Varmt och torrt och mitten av april

Igår när jag körde till tåget noterade jag att rapsen börjar bli ganska hög. ”Snart dags för blomning”, tänkte jag.
På tåget hem från jobbet på eftermiddagen noterade jag enstaka utslagna toppblommor i de rapsfält tåget passerade.

Igår eller förrgår postade något konto jag följer om lönnens blommor. ”Har lönnen börjat blomma hos dig?” frågade kontot. Nej, tänkte jag, det är väl ändå lite tidigt? Idag på morgonen noterade jag att vår lönn visst börjat blomma.

Tittar på de närmsta dagarnas väderprognoser och konstaterar att delar av Skåne kommer att nå meteorologisk sommar den här veckan. Går sen in på årstidskartan på SMHI och konstaterar att det redan är fläckvis sommar i Götaland.

Och så är det torrt. Det har knappt regnat varken under mars eller april. Hittills under april har vi nog fått mindre än tre mm regn. I prognoserna dyker det upp regn som sedan försvinner igen innan det blir dags. Och vi är redan i läget att när regn väl dyker upp på radarbilderna så viker det undan så att det inte faller något just hos oss.

Jag har farhågor för det här året.

Avloppsfortsättning igen

Jag har visst varit dålig på att uppdatera här. Det blev liksom för mycket.

Det som hänt sedan sist är i huvudsak det här:

  • Pappa kom hit och grävde ner till avloppsrören och konstaterade att rören hade rätt lutning och inte satt sig.
  • Pappa bokade en extra spolning av avloppsjouren, som kom och spolade både badrumsavloppet (som hade mycket urinsten) och tvättstugeavloppet (som hade mycket svart troligen typ ludd). Enligt avloppsjousrkillen behöver vi även fräsa ur rören för att bli av med det sista av urinstenen, annars kommer det bli problem med toapapper som fastnar.
  • Banken sa okej till nya lån.
  • Jag skrev på offert för nytt avlopp.
  • Avloppsfirman skickade in ansökan om miljötillstånd för nytt avlopp.
  • Tre dagar senare kom mejl om godkänt miljötillståndsansökan.
  • På onsdag kommer avloppsjoursfirman och fräser bort urinsten.
  • den 28 april påbörjas arbetet med nytt avlopp.

Ja, det har hänt fler saker. Jag orkar inte ta alla turer. Men i nuläget kan vi både gå på toa, duscha och tvätta här hemma. Fast vi lägger toapapper i en separat hink.

Värre (avlopp)

Igårkväll körde vi en tvättmaskin. Vattnet började rinna över golvbrunnen i tvättstugan långt innan tvätten var klar. Jag stängde utloppet för hon som avloppsvattnet passerar, för att fördröja.

Efter att jag lagt mig tog yngste sonen en dusch. Sedan kpm han och sa: ”Mamma, det låter som det droppar i källaren igen.”

Idag på morgonen konstaterade jag att ja, det gör det. Det droppar – eller rinner – från rensventilen på avloppsröret genom källaren. Golvbrunnen i tvättstugan är fortfarande full. Och det rinner inte undan som det ska i köket heller.

Banken är tveksam till att ge lånen som behövs för att fixa avloppet. De tycker min lön är för liten i förhållande till att jag har en minderårig son att försörja.

Och jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra längre. Jag känner mig inkompetent, korkad, som att jag tagit mig vatten över huvudet genom att fortsätta finnas.

(Allt detta samtidigt som jag försöker vara förälder åt sagda barn, som har det oerhört tufft.)

Living the dream: mardrömsversionen.

Människor som inte tänker klart

Efter avloppshaveriet har försäkringsbolaget tagit på sig att hantera skadorna i källaren (men inga av kostnaderna i övrigt). Det innebär 1. pengar till att till viss del ersätta inredning samt 2. sanering av golvet. För saneringen fick vi välja på att få pengar till saneringsvätska eller att ett saneringsföretag gjorde jobbet men vi får betala självrisk på den kostnaden.

