Han står långa stunder nu.
Han kan ägna långa stunder åt att upprepade gånger resa sig och sätta sig, resa sig och sätta sig, resa sig och sätta sig… Helst tar han tag i en leksak och håller i händerna medan han reser sig, och så lägger han ner den, tar tag i den igen, reser sig igen, etc. Eller så reser han sig, klappar händer, sätter sig, reser sig, klappar händer sätter sig.
Han står med fötterna tätare ihop nu. Inte alls jättebredbent, utan mer så att det ser ut som en ”normal vuxen” eller vad man ska säga.
Och igår såg jag att han flyttade över tyngdpunkten på ena benet. Fastän han stod själv. Som om han kände på hur det kändes att flytta balansen utan stöd. Ett liksom första försök för att kunna våga ta ett steg utan stöd.