Tröstlöst

Jag orkar nästan inget.
Sambon är fortfarande inte i skick efter magsjukan – hans ork tar slut snabbt.
Simon klättrar på väggarna och vill att vi ska göra saker med honom hela tiden.
Jag och sambon försöker få tillvaron att gå runt – laga mat, diska, tvätta, städa – samt att då och då göra någon insats som förhindrar att huset rasar och trädgården växer igen (mer). Och helst kunna vila lite mellan varven.
Simon stökar till. Vi plockar, samt påminner Simon om att plocka upp efter sig. Simon gnäller. (”Måste jag göra allt!?)
Mamma ringer för att ”kolla läget”. Ja, jag är fortfarande trött. Ja, sambon är fortfarande trött. (Underförstått också: nej, det har inte hänt något – mamma, du får nog veta det i så fall…)
Mamma säger ”Ska inte ni grilla?” Va? ”Ja, nu när det faktiskt är fint väder och så.”
Nej, mamma. Vi är trötta. Vi orkar knappt få det att gå runt. Ska vi dessutom ha krav från henne att vi borde grilla – för att hon tycker det? Fattar hon inte vad jag säger varje gång hon ringer: Jag är trött.

Om jag åtminstone kunde känna att jag kunde lägga det lilla ork jag har på saker jag själv vill. Inte på att konstant vara i konflikt med en rastlös 4½-åring. Det blir ju ingen ork kvar.

Vad jag vill just nu?

  • Jag vill inte föda barn
  • Jag vill inte ha fler barn att ta hand om – jag vill inte ha någon alls att ta hand om, mer än mig själv

Jag vill ha tillbaka min ork och min kropp. Kunna göra saker jag vill, utan att hindras av en medicinboll som lever som endosymbiont i mig. Eller av taskig blodcirkulation i benen. Eller denna evinnerliga trötthet. Jag vill kunna gå in totalt, timmar i sträck, för att rensa ogräs eller klippa häckar eller måla trädgårdsmöbler eller bygga något. Ge mig brädor, spik och hammare och ett projekt!

Less.
Vill inte.
Vill få vara mig själv, med mig själv.

Och vill ha en sambo som är frisk och har ork, och som jag vågar krama på utan att vara rädd att dra på mig sjukdomar jag inte vill ha just nu. (Han klagar över kli i halsen, och han nyser. Förkylning på gång nu också?) Någon som har ork att pyssla om mig lite. (Inte hans fel, jag vet.)

Sambon syster ringde idag igen. Nej, jag har fortfarande inte fött.
Tror de inte att vi ringer när det föds en bebis?

Jag hoppas verkligen att allt går vägen när det väl är dags. Jag skulle inte orka en graviditet till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *