Tag Archives: tåg

Och så gör de det igen…

För några veckor sedan beklagade jag mig över att Sydsvenskan bara skrev om flyg som resalternativ om man ska ta sig till Lofoten. Och Sydsvenskan svarade på twitter:

Idag har Sydsvenskan resereportage igen. Den här gången till Schweiz. (Hittar det inte på webben ännu.) Och resandet på plats i Schweiz är tågfokuserat.

Ja. När man är på plats då alltså. För så här ser reseinformationen ut:

Alltså: åk gärna tåg nere i Schweiz – men till Zürich är det flyg och bara flyg som gäller?

Jag hoppas att anledningen till att det FORTFARANDE är så här det redogörs är för att texter som resereportage ligger färdiga långt i förväg och man så här under semestertider helt enkelt inte hunnit ”tänka på detta i framtida reportage”.

Vill du ta tåget till Zürich? Gör en sökning på www.bahn.de

Normalisering, symboler och små skillnader åt rätt eller fel håll

Litet facebook-flygplan [Namn Namnsson] reser till Norrköping från Centralstationen Linköping.

Det talar facebook om. Eller, det är förstås en vän som talar om det: hen reser från Norrköping till Linköping och meddelar detta via facebook.

Men det är facebook som illustrerar detta med en symbol i form av ett flygplan (även om ordningen på riktigt är en annan än den jag visar ovan) samt en karta med en böjd linje mellan de båda orterna som tydligt visar att facebook tänker sig en flygresa – det är så resor brukar illustreras.

Det är nog ytterst få som reser med flyg mellan Norrköping och Linköping. Det vet alla vi som ser det om: ytterst få som ser en facebookpostning som denna tror nog egentligen att det handlar om en flygresa – vi antar ändå att det rör sig om en resa med tåg, bil eller buss. Speciellt när resan utgår från Centralstationen Linköping känns flyg väldigt osannolikt?

Men ett flygplan är facebooks standardsymbol för resor. Och även om vi vid det här laget lärt oss att det är så, att det egentligen inte säger något alls om vilket färdmedel som används under resan, så kan jag inte låta bli att fundera över hur det påverkar vad vi ser som normalt. Eller kanske just därför kan jag inte låta bli att fundera över det.

Och jag kan inte svara för hur stor skillnad en sådan normaliseringsprocess gör för sociala normer och beteenden. Men jag kan inte låta bli att tycka att det vore bra om facebook bytte till en annan symbol som standard. Tänk om vi kunde få se ett tåg som standardsymbol? Och resvägen på kartan kunde för enkelhets skull bara visa kortaste vägen mellan orterna.

Kan vi inte få en sammanfattning efter tågkaoset?

Det har varit en del dagar nu på sistone med rejält tågstrul i Skåne. Av de få dagar jag tagit mig till Malmö och jobbat har det varit en eftermiddag när allting lamslogs av obehöriga på spåren (förra veckan), och en hel dag (igår) när allting lamslogs av en nedriven kontaktledning mellan Malmö och Lund.

Under dagar som dessa är information en av de viktigaste sakerna. Vi tågresenärer kan stå ut med betydligt mer om vi får bra information: vad är det som händer, varför händer det, och när och hur kan vi förvänta oss att få fortsätta vår resa? Information löser självklart inte allt – barn som måste hämtas måste ju ändå hämtas – men vi blir mycket lugnare om vi vet vilka spelregler som gäller för stunden. Om vi kan slappna av och veta vad vi väntar på, istället för att vara konstant beredda att behöva ändra riktning och plan.

Generellt tycker jag att Skånetrafiken (och Trafikverket, gissar jag på, för en del av infon är väl deras) har blivit mycket bättre på information vid tågstrulssituationer på senare år. Och det är väl tur det, för det tycks mig som att det kärvar ihop mer och kraftfullare när det händer något… Fast de här senaste tillfällena känns det som att informationen har funkat sämre igen.

En sak jag funderat på är dock den här: Under tiden trafikproblemen pågår så finns i alla fall en ambition från Skånetrafiken att hålla oss resenärer informerade – med utrop, informationstavlor och info på webbplatsen och i appen. Ganska täta uppdateringar. Stundtals förvirrade och inte så genomtänkta, men i alla fall, en hyfsat hög ambition.

