Ja, nu är det snöstorm igen. Redan fjärde gången den här vintern, tror jag…? Och den här gången är det riktigt…
Jag har varit hemma med J idag, för att han var krasslig. (Vaknade inatt och bara skrek och skrek och skrek – men alvedon och nässpray och en timmes väntan lugnade till slut ner det.) Så jag kunde passa på och hämta S lite tidigare, innan det brakade loss ordentligt.
Men mannen blev kvar i Malmö. Tågen gick inte – skulle gå om en stund, och så lite senare, och kanske lite senare… och när man då inte alls vet om det finns någon buss som sedan kan ta honom sista biten (sannolikheten var rätt liten)… och nej, jag ville inte behöva sätta två små barn i bilen för att köra och hämta honom – det vore urbota korkat. Så till slut fick jag säga till honom, att nä, det vettiga är att du inte kommer hem ikväll. Hur ogärna jag än ville säga det. Det tar ju emot, jag VILL ju tt han ska komma hem – speciellt när jag varit hemma med barn hela dagen, och det kommer att vara för jävligt (om ens möjligt) att ta sig ut imorgon, speciellt då med två barn på egen hand, och speciellt när pannan vägrar tända och man får köra el istället för pellets (knepigt att sota och trassla och undersöka vad som är fel med en 1½-åring…) och det blir kallt i huset… Men det är ju ändå så. Det vettiga är att säga att han inte ska åka hem. Bättre än att riskera livet, ju. Självklart.
Det är JÄVLIGT mycket snö på infarten. Lårdjupt. Bilen står långt ut, så man behöver inte skotta så långt för att få ut den (om vägen är plogad) men man ska ta sig TILL bilen också. Vilket knappt går för mig – så hur det ska funka med J i famne och för S att gå själv, det vete…
Nå, vi får se. Jag ska väl sova snart.