Svart och vitt igen: alternativmedicin

Det här med alternativmedicin… Alternativmedicin – vad är det egentligen? Ja, enligt gängse uppfattning så är det allt som inte är klassisk skolmedicin.

Det handlar alltså om en massa olika sorters humbug och kvacksalveri, som homeopati och kristallterapi, som rimligen inte kan ha någon effekt teoretiskt sett, och som inte heller har det enligt seriösa vetenskapliga empiriska studier. Men också massage räknas till alternativmedicin. Och mellan dessa ytterligheter på skalan finns förstås en massa annat.

Som den naturvetare jag är tror jag ju inte ett dugg på homeopati, kristaller och healing. Men jag ser ett stort problem med den stora ihopklumpning ”alternativmedicin” är. För som sagt var, det enda som är gemensamt är en frånvaro. Ungefär som när man klumpar ihop alla ryggradslösa djur i en grupp, vars enda gemensamma drag är att de INTE har ryggrad. (Och nu skäms biologen i mig för att jag inte längre minns vad jag bör kalla en sådan grupp… Ickefylogenetisk? Ickekladistisk?) Eller, för att ta ett enklare exempel, att klumpa ihop alla grönsaker som inte är bönor i gruppen ickebönor. Gruppen ickebönor innehåller squash, morötter, ärtor, majs, tomater, sötpotatis, rödbetor, okra, och så vidare i all oändlighet. (Och nu ber jag alla biologvänner att bortse från att ”grönsaker” också är en idiotisk grupp – eftersom det här exemplet är menat för ickebiologer ;-)) Att då säga ”nej, jag gillar inte ickebönor” blir ganska märkligt. Jag kan ju mycket väl gilla både morötter och rödbetor utan att gilla squash, tomater och okra. (Fråga bara vår minsting!)

Bara för att något inte hör till den klassiska skolmedicinen behöver det inte vara att likställa med homeopati i empiri eller vetenskapsnivå.

Själv går jag då och då och får massage. Det funkar bra på mig. Och visst, jag är bara en person, och jag kan inte bevisa något. Men på något vis tycker jag det är lite skillnad på homeopati och massage ifråga om bevisnivå. Jag kan lätt konstatera att om jag slår med en slägga på ett äpple så blir det mos. Jag kan också lätt kontatera att om jag masserar en spänd muskel så slappnar den av. Visst, ska det vara strikt vetenskapligt vet jag att det behövs riktiga studier med många äpplen eller många massörer och massagekunder. Men ändå.

Därför irriterar det mig när man till exempel politiskt diskuterar alternativmedicin. Jag tycker att skillnaderna inom denna ”grupp” är för stora för att man alls ska kunna diskutera det som en grupp. Jag är absolut emot att skattepengar ska gå till homeopati eller att den vanliga sjukvården ska få förorda homeopati. Eller kristallterapi, healing, och så vidare.

Men massage är en helt annan sak, tycker jag.

4 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Att det ska finnas en vetenskapligt belagd effekt känns ju som ett rimligt krav för att en metod ska ingå i subventionerad sjukvård. Men nog måste det finnas studier som dokumenterar effekten av massage?

    Själv irriterar jag mig på att ”naturläkemedel” ofta klumpas ihop med homeopati och liknande och antingen avfärdas som humbug eller hyllas som mirakelmedicin. Som om effekten av exempelvis opiater och kristaller skulle vara likvärdiga.

      • sanne8 februari, 2012 kl. 12:46
        Författare
      • Svara

      Jag har inte koll på bevisläget (i form av vetenskapliga studier) vad gäller massage. Och egentligen handlar mitt inlägg inte om huruvida saker ska vara subventionerade eller inte – även om jag ur personligt hänseende skulle ha mycket att vinna på om massage skulle ingå i ”vanlig” sjukvård.
      Min irritation handlar främst om hur det hanteras när man pratar om det. Det stör mig att massage hamnar i samma ”klump” som homeopati.

      Och ja, naturläkemedel har ju krav på sig om att ha dokumenterad effekt. Vilket dock inte alla inom sjukvården accepterat. Jag fick cystor i äggstockarna när jag åt p-piller och johannesörtspreparat under samma period. Det var först under slutet av den period jag kombinerade dessa två som rönen om att johannesört kunde minska effekten av bland annat p-piller kom. Jag misstänkte att detta skulle kunna ha bidragit till cystorna. (Speciellt med tanke på att det jag ordinerades var kraftfull p-pillermedicinering: kraftfulla p-piller utan uppehåll för mens i ett halvårs tid.) Men läkaren skrattade och hånade – hans åsikt var att naturläkemedel var helt verkningslösa och inte alls kunde ha den effekten. Trots de varningar som som Läkemedelsverket lagt ut…

  2. Det stör mig att du uttalar dig om homeopati som du inte verkar ha någon kunskap om. Har du provat homeopati? Vet du hur en homeopat resonerar vid sjukdom osv. Ta reda på det innan du uttalar dig så katergoriskt. Det finns massor med vetenskapsmän, läkare, idrottsmän och kvinnor som använder homeopati, är de också okunniga. Två nobelpristagare säger att homeopati fungerar, en har också haft en föreläsning om sina erfarenheter av homeopati. Jag rekomenderar dig att gå till en homeopat istället för till skolmedicinen, då blir du garanterat inte förgiftad.

      • sanne9 februari, 2012 kl. 21:57
        Författare
      • Svara

      Det är helt riktigt att jag inte är oerhört påläst vad gäller homeopati, och jag har inte heller prövat homeopati. Utifrån vad jag lärt mig utgår homeopati från principen att man tar ett verksamt ämne, som man sedan späder i många många omgångar, det vill säga ända tills koncentrationen av det verksamma ämnet är så låg att den är att betrakta som noll. Och så hävdar man att allt det utspädda ska vara verksamt. Därav betraktar jag homeopatiska preparat som verkningslösa: teoretiskt sett måste de vara det, och så vitt jag känner till finns det ingen seriös naturvetenskaplig forskning som visar några tydliga effekter (hade det funnits det hade det varit en sensation). Gissningsvis kommer du att säga emot mig angående detta – och gissningsvis beror det på att vi ställer olika krav på forskningsstudier och vetenskaplighet.

      Att det finns massor med vetenskapsmän, idrottsmän, etcetera, som använder homeopati, säger inget alls. Att någon är ”vetenskapsman” säger inte att personen har kompetens inom relevant område. Tyvärr kryllar det av forskare som anser att det faktum att de är forskare inom ett litet smalt område gör dem mer kompetenta att uttala sig inom en mängd andra områden, trots att de inte är kunnigare än genomsnittligt folk inom dessa områden (och ibland snarast vet mindre än gemene man). Nobelpristagare behöver inte ens vara forskare, men får i övrigt gå in under det resonemanget. Och varför skulle idrottsmän ens vara relevanta i sammanhanget? Att det finns läkare som använder homeopati i sorgligt, men bevisar inget. Det finns olämpliga yrkesutövare inom de flesta professioner.

      Och ja, går jag till en homeopat riskerar jag självklart inte att bli förgiftad. Det är ju hela poängen! Hos en homeopat får jag något verkningslöst – vatten. (Eller ja, vatten är ju inte verkningslöst, men det verkar som just VATTEN.)

      För attavsluta: Jag tog homeopati som ett exempel – av många – på sådant som betraktas som alternativt och ickeevidensbaserat. Det betyder inte att jag specifikt pekar ut homeopati. Det jag pekar ut är massage och liknande, som jag inte tycker hör hemma bland det andra humbuget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.