Hållbar konsumtion och att göra allt eller inget

Den absolut bästa miljöinsatsen är ofta att inte göra något alls.

Till exempel är det ofta sant när det handlar om konsumtion.

För det är ju så att de saker vi köper i princip alltid har orsakat miljöproblem under tillverkning och transport. Att en vara är miljövänligare än en annan innebär oftast bara att problemen den orsakat är mindre, inte att den är helt problemfri. (I “problem” ingår då till exempel utsläpp till luft och vatten, skador på naturen, förbrukning av ändliga resurser, förgiftning av mark och människor, men också en del mer komplicerade aspekter.)

Och de flesta saker vi köper behöver vi egentligen inte. De flesta av oss (i alla fall vuxna) har kläder så att vi skulle klara oss ett antal år utan att köpa nytt, om det bara handlade om att hålla sig varm och om vi i större utsträckning lagade saker som går sönder. Likaså har vi köksprylar, porslin, böcker, musiklysningsutrustning och så vidare, och köper vi nya saker å är det för att vi vill ha en bättre, snyggare, nyare, funktionellare, och så vidare.

Ur miljöhänseende är det bästa valet ofta just att göra inget alls. Att inte köpa någon ny sak alls. Att klara sig med det man har.

Visst låter det enkelt (i teorin)?

Men inte ens för den som verkligen anstränger sig är det fullt så enkelt som det låter. För samtidigt så är det ju bra att det finns de som väljer att framställa sakerna på ett bättre sätt. De som använder ekologiskt odlad bomull som råvara. De som ser till att fabriksarbetarna får schysta arbetsvillkor och slipper hantera till exempel farliga kemikalier. De som ser till att tillverka leksaker utan ftalater. Och så vidare. Och de produkterna är förstås oftast lite dyrare.

Om alla som skiter i miljön köper de billiga miljömässigt sämsta sakerna, och alla som bryr sig om miljön inte köper något alls, så gynnar vi bara dem som tillverkar de miljösämsta produkterna, och de producenter som gör rätt kommer att gå under.

Där har vi ett av de stora dilemmana inom hållbarhet… Det är alltså viktig att shoppa, men att shoppa rätt saker, och ändå så lite som möjligt. Och att i möjligaste mån i alla fall låta bli att köpa de saker som är fel, eller som inte tillför något positivt för miljön.

Som sagt var, i möjligaste mån. Nej, jag är inte heller fanatisk. Ja, jag köper också saker som inte är livsnödvändiga. Att alltid alltid ta hänsyn och göra det klokaste gör en nog både vansinnig och deprimerad.

Men att “fuska” eller “synda” någon gång ibland är inte samma sak som att skita i konsekvenserna av sitt handlande jämt och ständigt.

Och ibland behöver man ju faktiskt sakerna.

Dilemma nummer två uppstår av att sakerna man behöver inte finns att tillgå när man behöver dem. Om ingen köper de miljöanpassade produkterna när de finns så kommer de att ha slutat produceras den dagen man behöver dem. Om jag låter bli att köpa jeansmodellen som passar min form för att jag tycker att jag inte behöver några nya byxor just nu, så kan de mycket väl ha slutat tillverkas när jag väl behöver byxor. Väntar jag med att köpa nya strumpor till den dagen de flesta av mina strumpor är utslitna, så kommer jag inte att hitta ekologiska strumpor någonstans på flera månader.

Därför är det trots allt ibland vettigt att handla saker trots att man inte behöver dem – för att sannolikheten är stor att man kommer att behöva dem senare.

Därför köper jag hem böcker från bokrean att ha som presenter till kommande barnkalas. För böcker är bra presenter till barn – och väntar vi med att köpa så blir det istället det vi kan få fatt i just den dagen som blir present, vilket mycket väl kan bli något skräp, som dessutom kräver en bilresa för att skaffas. Därför köper jag mina favoritjeans på rean – för jag vet att risken faktiskt finns att modellen försvinner igen, och för att jag vet att det är dessa jeans jag trivs i och jag sliter på dem tills inget finns kvar. Och därför passar jag på att köpa ekostrumpor när det finns.

Men det är en ständig balansgång, ett ständigt vägande av argument, för och emot.

Och det enda jag kan vara säker på är att det aldrig blir helt rätt, helt perfekt.

Nä, förresten, det finns en sak som är ännu säkrare: det skulle garanterat vara mycket mycket sämre att inte alls fundera över dessa frågor :-)

Nu ska jag inte svamla mer ikväll, utan återgå till att bota min blodbrist med 85% cacao single source organic chocolate från Kallari :-))

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *