Vi var på väg till bekanta för 40-årsgrillning i det fria. Vi skulle vara där vid ett men var lite sena, så trots att klockan var några minuter över ett var vi ännu inte framme. Det var nog bra, för plötsligt kräks treochetthalvtåringen i baksätet. Så vi fick vända och köra hem igen.
Han har kräkts fler gånger. Men det verkar i alla fall som att små mängder hallonsoda funkar… så vi ska väl hoppas att det inte behöver bli lika illa som ifjol.
I övrigt känns det ganska allmänt avslaget här. det blir lätt så när man inte riktigt vet vad som väntar i veckan som kommer: hur många i familjen kommer att kräkas, hur många sjuk- och vabdagar ska vi räkna med?