Tag Archives: uppvärmning

Brasorna i köldknäppsperspektiv

Det är vinter. Snö. Kallt. Visserligen inte så kallt som det var sagt det skulle bli – den där riktiga köldknäppen tycks hela tiden skjutas framåt – men ändå, stabilt minusgrader. Och inte mycket snö, bara ett tunt snötäcke, men det täcker marken och skyddar mot kylan.

Jag har tänt en brasa. Och burit in pellets och fyllt på, så att vi ska slippa gå på el i kylan. Pannan arbetar fortfarande inte alltid helt stabilt, och det blir att vi går på el ibland, men när det är kallt på riktigt känns det extra angeläget att faktiskt gå på pellets.

Ibland sägs det att det är bättre att värma med el än med pellets, ur strikt miljöperspektiv (om man har Bra miljöval-el, förstås). Jag vet inte om det är sant. Men även om det skulle vara så ur strikt miljöhänseende, räknat på en avgränsad användning och tanken att det finns obegränsade tillgångar av båda, så är det ju inte så verkligheten ser ut. Nu under den pågående köldknäppen norrut så har jag läst om stadsområden där uppvärmningen i boendena är helt elbaserad och där systemen helt enkelt inte räcker till när det blir kallt – de är inte dimensionerade för så stor elförbrukning.

Vid omställning till förnybar el och utfasning av kärnkraft är en av de saker som ifrågasätts från kärnkraftsivrare hur elen ska räcka till just när det är extra stora behov. Som till exempel just när det är skitkallt under korta perioder. Jag tänker att en enkel sak att bidra med är just att se till att de där köldknäpparna kan hanteras på andra sätt än genom ökad elkonsumtion. Och då inser jag att den där mysbrasan vi och många andra tänder när det är extra kallt faktiskt är en ganska bra lösning även i det större perspektivet: vi hjälper till att hantera det extra energibehovet utan att öka elbehovet.

Läs även mina tankar kring brasan i kaminen kontra pelletsen i perspektivet av att det känns mer slösaktigt att värma lokalt i ett rum än att värma hela huset lite extra.

El, element och gnäll

Torsdagen före jul var elektrikern här och fixade tillbaka elen i matrummet. Så efter att under lång tid ha haft ett fungerande eluttag i rummet (och alltså ingen takbelysning), samt som en effekt därav ingen belysning i hallen och på verandan (som hade sin el i förlängningen av matrummet), har vi nu ”normal” el igen. Eller, klart förbttrat jämfört med det ursprungliga. Vi har nu eluttag på  fem ställen i rummet, varav en med plats för fyra saker mellan fönstren i bordshöjd. Perfekt plats för när vi stoppar i våra datorer, och för brödrost och adventsljusstakar och så vidare.

Idag har rörmokaren varit och satt tillbaka elementen i matrummet. Det känns ganska tacksamt att ha ”centralvärme” i rummet och inte bara myskaminen. Tyvärr la en plastskruv från 70-talet av vid återmonteringen, och rörmokaren hade inga reservdelar med sig, så vi får klara oss med bara ett av två element i rummet så länge. Men ett är mycket mer än inget :-)

I övrigt ägnar jag mig åt att ha skitont i ryggen. Förmodligen en kombo av för lite träning innan jul, för mycket stillasittande under jul, för kallt klädd (?)/för kallt i huset, för lite massage under hösten, och en massa annat. Slutligen krönt av en natt när jag knappt fick plats i sängen och slutligen gick och la mig på annat ställe. Ryggfan gör i alla fall skitont.

Och barnen bråkar.

Bra bok om att minska energiförbrukningen i gamla hus

Jag läser just nu Energiboken från Svenska byggnadsvårdsföreningen. Jag vill varmt (!) rekommendera den till alla som har eller tänkt skaffa ett gammalt (= inte helt nytt) hus. Det här är boken jag själv önskar att vi hade haft för tio år sedan.

För visst ska man spara energi – vilket när det kommer till hus till stor del handlar om att minska uppvärmningsbehovet. Men det finns andra vägar än att tilläggsisolera eller byta till hypermoderna fönster. Det handlar om saker som tätning av springor, klä sig tillräckligt varmt (en yllekofta är en bra investering!), dra ner värmen i de rum man inte är i och att dra ner rullgardinerna på natten. Investeringar ska vägas mot de utsläpp som görs vid tillverkningen och hur länge investeringen kan väntas hålla – samt inte minst den påverkan den har på hållbarheten hos huset ifråga. Att bevara funktionella hus är också en resursfråga.