Jag valde saneringsfirma.

Idag har saneringsfirman varit där.

Jag förklarade att de kunde bära ut luftavfuktaren och den gamla trähyllan, eftersom de ändå ska slängas. Det gjorde de. Jag frågade om jag behövdes, men de sa att de skulle ropa om de undrade något mer.

Sedan satte de igång att sanera, med vatten, kemikalier och en jättestor dammsugare.

En stund senare, när jag just för stunden var på ovanvåningen ringde de, satt att de var klara och satt i bilen och skulle köra. De sa att de ropat och jag inte hört.

Jag gick ner och kollade i källaren och konstaterade att de lagt upp övriga saker från golvet – en rostfri hink, en handduk som blivit indränkt med bajsvattnet, ett par plankor och ett par lecablock – på avsatsen längst bak i källaren. En avsats som också används för matförvaring. Handduken hängde ner på väggen.

Handduken har alltså varit indränkt i bajsvatten i en och en halv vecka. Lecablocken har stått ner i bajsvattnet. Den rostfria hinken har hanterats till att förflytta bajsgegga.

Detta ställde/ la de upp på en hylla som ska användas till matförvaring. När deras jobb är att sanera. Och sedan åkte de.

Jag ringde upp dem igen, fastän de åkt.

”Ja, men de sakerna kan ni bara slänga. De har börjat mögla.”

Jag fick förklara typ fem gånger varför det var problematiskt att de lagt upp saker fulldränkta med det de skulle sanera från på ett ställe som tidigare inte ens behövt saneras, och därmed flyttat problemet till ett nytt ställe och lämnat mig med nya saker som behövde städas.

”Jaha? Vill du vi ska komma tillbaka och fixa det?”

Ja, det vill jag.

En liten stund senare var de tillbaka. Deras frågor handlade bara om ifall vi pratat med försäkringsbolaget om vad som skulle göras med sakerna ifråga. Men bortsett från den rostfria hinken – som ju kostar en slant men å andra sidan går att göra ren – så är ju prylarna utan ekonomiskt värde. Värdet ligger i att kunna använda matkällaren utan att tänka att det man ska äta är täckt av bajs, att inte vara rädd att få bajs på fingrarna när man hämtar upp matvaror, att inte den rena betongytan därnere ska innehålla sporer av smittämnen, och så vidare.

Fast det sa jag inte.

De bar upp och ut sakerna ifråga. Jag påpekade att de måste torka av ytan också. Det tror jag de gjorde. (Fast jag vet inte om de torkat av på väggen där handduken hängde ner.)

När det frågas i olika sammanhang om man litar på folk så tänker jag bland annat på just sådana här saker.

Alltså, det var snälla och trevliga killar, de hade absolut inget ”ont uppsåt”. Men kan jag lita på dem? Med en saneringsfirma behöver jag kunna lita på att de har kompetens. Och i det här fallet så handlar kompetens även om att kunna tänka några steg längre. Till exempel att inte lägga det man ska sanera från på nya ställen och kontaminera vidare. Det ska ju inte jag som försäkringstagare behöva hålla koll på. Jag ska inte behöva vara arbetsledare. Jag ska inte behöva övervaka på den nivån.


Tillägg fem minuter senare:

Nähä, hinken hade de inte burit ut, den hade de bara ställt på golvet därnere.

Grundantagandet att det är mitt fel och olika nivåer på kostnader

När nånting skiter sig så utgår jag från att jag gjort fel eller att jag borde gjort något annorlunda.

När avloppet i badrummet slutade fungera så antog jag att det var mitt fel. Att det var mitt och äldste sonens hår som gjort att det var stopp. Att jag rensar avloppsbrunnen för dåligt och för sällan. Att mina b**sk****r är för stora och satt igen rören. Vi funderade också kring om vi inte är för duktiga på att separera bort olja från stekjärn innan diskning och liknande.

