Tag Archives: tapeter

Blommiga väggar på gång?

Sent igårkväll förlimmade jag väggarna i matrummet. Hälften vatten, hälften tapetlim. Rolla på väggarna, med pensel i kanterna.

Jag kände mig allmänt lite… skeptisk. Jag hittade en hel massa gropar  och ojämnheter i det nyputsade som vi inte upptäckt innan. Jag slabbade lim på alla ytor och var rädd att det inte skulle vara tillräckligt – och samtidigt rädd att de kvarvarande tapeterna plötsligt skulle släppa när de fick limblandningen på sig.

Idag har vi tapetserat. För allra första gången (i alla fall om man räknar riktig tapet; vi tapetserade med sådan där ”återställare” för typ 9 år sedan). Det kändes väldigt läskigt. Var börjar man? Hur gör man? Har vi tänkt på allt? Vågar vi verkligen sätta kniven i? (Ungefär som att börja klippa i dyrt tyg, typ.)

Men mina föräldrar kom hit och avledde barnen (tack!). Och vi mätte och pratade och funderade. Och gjorde.

Nu har vi tapetserat halva rummet ungefär. Det se skitsnyggt ut. Trots att vi alltså kör mönsterpassning… :-) (Axmarby. Rödblommig.)

Men nu väntar jag bara på att allt ska ha rasat ner tills vi vaknar imorgon.

Imorgon är en nervös dag

För det sägs att de ska komma och installera kaminen.

Det vågar jag inte tro på.

Och kommer de så kommer ju nåt att strula. Hålet de ska göra i murstocken kommer att bli för stort. Röret de satt i murstocken kommer att visa sig att de satt i fel. Kaminen kommer att hamna fult assymmetriskt – eller ramla genom golvet.

Dessutom kommer det att visa sig att man absolut inte får lov att elda i kaminen på ett halvår.

Och nej, vi har inte tapetserat än. Väggarna är putsade och spacklade och slipade. Lim hemskaffat. Tapetbord och verktyg likaså. Och tapeter förstås. Nästa steg är att förlimma väggarna. Får se om vi orkar imorgon.

Som jag minns det så valde vi att satsa på tapeter i det här rummet för att det skulle vara mindre jobb. För att vi i huvudsak skulle kunna låta de gamla tapeterna sitta kvar, och bara riva bort det som satt löst. Hahaha! Gud så dumt! För nu har vi ju nästan putsat om hela rummet lik förbaskat. Och hade det inte varit för att vi skulle tapetsera så hade det inte känts så nervöst i magen för om det verkligen blivit tillräckligt jämt…

Med hjälp av tapetkanterna får man veta mer

Det där tapetlagret under masoniten slutar drygt fem cm till höger om respektive ovanför fönstren. Denna smala bit har haft egna masonitremsor av nyare slag än resten av masoniten.

Jag mäter. Och konstaterar att tapetdelen till höger om högra fönstret är lika bred som tapetdelen till vänster om vänstra fönstret.

Förstås. Då blir det symmetriskt.

Där det fattas tapet – det är liksom det som också varit fönster en gång i tiden. När man bytte till ospröjsade enluftsfönster så valde man något mindre fönster och satte dem liksom längst åt vänster, längst ner, inifrån sett.

Det innebär att alla tapeter som suttit utanpå dessa smala masonitremsor är från efter att man bytte fönster. Fast tyvärr är jag inte helt säker på vilka som fanns där :-(

För övrigt: under fönstren avslöjar lite bortrasad puts att det finns tegel av stabilare typ än jag tror det finns i resten av väggen. Kanske har fönstren varit ännu högre?

Nå. Nu har vi snart fått bort all masonit vi kan få bort innan vi får hjälp att koppla loss elementen.

Bakom elementen för övrigt… Jag trodde det ”bara” var vitmålat. Men det visar sig att det är ett av de senare tapetlagren som blivit övermålat med vitt. Sista tapetlagret har dock aldrig gått in bakom elementen. Så sista tapetlagret har väl sats efter elementen. Det vill säga efter absoluta början av 70-talet.

Stämmer nog rätt bra.

Tapet bakom masoniten

Idag ryker (både bokstavligt och bildligt) masoniten i matrummet.

