När jag hämtade sonen hos dagmamman idag, så hamnade samtalet in på sjukdomar och att det tydligen går kräksjuka hos en del av barnen. Dagmamman nämnde bland annat att XXX hade kräkts hemma på morgonen, och alltså inte kunnat komma på dagens luciafirande; vilket hon (eller hennes mamma?) tydligen beklagat sig över per telefon.
I affären, fem minuter senare, vem stöter vi på – om inte just XXX och hennes mamma.
Jag kände mig som en jättehemsk mamma som försökte se till att jag och sonen i möjligaste mån befann oss i en annan del av affären. Men helt lyckades jag ändå inte… Sonen ville ju förstås springa och prata med XXX – och hennes mamma gjorde ingenting för att hindra det.
Jag är osäker på om de hann ha någon ”närkontakt”.
Jahapp. 5 dagar till julafton. Nu ska man gå och oroa sig för kräksjukan 