Och visst hade det runnit undan dåligt i avloppet under badkaret ibland tidigare också. Jag borde förstås ha hyrt in avloppsspolning tidigare. Och använt olika sorters avloppsrens med regelbundenhet.

Sen visade det sig att felet inte alls låg i något sådant. Inga sådana saker får ett avloppsrör utanför huset att sätta sig. Det handlar förmodligen om markförhållanden. Eller möjligen ett dåligt jobb av den som fixade rördragningen för knappt 21 år sedan.

Och uppenbarligen är trekammarbrunnen också helt körd, med mellanväggar som släppt. Och det i sin tur beror (kanske) på att infiltrationen är igensatt. Den ska rimligen inte ge upp efter knappt 21 år. Och ja, där kommer ju också tankarna: jag borde ha tittat till avloppet oftare, kanske? Det hör ju till sånt man inte tänker på. Det som funkar det funkar, det tänker man inte på särskilt ofta. Slamtömningen har skötts årligen (även om den blev försenad ifjol, för att slamtömmaren tyckte det var för mycket gräs runt trekammarbrunnslocket – men å andra sidan är vi bara tre personer i hushållet, så det borde verkligen inte varit någon kris).

Trekammarbrunnen är för övrigt full igen. Trots den extra tömningen för en vecka sedan. Det konstaterade jag när jag gick runt och visade försäkringsbolagets inspektör igår.

Försäkringsbolaget kommer att stå för sanering efter bajshavet i källaren och ersätta de prylar därnere som blev bajsiga. De kommer däremot inte att betala ett öre för det dryga dagsverke och den utrustning som avloppskillen lade respektive hyrde in för att åtgärda det akuta och felsöka.

Så kontentan är att det inte längre är stopp i badrummet, men att vi behöver fixa ny avloppsanläggning så snart det nånsin går.

För elva dagar sedan hade jag ångest över att ringa avloppsjour, vilket skulle kosta flera tusen kronor. Nu vet jag att jag istället måste fixa ett nytt avlopp för flera hundra tusen kronor.

Med tanke på hur mycket annat jag har att hantera i tillvaron så tycker jag att jag hanterat ångesten rätt bra ändå?

Sättning [avlopp]

Inga rötter var inblandade.

Problemet är istället att avloppsröret från badrummet, sträckan från huset och till att det går ihop med köksavloppet, har satt sig. Så lutningen blir fel, och avloppet rinner inte vidare som det ska. Det som såg ut som jord igår var nog snarast avloppsrester som stått stilla väldigt länge i svackan. Det fanns kalkavlagringskakor i svackan också.

Detta behöver åtgärdas med minigrävare och byte av rör.

Så länge är det okej att vi använder avloppet, men vi ska begränsa mängden toapapper samt gärna spola ordentligt.

Och ja, samtidigt har vi då problemet med att trekammarbrunnens väggar delvis gett med sig.

Avlopp, fortsättning

Igår (måndag) morse ringde jag avloppsjouraren som var här förra måndagen och sa att den utlovade garantin behövde utnyttjas. Han kunde komma redan igår eftermiddag. Först var det sagt att han skulle komma vid tretiden, men sen kunde han tidigare och kom kvart över ett. Vilket var tur.

Under lunchen hade jag och äldste sonen hunnit bära upp all mat och dryck samt reservvattendunkar ur källaren och flytta in dem i studion. Det var väldigt bra.

Avloppskillen följde med ner i matkällaren. Skruvade försiktigt på ventilen där det läckte (det var visst någon sorts rensventil?) och lät avloppsvätskan rinna ut först i en bunke, sedan i två på varandra följande hinkar jag hämtade. Men alltmer hamnade på golvet. Så snart var både golv och hinkar fyllda med en blandning av upplöst bajs, upplöst toapapper och allmänt avloppsvatten.