Ja, det sitter tapet bakom. Blommor och lodräta vågmönster i grupper, i rödblåbrun färgskala, på en mörkt oblekt bakgrund. En bård längst upp.(Kanske lägger upp bild senare. Vore skitkul om någon kunde datera!)

Tapeten sitter knappt fast i underlaget (som består av den råa putsen). Det lär bli ganska lätt att få loss i stora sjok, men vi låter den sitta i möjligaste mån tills dess att vi fått bort masoniten. Vi sparar ju en del sådant för att det är kul, men det brukar inte bli så bra bitar. Blir nog ovanligt bra. Undras om något museum är intresserat? Vem frågar man?

Det är bitvis rätt mycket hål i tapeten. Sådana där ”här har silverfiskarna käkat”-hål. Fast det finns andra sorters hål också. Hål efter spikar som hållit fast masoniten, förstås. Men också hål av spikar som sitter UNDER tapeten och som böjts in innan man tapetserade. Det vill säga helt uppenbart är den här tapeten trots allt inte det ursprungliga. Undras vad som suttit här innan…? Andra hål i tapeten beror på puts som rasar ut. På ett ställe sitter någon sorts metallbit fastspikad bakom tapeten – och bakom den sitter ett itet fragment av ytterligare någon sorts tapet.

Jag funderar över val av olika typ av spikar. Finns egentligen ingen logik. Svär över de spikar som faktiskt sitter ordentligt. Svär över vårt märkliga rörsystem till elementen som gör att det sitter rör på båda sidorna av fönstren, hela vägen från taket och ner – ett elände när man ska bända loss masoniten som är fastspikad där bakom. (Ja, masoniten har suttit längre än elementen.)

Det dammar och ryker och har sig.

Och ja, det är kul :-)

Vi är så hopplöst långsamma

Läser om andra som tagit ledigt en dag från jobbet och tapetserat om ett rum. Tänker att vi måste vara ruskigt långsamma. En dag, liksom? Riva bort det gamla, fixa till underlaget så att man kan tapetsera på det, och så vidare, innebär bara det jobb för ett antal dagar.

Ja, det är väl olika förutsättningar. Ja, jag vet!

Men ibland får det mig att känna mig ganska inkompetent. Eller långsam och lat.

Fortsatt tapetrivande och hopp på putsfronten

Jag har fortsatt riva tapeter. Och vi verkar ha tapeter bakom masoniten också… :-) (Fast där river jag inte bort tapeten, för masoniten ska få sitta kvar.)

Vi verkar alltså ha, inifrån väggen räknat: murvägg, puts, okänt antal tapetlager, masonit, bitvis tidningspapper, upp till sex (eller möjligen mer) lager tapet, varierande lager spackel (från inget till typ fyra mm) och slutligen den yttersta tapeten – den där grårutiga.

Det är lite bökigt när tapetlagren under spacklet släpper så pass från masoniten att de måste bort, men man har fyra mm spackel utanpå som liksom knappt går att bräcka loss.

Det är erbarmligt tråkigt att pilla tapet och spackel. Eller, kul en stund, men det går över :-(

Dessutom har vi insett att vår strategi ”blunda och låtsas som inget” (det är inte ofta vi kör sådan, men ibland) inte håller: Vi hade hoppats kunna låta elementen sitta kvar och inte göra något därbakom, eftersom det bara är vitmålat där och ingen tapet. Men nej. Det är sprickor i det vita – som nog är spackel. Spackel som kommer att ramla bort i sjok. Därunder finns hålrum, gamla tapeter och silverfiskar. Så vi blir nog kanske tvungna att plocka loss elementen ett tag också. Tömma hela värmesystemet på vatten. Hej försökafåfattirörmokare :-(

Men det verkar som att vi lyckats få fatt i en murare till murstockspartiet i alla fall :-)

När man river bort gamla tapetlager

Jag river tapet. Ska man tapetsera så måste man ju ta bort allt som sitter löst. Och även på ställen där det från början inte verkar vara mycket löst, så visar det sig att när man får loss en liten flik i någon ände, så fortsätter det och fortsätter och fortsätter.

