Tag Archives: TV

Saker man inte gör när man har barn: titta på TV-nyheter

Det är märkligt att inte ha barnen hemma. För då gör man plötsligt saker man hade slutat med.

Som att titta på nyheter på TV. När barnen är hemma så måste man hela tiden ta hänsyn till vad som funkar för dem att titta på. Har man nyheter på så måste man ha koll, vara observant. Kommer det något läskigt? Är det något som behöver förklaras? Något jag behöver ge en annan vinkel på? Man kan inte slå på TV:n och gå iväg till ett annat rum, och så dyka tillbaka när den där nyheten man väntade på dyker upp.

Har man väl satt på TV:n har man dessutom problemet med att TV:n står på – och kampen med att få stänga av. Tittar jag själv på sydnytt, när inte barnen är hemma, så kan jag slå av när programmet är slut eller när det inte är intressant längre. Är barnen hemma måste jag varje gång ta diskussionen med dem om att nej, ni behöver inte titta mer på TV, jo, ni har redan sett en lång stund på TV, jo, det finns annat ni kan göra, jo, då får ni ändå hitta på nåt annat, nej, ni ska inte titta på TV bara för att ni inte har något särskilt för er, nej, det kvittar att du inte hunnit spela dator på fritids, och så vidare. Risken är stor att man ger upp nånstans längs med vägen… Då är det enklare att aldrig sätta på TV:n.

För övrigt så är risken stor att TV:n redan är ockuperad av dem när jag vill se nyheter, så då kan jag ju glömma det ändå.

Senare på kvällen? Tja, vid nio “kämpar” jag oftast fortfarande med att få barn att somna. Och vid tio vill jag göra annat.

Ja, men tillverkningen av TV:n då?

E.ons experimentet har en artikel om TV-apparater, under rubriken “TV-sommaren är här – vilken apparat drar minst energi?”

Nu är ju inte jag den som uppfattar sommaren som en TV-intensiv period, tvärtom. Men det kan vi ju bortse från för en stund.

Det som irriterar mig mer är inställningen att man ska byta TV för att få ner energiförbrukningen. Visst, TV:n drar ström. Men inte så fruktansvärt mycket. Och stor del av tiden står den inte på. Däremot “kostar” TV:n en hel del energi vid tillverkningen (jag hittar just nu inga siffror, så den som har någon bra sammanställning får gärna länka). Och till det kommer allt material och “innehåll” – sällsynta metaller, flamskyddsmedel o.s.v. Råd&Rön tar upp en del av dessa aspekter i en artikel från 2010.

Och visst, jag kan inte snabbt och smidigt göra en livscykelanalys av det här. Men jag är ändå rätt säker på min sak: det är inte en bra idé att byta ut en gammal TV mot en nyare för att spara energi, och tar man in övriga miljöaspekter så är det en ännu sämre idé.

Men jag är väl ett ufo – eller snarast ett fossil, jag som fortfarande glor på tjock-TV, för

Tjock-tv (CRT) är nästan ute ur leken numera.

kan vi läsa i E.ons text :-)

SVT visar en himla massa bra barnprogram (även om det finns dåliga program också)

Det finns, efter vad jag förstått, föräldrar som inte låter sina barn titta på barnprogram på SVT:s barnkanal för att de tycker att barnprogrammen är olämpliga. Till exempel ur genusperspektiv. Och visst, det finns absolut program som är mindre bra: könsnormativa, konservativa och kanske till och med lite för våldsamma, eller på andra sätt har värderingar som inte ligger i framkant.

Men att därmed avfärda alla program på Barnkanalen tycker jag är väl drastiskt. För där finns också en mängds fantastiska program. Och majoriteten av dessa är faktiskt egenproducerade.

Några exempel:

  • Boom Shakalack. Barn som skriver en egen låt, och sedan får hjälp med att spela in den snyggt arrangerad och med kul musikvideo.
  • Fixa rummet. Inredningsprogram där ett barn får hjälp att inreda sitt tråkiga rum på ett personligt och kul sätt. Visserligen på sätt och vis en del av en hysterisk inredningstrend, men barnen lär sig göra praktiska saker och bejaka sin personlighet.
  • Struten. Angriper spännande frågeställningar på ett nyskapande lagom galet sätt och väcker nyfikenhet inom många vetenskapliga riktningar.
  • Miljöhjältarna. Utmanar de deltagande barnen inom svåra vardagsområden. Ja, det är riktiga tuffa utmaningar.
  • Philofix. Philomène pysslar på oerhört kreativa sätt (och använder ofta “skräp”).
  • Lilla Aktuellt – behöver väl ingen presentation?
  • Eva Funcks olika program – Evas funkarprogram som förklarar hur olika saker funkar (teknik m.m.), Evas superkoll (mer om samhällsvetenskap), Evas sommar- och vinterplåster (om sjukdomar, insekter och annat). Kan ses ungefär hur många gånger som helst av vår treochetthalvtåring.

