda ekologiska kängorna från Kavat, i storlek 32, var plötsligt för små. Det var inte mycket att be för, vi var tvungna att köpa nya. Och tacksamt nog fanns samma sorts skor fast i större storlek att beställa till reapris (den här gången blev det blåa).

Men det kändes liksom ändå surt. De urvuxna skorna riskerade ju att bli ståendes, eller skulle komma att kräva en insats i form av försäljning eller liknande.

Då dök det upp en förfrågan via facebook. Ett flyktingbarn som bara hade det hen stod och gick i, och som behövde skor och kläder, bums.

Och: de urvuxna skorna var i rätt storlek.

Vilken lättnad. Istället för att skorna skulle förbli ett dåligt samvete för mig så blev de nu en lösning och en hjälp för någon annan. En tung sten föll från mitt hjärta.

Dessutom letade vi igenom lådor med urvuxna kläder och fick ihop en duglig grundgarderob i övrigt till barnet ifråga.

Skor

Barnen har fått nya vinterskor. Den här gången har båda två fått miljömärkta (EU-blomman) från Kavat. Köpta via nätet. För såvitt jag kan begripa så går det i princip inte att få fatt i dem på annat sätt. Tack och lov passade bådas skor alldeles utmärkt – och båda barnen är ruskigt nöjda.

Mina Kavat-kängor har fått besöka skomakaren ett varv, eftersom fodret nere vid hälarna började bli så slitet att plastbiten som stabiliserar hälformen börjat sticka igenom. I övrigt är skorna i gott skick, så det känns som en rimlig investering :-)

Miljömärkta Kavat-skor

Jodå, man kan få för många skor

Man kan aldrig få för många skor!

Uttalandet är förstås inte mitt. Och jag ska inte peka ut någon särskild person. Snarast är det, i olika varianter, ett väldigt vanligt uttalande: på Facebook, i bloggar, och liknande.

Och då snackar jag ändå utifrån mitt ganska snäva perspektiv. Jag, som har förhållandevis få shoppinggalna vänner (tror jag). Jag som inte läser modebloggar. Ändå träffar jag på den sortens uttalanden skrämmande ofta.

Ibland genom att någon lägger upp en bild på något hen suktar efter; då kommer uttalanden som det ovan från henoms vänner, som uppmuntrar hen att köpa skorna (eller vad det nu rör sig om) genom att säga/skriva dylika saker.

Andra gånger är det vederbörande själv som fäller uttalandet direkt, antingen när hen deklarerar att det här ska köpas eller när det redan har köpts.

Jag vet inte om de själva tror på det eller inte. Om jag antar att de faktiskt tror på det så måste jag ju anta att de är dumma i huvudet – och det tror jag inte alls. Jag tror det är fråga om en försvarsmekanism.

Men i alla fall känner jag behovet av att tydliggöra:

Jo, man kan absolut få för många skor.

Om man har fler skor än man har praktisk nytta av och/eller fler skor än man kan slita ut under sin livstid, då har man för många skor.

Och så vitt jag kan se det behöver man kanske fem par skor: ett par vinterkängor, ett par sommarskor, ett par sandaler, ett par stövlar och ett par finskor. Och visst kan man ha några par till att byta med – några gamla slitna som fortfarande kan användas till nöds, några nya i reserv och lite så.

Min gissning är att dessa personer har betydligt mer än så.

Många skor är inte bara en fråga om tillräckligt förvaringsutrymme och tillräckligt hög lön. Skorna har

  • tillverkats av någon. Under vilka sociala förhållanden arbetar dessa personer? Rimlig lön? Arbetsmiljö? o.s.v.
  • tillverkats av något. Många resurser är begränsade. Andra framställs på miljömässigt katastrofala sätt. Hur levde kon? Hur garvades skinnet? Hur odlades bomullen? Hur länge räcker oljan som sulan gjordes av?

Och vad händer med skorna den dagen du inte längre vill ha dem? Kan de återanvändas av någon? Vill någon annan ha dem den dagen du väl gör dig av med dem? Eller hamnar de på tippen?

(Och ja, resonemanget i stort är förstås lika relevant för kläder, smycken och annat folk shoppar loss på.)

Så vad gör jag då? Skriver jag och invänder i deras facebook-statusar eller i deras bloggar?

Nä. Inte så ofta. Jag är väl annars ganska bra på att säga min mening och invända när jag inte håller med. Men i den här typen av frågor är det sällsynt. Det tar emot att vara hon den där gnälliga som ska sabba allt trevligt. Bakåtsträvare. Präktig. Pessimist. Gnällkäring.

Och förmodligen är det ännu fulare av mig att nu istället skriva ett blogginlägg om det.

Men det stör mig. Det stör mig med folks konsumtionshets, utan tankar på konsekvenser annat än när det gäller en egna plånboken. Det stör mig att folk motiverar sitt hänssynslösa shoppande med att ”jag är värd det” och ”man måste unna sig lite”.

Jag själv då. Är jag utan skuld? Har jag inga liknande beroenden?