Men när problemen är lösta så plockas infon bort. Möjligen läggs det ut info av typen ”Trafiken ska nu rulla igen, men följdförseningar kan kvarstå resten av kvällen”. Och vi som resenärer står undrande kvar och vet egentligen fortfarande inte riktigt vad det var som hände.

Jag skulle önska följande: När problemen väl är över, så tar någon som har överblick över situationen och skriver ihop en text om vad det egentligen var som hände, vad det ledde till, vilka problem som uppstod under samordningen och hur det var man löste dessa saker med ersättningsbussar, ändrade körvägar för tåg och annat. Och så lägger man ut denna sammanfattade info på webbplatsen – och där hamnar den sedan i ett arkiv som man länkar till så att det är lätthittat.

På det sättet skulle man lite grann kunna minska känslan av att man under en dag deltar i en cirkus som man egentligen inte vet hur den var regisserad.

Som det är nu är vi resenärer för sammanfattning helt utlämnade till media. Och för att media ska ge sig på en sammanfattning så krävs det att det är de riktigt stora tågstrulen – och att det finns utrymme för journalisterna att ägna sig åt tågstrul just den dagen.

Transportvolymer

Infrastrukturen räcker inte till för nuvarande transportbehov. Pågatåg och Öresundståg är proppfulla med resande, och det finns inte plats att klämma in fler turer, inte innan järnvägen hunnit byggas ut. Samtidigt är det också proppfullt på vägarna.

Moderaterna vill lösa detta genom fler filer på motorvägarna.

Värt att nämna i sammanhanget är att man brukar säga att om man ökar vägkapaciteten med 1 procent, så ökar transportmängden med 0,9 procent. Eller, det är säkert fel uttryckt av mig – det ska säkert vara andra ord, men det är de siffror som brukar nämnas. Poängen är att det inte blir mer utrymme i trafiken, men däremot ökade transporter och förstås även ökade utsläpp (när det rör sig om vägar).

Transporterna står för en stor del av utsläppen av växthusgaser i Skåne.

Klimatpåverkande gaser Skåne

Den enda sektor som inte minskat sina utsläpp sedan 1990 är transportsektorn. Samtidigt som utsläppen från personbilar minskat ökar utsläppen från godstransporter.

(Källa: miljomal.se/Naturvårdsverket)

Vi har alltså mer och fler transporter än vad infrastrukturen klarar av, och vi har stora utsläpp från transportsektorn.

Min naiva tanke är att det rimliga borde vara att försöka minska transportbehovet på olika sätt. Färre transporter, totalt mindre volymer, sluta flytta runt så mycket saker.

Fast det skulle ju kunna riskera att andas att närodlat är bra ;-) Och nej, jag vet att det inte är så enkelt som att närodlat per automatik är bra – men det finns poänger där som är värda att plocka upp.

Det är ju också så att vi upprepade gånger får höra att nejdå, transporterna är inget problem, transportutsläppen är en så liten del i varornas totala livscykelpåverkan. Jovisst, men lik förbaskat har vi de där siffrorna i diagrammet ovan.

Min uppfattning är att vi både måste minska transportmängderna, utsläppen från transporterna OCH öka andelen ekologiskt odlad mat. Vilket ju förstås innebär att vi behöver mer ekologisk odling i Skåne. För de siffrorna är rätt usla för Skåne:

Ekologisk åkermark i Skåne(Diagram och data från miljomal.se/RUS.)

Och så behöver vi hitta smidiga lösningar som gör att vi kan transportera den ekologiska närodlade maten effektivt. Så här, till exempel: Samordnad varudistribution Ystad-Österlen.

Med hjälp av en gemensam distributionscentral som drog igång den 1 oktober 2013 har det skapats nya möjligheter för lokala och regionala matproducenter att lägga anbud på kommunernas livsmedelsupphandlingar på grund av att transportdelen i upphandlingen tagits bort.

Däremot ska vi inte bygga nya motorvägsfiler. Det är inte lösningen.

Det här med nattåget är nog inget SJ vill berätta om?

SJ skjuter upp nedläggandet av nattåget en gång till. Senaste beskedet är att man ska ta ställning i maj 2015.