Och för den som ska isolera (för självklart behövs det ibland) finns en ordentlig genomgång av olika isoleringsmaterial, med deras för- och nackdelar. Det är något helt annat än den bristfäliga information man får genom att fråga på byggmarknader och läsa villatidningar… Ja, jag känner mig trots allt fortfarande nöjd med våra val, baserat på förutsättningarna i vårt fall, men jag hade velat ha mer saklig och oberoende info, och mer kunskap.

Alltså: om du har ett gammalt hus eller tänkt skaffa det – läs den här boken!

Vetefilt och moderna broderier

Jag är en älskare av vetekuddar. En varm vetekudde om en ond nacke eller rygg är guld värd, och en varm vetekudde när man kryper ner i en kall säng om kvällen är inte heller fel.

Vi har flera vanliga köpta vetekuddar, och jag har sedan tidigare sytt både en katt och en liten docka. Men alla har nackdelen att det mesta av vetet trots allt hamnar som en klump. Flera av kuddarna är visserligen sydda i flera avdelningar, men det blir ändå för mycket påsklump av det.

Så jag har länge tänkt att jag skulle sy en vetefilt eller nåt ditåt. En större yta, men indelad i många mindre delar.

Idag gjorde jag slag i saken: tog en bit gammalt trasigt lakan och klippte till samt kontrollerade hur mycket helt vete vi hade hemma. Och så började jag sy.

Och ska man nu sy en oherrans massa sömmar i en ganska tråkigt tyg, så kan man ju lika gärna sy med röd tråd, så det blir lite roligare. Och så kan man ju latja till det ytterligare genom att använda de många konstiga sömmar som finns i symaskinen. Bortsett från raksömmarna i kanten är det inga likadana sömmar i mitt rutnät på sex gånger sex rutor.

Och så har jag och treochetthalvtåringen suttit och vägt upp cirka femton gram helt vete till varje fack.

Nu har jag en liten vetefilt på dryga 40x40cm. De röda fantasifulla sömmarna på vit lakansväv får det att se ut som modern hemslöjd. Snyggt och praktiskt.

Långt om länge

När vi isolerade och inredde vinden/ovanvåningen funderade vi en del kring det här med uppvärmning. Vi har vattenburen värme i huset (pelletspanna med el som reserv). Pannan står på bottenvåningen. Matarrören går upp på vinden och är dragna däruppe och går sedan ner (och tillbaka upp) separat för varje rum. Vid varje fönster på nedervåningen (nästan) har vi alltså elementrör som går upp och ner på båda sidor om fönstret. Ovanlig lösning, tror jag :-)

På ovanvåningen fanns ju dock sedan tidigare nästan ingen uppvärmning – det behövdes ju inte, det var ju bara en kallvind. Ja, bortsett från det där sommarrummet, som under en period hade hyrts ut till ett äldre par. Där fanns det ett element. Det rummet (som numera är sjuåringens rum) fick behålla sitt element.

Den del som blev vårt sovrum hade ingen uppvärmning, men rören som var dragna för rummet nedanför var lämpligt dragna längs ytterväggen och gjorde att det var ganska enkelt för en rörmokare att koppla på ett extra element under fönstret i det rummet.

I allrummet och det blåa rummet (numera treåringens) satte vi inte in några värmelösningar. Trots att det i båda rummen finns rör synliga så är de inte placerade på ställen där det är lätt och/eller lämpligt att koppla på element. Vi bestämde att vi avvaktar och ser hur stort behovet är innan vi gör något.

Vi har väl tyckt att det funkat över förväntan. I allrummet kommer det upp varm luft nerifrån (antar jag); det är i alla fall sällan påtagligt kallt. Lite läcker det välfrån de långa värmerören längs ena långsidan också. Men i blåa rummet har det tidvis väl varit lite svalt… och nyligen upptäckte vi kondensfukt på insidan av ytterväggen.

Men som sagt var, där var det inte så lätt att koppla på vattenelement. Så nu fick det bli fullösning. Igår satte vi slutligen upp ett oljefyllt värmeelement under fönstret. Och ja, det är nog bra. Både för väggen och för treåringen :-)