På vissa ställen sitter det bara ett tapetlager – det senaste. På andra ställen är det tjockt, tjockt, nästan som en tunn masonitskiva, av bara tapetlager. Ibland lossnar bara några skikt, ibland skalas de av lager för lager (fast sällan i särskilt stora stycken), ibland får man liksom hela stela kakan på en gång.

Översta lagret är ljusgrå (fast med stråk av ljusblå, ljusgul, ljusrosa om man tittar nära) i sådan där smårutvävighetsmönster. tråktråk. Det som suttit synligt sedan 1970-talet (?). Under det kommer två lager av tapet med grå botten med diskret randaktigt vitt mönster på. Längre ner finns blommiga slingrande saker (sånt där som är från innan medaljongernas tid men när slingorna mellan blomsakerna ger medaljongiga mönster). Ännu längre ner något som nästan bara är oblektpappersfärgat med blommor av typen som nästan lika gärna kan vara bara blobbiga missfärgningar. Och allra längst ner/in en tapet som man liksom inte får se mycket av (eftersom lagret ovanpå är väl pålimmat), men som liksom har helt annan karaktär: pappret är mörkare oblekt, tunnare, jämnare – och med både konstigt mönster och färgskala. Visst, tunt rutmönster i rött med blåa blommor på låter kanske inte så konstigt, men tro mig, det är inte så vi är vana nuförtiden vid att tapeter ser ut :-) Men jo, vi såg liknande när vi rev tapeter i kontoret en gång i tiden också.

Under den kommunalgråa yttersta är det dessutom bitvis bredspacklat/gipsputsat. De verkar ha varit nitiska innan de satte upp tapeten på sjuttiotalet (?). Men nu lossnar alltså på många håll den tjocka tapetkakan inklusive mellanlager av spackel.

På lagret ovanpå det mest storblommiga hittar jag i en skarv att det står MADE IN SWEDEN :-)

Det känns bisarrt att stå och riva bort alla dessa tapeter. På ett sätt känns det bra. Rensa, få ordning så långt det går innan vi ska tapetsera igen. Göra så bra underarbete som möjligt. Stundtals kul, stundtals tröstlöst. Samtidigt känns det dumt at riva bort. Vi tar ju bort spåren av tidigare epoker! Men ja, i någon mån ”måste” det ju göras. Eller, det är i alla fall rimligt. Om vi ska göra det här på ett sätt som håller så behöver vi få bort mycket av det gamla. Dessutom kommer det att finnas kvar bitar av det här och var ändå.

Och så känns det lite dumt tt stå och riva bort det gamla för att sätta dit nytt, när vi lever i denna hysteriska konsumtionshysteri som håller på att ta knäcken på vår jord. Vi ska ju låta bli att skaffa nytt och istället klara oss med och nöja oss med det som fungerar. Och ur överlevnadshänseende så behöver vi ju inte nya tapeter. – Samtidigt har vi nöjt oss med de här tapeterna längre än de flesta skulle göra i Sverige idag. De var gamla och slitna redan när vi flyttade in för tio år sedan.

Fan, det är inte VI som ska ha dåligt samvete för att vi tapetserar om! Och det är inte vi som ska ha dåligt samvete för att vi river bort och inte bevarar det gamla.

Det är sånt jag tänker på när jag river bort gamla rödrosablommiga tapeter från masoniten som fladdrar lite lätt mot putsväggen. Kanske borde jag sova istället?

Status matrummet

Tapeterna är beställda och har kommit, men vi har inte hunnit hämta dem. Förra helgen ägnade vi i alla fall en del tid åt ytterligare väggförberedelser (för vi vill tapetsera innan vi ska sätta in kaminen). Mina föräldrar var på plats och rev lite till i tapeterna :-) På själva murstocken testade vi att ”svampa” med vatten för att helt kunna få bort tapeten – det vore snyggt att putsa den. Experimentet gick över förväntan, men vi får inte bort tapeten helt och hållet.