Jag läser om detta i en nyhet från Sveriges radio och i ett blogginlägg.

Men jag tänker att det skulle vara trevligt att kunna länka till SJ själva som källa. Så jag går in på www.sj.se. Detta borde ju ändå vara en nyhet? Något värt att lyfta på förstasidan? Om man nu vill att folk ska resa mer nattåg, om nu problemet är att folk inte hittar nattågen, för få vet om att de finns, då borde man väl på något vis informera om detta på förstasidan på webben?

Nej. Ingenting. Ingen nyhet, inget erbjudande, inget.

Okej. Detta är väl nåt som man inte tycker intresserar den vanlige resenären allra mest när man ska in och leta reda på en resa. Men man har väl lagt det som en nyhet, ett pressmeddelande eller liknande. Sånt ligger ju ibland på ställen avpassade för en speciell målgrupp.

Jag letar efter var pressingången på webbsidan är. Den är inte lätt att hitta, kan jag säga. Men till slut hittar jag ”Nyhetsrummet”, nyhetsrum.sj.se

Fast där finns ingen sådan info. Senaste nyheten är från 1 oktober och handlar om ny chefredaktör på Kupé. Över huvud taget är det väldigt ont om ”riktiga nyheter” på sidan.

Jag klickar vidare på pressmeddelanden. Det senaste som ligger där är från i maj 2014.

En sökning på nattåg i nyhetsrummet ger en översta träff från augusti ifjol. – Men vänta, letar jag längre ner i listan inser jag att den inte är sorterad i datumordning; en bit ner hittar jag faktiskt pressmeddelande från i februari i år om förlängning av nattågen på sträckan.

Jag går tillbaka till www.sj.se och testar sökfunktionen där. Genom att klicka på olika länkar, som alla leder till sidor långt ner i strukturen, och sedan klicka mig vidare, hittar jag till slut en generell sida om nattåg.

Sammantaget ger mina försök inte intrycket av att SJ tycker det här är något att berätta om.

Dag 18, del tre: Hemma! (15 juli)

Vi spelade några omgångar Piratatak inna tåget nådde Köpenhamn, men det slutade med att minstingen blev tvärsur och -arg.

I Köpenhamn åt vi lunch på Sunset. Sedan tog vi tåget till Hyllie, köpte nytt sommarkort till maannen, och tåg pågatåget hemåt. Och slutligen bussen. Och allra sist traskandet hem på grusvägen.

Jag är så trött. Så mentalt trött, på att hela tiden vara tvungen att orka, vara vuxen, inte bryta samman, orka lirka, undvika katastrofer, se till att barnen inte rusar iväg eller bryter ihop. Bita ihop när de driver en till vansinne och man inte på något vis kan slippa undan.

Och så är vi då äntligen hemma. Springer runt i trädgården och tittar på allt som har växt, allt som finns att äta – och de saker som torkat eller tagits av ohyra av olika slag. Tuggar ärtor och plockar gurkor. Sexåringen leker i timmar med playmobilet. Tioåringen fastnar framför datorn. Jag och mannen tittar på TV och dricker te.

Hemma.
Imorgon ska vi inte upp tidigt, inte passa något tåg, inte vakta något bagage.

För några timmar sedan hade jag massor att skriva. Nu orkar jag inte ens tänka efter vad det var.

Dag 18, del två: Danemark! (15 juli)

Vi har tagit oss över med färgan. Druckit kaffe. Tittat på lego i taxfreeshopen.

Jag sitter och spelar patiens på datorn. Borde säkert läsa en bok eller något istället. Eller plocka fram något spel och spela med de andra. Det är ju sånt man ska göra på långresa familjen tillsammans på tåg. Fast jag ids liksom inte. Orkar inte heller.

Dag 18, inpass: Blandad gegga i hjärnan (15 juli)

SNCF:s jingel vid utrop och liknande på stationerna i Frankrike är trevlig första gångerna – men i längden vansinnigt irriterande. Minst tre fjärdedelar av familjen har den på hjärnan och ger ifrån sig den av misstag vid slumpmässigt valda tillfällen.