Inte vad gäller kläder och skor. Men visst, jag köper aningen mer böcker än jag borde (om än inte jättemycket). Böcker har visserligen ett mer bestående värde generellt sett. Men vi konsumerar mer än planeten kan hantera, och då är även sådant som böcker och tidningar ett problem. Jag vet det. Och jag tänker noga över varje köp. Jag är inte framme. Men jag arbetar i alla fall på saken.

För övrigt har jag just läst klart boken ”Tillväxt till döds” som jag lånat av en kollega. Lättläst och läsvärd. Rekommenderas till alla.

För nej, tillväxten kan inte fortsätta i all evighet. Det ligger i naturens natur. Stellan Tengroth förklarar detta på sätt varje normalbegåvad människa kan förstå. Läs boken!

Jaha, nu är visst fötter ohygieniska också

På gymmet där jag tränar finns det en låda för förslag och synpunkter. Lådan töms en gång i veckan, och alla synpunkter sammanställs i en lista, med svar från gymmet. Lappen sätts upp på anslagstavlan.

På den här veckans lista hade någon fört fram att hen tyckte det var ohygieniskt att träna barfota. Gymmet hade svarat något i stil med (jag minns inte ordagrant):

Självklart är det ohygieniskt att träna barfota eller med strumpor i gymmet.

Ohygieniskt? Vad är det som är ohygieniskt med bara fötter eller strumpor? På vilket sätt är mer ohygieniskt med bar hud på fötter än på andra delar av kroppen? På vilket sätt är det mer ohygieniskt med svettiga strumpor än med svettiga byxor, tröjor, linnen och så vidare?

Må vara att en del människor kan tycka det är ofräscht eller rentav äckligt (se bara på hårdebatten). Men det är en åsikt, ett tyckande. Hygien måste väl ändå vara en fråga om fakta…?

Samma dag (idag) kan man läsa i Metro om hur man ”får perfekt hy – till ett billigt pris”. Artikeln riktar sig till män. Nu ska tydligen de också skolas in i ”behovet” av krämer och hysterisk rengöring.

Starta inte krig mot din hy genom att försöka torka ut den. [—] Skontvätta istället morgon, middag och kväll, säger Cafés groomingexpert Patrik Hedlund.

Tvätta sig tre gånger om dagen i ansiktet? Herregud. Som sagt var, hysteri.

Nå, efter gymträningen traskade jag bort till min flowlektion. Där är det självklartt att träna barfota eller i strumplästen.

Träningstankar

Jag minns nu varför jag inte brukar bli långvarig i gymmen.

Träning på gym bygger på principen göra ett visst antal av en övning. Tio eller tolv eller femton. I det program min personliga tränare (ja, det kallas ju så, även om jag bara köpt enstaka timmar av henne) satt ihop ska jag i de flesta fall göra 10-15 repetitioner av varje övning. Vissa övningar är det istället 15-25.

Jag ska alltså hålla räkning på hur många gånger jag gjort. Och antalet är inte jämt delbart med fyra.

För ett stort antal av övningarna är det dessutom en viss tid jag ska hålla ut övningen, eller stanna i ett visst läge, eller tid övningen ska ta, eller nåt sånt. Till exempel 3-6 sekunder, eller 5-10 sekunder. Det vill säga samtidigt som jag ska räkna antal repetitioner så ska jag räkna antal sekunder jag gjort varje repetition.

Och ur högtalarna strömmar hela tiden musik. Det är ju i sig bra, musik är motiverande. Musiken är normalt sett min räkning vid träning – övningar ska hänga samman med musiken, relateras till musiken i tempo. Men musikens tempo på gymmet stämmer inte nödvändigtvis med övningarna jag ska göra. Nej, jag kan inte koppla bort musiken. Jag måste förhålla mig till den. Jag måste hantera ytterligare en ”räkning”, och försöka passa ihop de båda andra med musiken (istället för att som normalt ha musiken som stöd).

Det blir tre stycken ”räkningar”: antal repetitioner, längd på repetitionen, och relation till musiken.

Det blir för många, det klarar jag faktiskt inte av. Och med så mycket att hålla reda på så blir det väldigt svårt att dessutom lyckas hålla fokus på att göra övningarna rätt och bra. (Jag gör mitt bästa, tro mig!)

Jag vill ju ha övningar anpassade till musiken! Övningar där varje repetition görs på en takt, eller två takter, eller så. Och ett jämt fyrtal antal av övningen: 4, 8, 12, 16. Det är då det blir logiskt. Då finns det i kroppen, och jag behöver inte tänka på tid och antal utan kan koncentrera mig på övningen. Alternativet är övningar där man gör så få, eller så utsträckt i tid, att det ändå inte behövs någon räkning. Fokus på övningen, inte på antalet.

(Sedan blir det ju inte bättre av gymmens förtjusning i gympaskor…)

Då är det skönt att sedan i alla fall komma bort till flowen och ha en ledare som gör få övningar av varje, till musiken. Och att kunna vara i ögonblicket och känna kraften från rätt musik, bra musik, musik med fokus.