Vi gav oss också på supeskåpet bredvid murstocken. Mellan murstocken och väggen mot vardagsrummet, alltså en sträcka på kanske fyra decimeter, har det suttit ett typ platsbyggt inmurat skåp i trä, så att det liksom blivit som att murstocken fortsatt i väggen men med en dörr i. Skåpet var fult och ganska opraktiskt. Vi har haft vaser, ljus och ljusstakar ståendes i skåpet, men det har liksom alltid varit bökigt att ta sig in där. Dessutom har man uppenbarligen sågat av nedersta delen av skåpsdörren och spikat för den nedersta delen av öppningen en gång i tiden samt tapetserat över, så att skåpsdörren inte gått lika långt ner men att nedersta hyllplanet liksom hamnat ”i skåpets källare” eller ett etage ner eller vad man ska säga.

Nu har vi i alla fall bräckt loss skåpet. Det var hyfsat stabilt byggt, av rejäla plankor i topp och botten, och pärlspont i sidorna, samt reglar på diverse ledder. Med andra ord ganska svårt att få loss, med tanke på att det bitvis var spikat på yttersidan, det vill säga ”inifrån väggen” (ja, fast förstås innan skåpet ställdes in). På något ställe satt det en spik genom två och en halv bräda i bredd, det vill säga en spik på sisådär 20 centimeter. På hyllplanen satt en målad och profilerad list ytterst, med rester av sådan där skafferihyllpappersbård och häftstift. Ovanför hyllan finns inte det snygga pärlspontstaket satt i mönsterkonstruktion som vi har i rummet i övrigt (och i två andra rum). Inte heller finns den snygga topprofilen på murstocken hela vägen in – men tegelstensmässigt är det murat på samma sätt, med toppkrön, så det är bara frågan om att någon kunnig ska putsa det.

Skåpet är alltså borta. Tanken nu är att putsa till väggarna där skåpet har suttit och sätta någon annan sorts hyllplan därinne (kanske rostfria) och så ha det som en öppen hylla för till exempel ved. En snygg enhet med murstocken (putsad på samma sätt) och kaminen.

Men när vi ringer muraren visar det sig att han är sjukskriven. Och ja, det där känns som sånt som skulle bli mycket bättre om en kunnig gör det.

Där står vi nu.

Hyland och flugspray bakom tapeten

Vi river bort gamla tapeter i matrummet.

Fula, tråkiga, trasiga färglösa tapeter. Och under dem äldre, mer spännande tapeter. River bort allt som lossnar – vilket ofta är stora kakor av många lager tapet.

På en del ställen – närmst dörren på en sida; närmst ytterväggen på en annan – sitter det tidningspapper underst. Vid dörren hittar jag notiser om gamla änkefrun som begravts och om Hyland som gör något i radion under hösten eller hur det nu var. Mot ytterdörren till hittar jag delar av något i stil med Land: det är mycket med lantbruksanknytning, som traktorer och förbättrade lastmöjligheter, och reklam för Gunnebostängsel och Flymaster –

FLUGMÄSTAREN GER DEM INGEN CHANS – det blir knockout från första trycket på den e-k-o-n-o-m-i-s-k-a ladugårds-aerosolen

med

6-dubbel-SUPER-PUNCH

(bekämpningsmedel mot flugor – numera förbjudet). Jag hittar datum på en av tidningssidorna: 29 mars 1961.

På ytterväggen sitter det masonit, har vi nu konstaterat (och inte treetex som i en del andra rum). Ovanför fönstren är masoniten bytt senare i en smal remsa, förmodligen i samband med att man bytte till ospröjsade fönster (en gissning är väl att alltsammans gjorts i början av 1960-talet? Det känns som att det borde stämma ganska bra med ”tandläkardörrarna” mellan matrum och vardagsrum); masoniten längre upp har fler lager tapet än det undre.  Läser på om masonit och treetex, och hittar bilder från en gammal treetexfabrik samt en text om svensk tillverkning av träfiberplattor från 1933!

Under tapeterna sitter det spik. Så vi har alltså knappast kvar de allra ursprungliga tapeterna ens som understa lager. På vissa ställen får man istället intrycket av att spikat fast tapeterna ;-) Och fästena för gardinstänger sitter under översta tapetlagret.

Jaha. Börjar väl bli dags att lägga sig. Mörkt är det i rummet också – ingen el där längre. Fast när man ska hitta var tapeten har släppt är det faktiskt en fördel med huvudsakligt mörker och små spots från sidan – då syns allt som tydliga skuggor :-)

(Egentligen skulle vi förbereda golvet för oljning, men det hann vi inte :-))