Jag röjde halva första rabatten enligt principen ”ta bort fjolårsståndare och rycka bort det kvävande utbredda ogräsgräset lite hjälpligt” – och sedan hann jag aldrig mer… Det vill säga två och en halv rabatt har alltså fortfarande kvar allt ogräs och alla fjolårsståndare.
Men det blommar! Det är ett överdåd av lupiner, brudbröd, irisar, borstnejlikor, gamla torparrosor, daggkåpa, backnejlikor och annat. Och gräs och ogräs. Det är frodigt och generöst. Och det är ofantligt vackert, i alla fall om man tittar på det på rätt sätt.
Gräsmattan är oklippt (eller klippt en gång i år), full med klöver och gulmåra och humlor och små vita fjärilar. I borstnejlikorna borrar små gulaktiga gjärilar ner trynet under ivrigt fladdrande med vingarna. I rabatten är käringtanden kaläten efter larver från någon sorts bastardsvärmare, som nu istället sitter som puppor på grässtrån och fotbollsmål. Det är fasligt småväsnande från gräshoppor :-)
Sett med de glasögon man förväntas ha som trädgårdsägare ser det ovårdat ut. Oklippt, orensat.
Sett med mina ögon är det bitvis mycket vackert.
Och även de bitar jag tycker är stökiga är nog uppskattade av en del småkryp :-)