Utropen på Berlin Hbf har alldeles för låg volym och görs dessutom av en ljus damröst. Omöjligt att höra något vettigt. (Ja, och så är det på tyska.)

Utropen på stationen i Hamburg är helt omöjliga att höra, eftersom det samtidigt (hela tiden) borras med stora betongborrar som överröstar högtalarrösten med hästlängder.

Ska man åka tåg i Tyskland bör man boka platsbiljett. Speciellt under högsäsong. Det kostar inte mycket men är oerhört tacksamt.

Vissa uttagsautomater i Tyskland erbjuder möjlighet att välja valörer på sedlarna när man tar ut pengar.

Det är ett enormt säkerhetspådrag i Frankrike, framför allt i Paris. Väskkontroller, patrullerande vakter med automatvapen, och diverse skyltar om att inte lämna sina väskor obevakade (”och hittar vi kvarlämnade väskor så skjuter vi dem”). Bisarrt för en landsortssvensk. Terrorhotet i högsta grad närvarande. Även i Nantes påmindes man om detta, med väskkontrollen i bagageinlåsningen. Och när vi åt på Quick i Paris innan hemresan kom vakter tre gånger och frågade om det var vårt bagage och påminde om att det fanns gott om tjuvar och att vi skulle hålla koll på bagaget.
Allt detta i skarp kontrast till nödvändigheten av att lämna majoriteten av bagaget obevakat på tåget vid färjeöverfarten Rödby-Puttgarden.

Jag fascineras över alla människor som måste tränga sig i tågsammanhang (vid på- och avstigning, på stationer – och på färjan för den delen), helt utan hänsyn till att de tränger sig förbi små barn, separerar familjer och slår folk i huvudet. Eller skyfflar barn åt sidan som om de vore pappkassar fyllda med nåt tåligt som hushållspapper, som man inte alls behöver ta hänsyn till utan nästan kan gå rakt igenom. Detta i bjärt kontrast till alla vänligt leende människor på Hamburg station INNAN det blev dags att gå på tåget.

Jag irriteras också av amerikanerna jag hör på tåget. De sitter och pratar om vilka europeiska storstäder de hunnit med. Det är något med hur de låter – både hur de uttrycker sig och deras dialekt – som jag finner gravt irriterande. Det är säkert i högsta grad omotiverat, de kan ju inte hjälpa hur de låter, men det är väl på något vis som med stockholmare.

Dag 17-18: God mat hos greken och nytt försök att komma hem (14-15 juli)

Vi tog det ytterst lungt på kvällen i Hamburg. Häckade i vårt rum några timmar, och traskade sedan iväg för att få någon mat i oss. Vi hamnade på Akropolis några hundra meter bort, där det fanns kebab åt tioåringen, schnitsel åt sexåringen och lammkotletter i olika varianter åt oss vuxna. Väl tilltagna portioner, väldigt rimliga priser och mycket gott – och god service.

Jag shoppade också bindor i den Lidl vi hittade precis bredvid vandrarhemmet – sällan har jag blivit så glad över att hitta en Lidl :-)

Tillbaka till rummet, där vi vuxna styrkte oss med en rejäl kopp kaffe och härligt mörk choklad (medhavd).

Vi har sedan sovit gott och ätit ordentlig frukost på vandrarhemmet. (Fast vi hade en lång sejour av sexåring vill inte gå upp och inte äta frukost och inte åka hem och inte klä på sig och skrika och kasta saker.) Vi kom iväg orrdentligt, och var i god tid till stationen och kunde sitta länge och titta ut över spåren och hålla koll.

Människorna i Hamburg känns generellt glada och trevliga. Råkar man få ögonkontakt med någon så ler de.

Fast sexåringen blev ordentligt nervös när pappa gick iväg för att köpa dricka tio minuter innan tåget skulle gå – ingen får missa att komma med tåget eller tappa bort de andra eller nåt.

Nu sitter vi på tåget. Även detta tåg är visst fullbokat nu, sägs det, fast vi har våra bokade sittplatser. Och det är i alla fall inte alls så fullt som igår.

Min extramens är ganska kraftfull och påverkar mig rätt mycket. Mycket mer som en normal mens än den jag hade för två veckor sedan.

Dag 17, del två: Avslängda i Hamburg (14 juli)