Sen körde han med sin avloppsrenspryl genom hela röret, fast den kom aldrig hela vägen ut till trekammarbrunnen. Och sen satte han på buntband längst fram på den så den skulle rensa effektivare, men den kom ändå inte genom hela röret. Och sen tror jag han satte typ knivblad från mattkniv längst fram, men kom inte igenom.

Den första timmen sprang som lite hantlangare, sedan fortsatte han huvudsakligen själv medan jag satt och jobbade men ryckte in vid behov.

Två gånger under eftermiddagen körde han iväg och hämtade mer utrustning, först en halvmil bort, sedan snarast fem mil bort.

Kontentan av det hela var att även när det slutligen var öppet igenom röret, så rann det jord när han spolade. Det vill säga problemet är i någon form i röret mellan huset och trekammarbrunnen. Något har gått sönder. Exakt vad/hur är ännu oklart. Bästa teorin är en rot från närmsta buxbomshäck – men det verkar samtidigt bisarrt.

Innan han åkte igår vid 18-tiden hade han tömt ett antal hinkar rent vatten i källaren och sugit upp med industridammsugare för att minska äcklet på golvet i matkällaren. Men det känns ju ändå tveksamt trevligt i en matkällare. Trähyllorna därnere är jag tveksam till att använda igen. Luftavfuktaren är också nedstänkt.

Nu på morgonen har han varit och hämtat avloppsrörskamera och någon radarpryl för att hitta var problemet är mer exakt, så att han ska kunna gräva på rätt ställe.

Fortsättning följer.

Och jag? Jag försöker hantera att det trampas med skor som gått i bajsvälling i matkällaren genom köket. Och har samtidigt en ungdom som mår dåligt av helt andra skäl och inte kommer iväg till skolan. Överbelastning deluxe för min del. Försöker jobba mellan varven …

Fortsatta avloppsproblem

Slamtömmarna var här och gjorde en extra slamtömning i torsdags. Så nu är trekammarbrunnen inte full längre. Däremot la slamtömmaren en lapp i brevlådan (jag var inte hemma) och förklarade att skiljeväggarna i trekammarbrunnen håller på att ge med sig. Sannolikt är det väl något som borde åtgärdas; frågan är bara hur.

Men även om trekammarbrunnen nu är tömd så kvarstår avloppsstoppet i badrummet. Det räcker med några minuters duschande så börjar vattnet att stiga ur golvbrunnen.

Vi har testat att ha duschen igång och samtidigt kolla hur det rinner i trekammarbrunnen. Det rinner nästan lika sakta där när man har vattnet duschen igång som när man inte har det. Helt klart stopp.

Och senare idag upptäckte vi att det står och droppar från någon sorts ventil (fel ord) i avloppsrören från badrummet nere i matkällaren, alltså innan rören nått ut.

Jag är trött på det här trasslet!

Ljuset som återvänder – lika förvånande varje år

”Äntligen är det ljust på morgonen när man vaknar!”

”Så skönt att komma hem från jobbet innan det blivit mörkt!”

Här i Sverige skiftar mängden dagsljus över året. På vintern är det mörkt ganska stor del av dygnet. På sommaren ljust i motsvarande mängd. Det följer en cykel som varit densamma sedan oerhört långt tillbaka. Om vi bortser från mixtrandet med sommartid så har det varit likadant för oss alla genom alla tider.

Läs mer: Ljuset som återvänder – lika märkligt förvånande varje år

För tidigt men också ljuvligt

8 mars. Soligt och 15 grader varmt. Verkligen riktig vår. Känns snarast som en bit in i april.

Skrämmande. Och förstås samtidigt alldeles ljuvligt.

Vetskapen om det skrämmande får ligga i sitt hörn. Jag *vet*. Men jag behöver också alla glädjeämnen. Att glädjas åt en ljuvlig vårdag är överlevnad.