(En gammal favorit som nog inte går längre är för övrigt REA, som var ett konsumentprogram för barn, med tester och konsumentupplysning – ett Plus för barn, helt enkelt.)

Många av programmen visar på ett naturligt och självklart sätt upp barn som inte är stereotypa, vare sig när det gäller kläder, stil, intressen och allmän “framtoning”. Programledarna – både i de olika programmen och för själva Bolibompa – är också både tjejer och killar, som också bryter stereotypa könsmönster.

Och sedan finns det ju program som bara är… kul. Som Fåret Shaun och Häxan Surtant. Eller för den delen Phineas & Ferb, som må vara hur stereotypt som helst på vissa sätt, men som samtidigt driver med det – och är skitkul.

Astrid Lindgren-filmer däremot tycker jag ibland är tveksamma. Ja, visst är de bra, som berättelser. Men de är inte självklart bra som barnprogram. När Emils pappa jagar honom och skriker för att Emil försökt göra något bra som misslyckats, då känner inte jag som förälder att det är det bästa mina barn kan se…

Vi ser mycket natur- och vetenskapsprogram på tv i den här familjen

Det går ofta på en bra tid – vid åtta på kvällen – när barnen är vakna men ganska trötta.

Alla i familjen tycker det är intressant. Sjuåringen läser själv textremsan om det är på engelska, och treåringen tycker det är tillräckligt intressant som det är utan att förstå allt.

Dessutom är det harmlöst, inte läskigt (i alla fall för det allra mesta) – eller så är det läskigt på sätt som inte riktigt framgår för den som är minst.

Jag tittar nog väldigt lite på TV

I olika sammanhang där folk diskuterar saker – på Facebook, på andra ställen på webben, men också i fikarummet på jobbet – så är TV-program, och reklamen mellan programmen, väldigt ofta på tapeten.

Jag har ofta inte en susning om vad folk pratar om.

TV-programmen har jag på sin (min?) höjd läst om i tidningen och vet att de finns, men jag har sällan sett dem.

Reklamen har jag nästan aldrig sett.

Det är inte det att jag aldrig tittar på TV. Men det är inte mycket. Och det jag ser är väl antagligen inte så hippt. Det är “Så ska det låta” eller “Doobidoo” eller “På spåret”. Melodifestivalen. Lite Barnkanalen. Och så diverse dokumentärer – oftast om djur och natur klockan åtta på kvällen; program som hela familjen uppskattar och kan se tillsammans.

Ytterst få program på reklam-TV. (Vi har för övrigt bara “de markbundna kanalerna” – SVT-kanalerna, TV4 och så några till. Och så får vi in några tyska kanaler ibland.)

Visst skulle jag ibland vilja se något mer program. Men det faller oftast på att det är saker som inte är lämpliga för barn – eller så kan jag inte se för att jag ska natta barn.

Men de program jag då skulle välja att se är nog knappast de alla andra verkar titta på.

TV

Hur kommer det sig förresten att alla bra TV-program visas mellan 8 och 9 på kvällen? “Prime time” kallas det för, va? För vem då? Ja, inte förr oss, i alla fall. Vi har begåvats med ett barn som har sin naturliga dygnsrytm förlagd så att läggningsdags är mellan 8 och 9 på kvällen. Tandborstning, välling, saga och nattning – och nånstans däremellan korta glimtar av intressanta utläggningar om antikviteter (Antikrundan), gifter i isbjörnar (Vetenskapens värld), musiktävlande (Melodifestivalen och Så ska det låta)… Idag var det Einstein och hans hustru och hennes eventuella bidrag till hans kända teorier som jag fick en splittrad och förvirrad men ack så liten inblick i…: lite av början, lite i mitten och lite i slutet, typ. Trist. Det verkade intressant. Kanske går det i repris på någon hopplös tid?