(… så jag antar att äckelmagade och finkänsliga personer ska sluta läsa här.)
Fram till i söndags morse var det alltså inte mycket mens att tala om; natten till söndagen inget alls. (Fast även när jag har kraftig mens brukar det vara sparsamt på natten.)
Sedan har det ökat på. Redan under söndagen var det MYCKET, betydligt mer än det brukar. Natten till igår kom det mängder och jag blödde igenom på morgonen. Igår var det rena rama niagarafallet, med extra tur ner på stan under dagen för att köpa nya trosor. Inatt vaknade jag av känslan av att det kom stora (gigantiska) koagelklumpar och jag fick byta kläder. Under dagen idag har jag bytt binda en gång i timmen.
Det som är ännu märkligre är att jag mitt i alltsammans, trots att blodet rinner ur mig som niagarafallet, mår bra. Jag har inte mensont, och inte huvudvärk. Jag känner mig lite matt, och jag lät bli att gå och träna ikväll – fast det var lika mycket av praktiska skäl.
Kroppen tar i alla fall igen för förra varvet med råge :-)
Och nej, jag klagar inte. Jag bara konstaterar. Lite ansträngande är det ju, både för kroppen och rent praktiskt. Jag menar, blod är ju bra att ha, liksom.