Småputs och otacksamt jobb

En vanlig syssla så här års är att blanda en hink bruk och gå runt och fylla i putshål. I husvägg, i murar och annat. Smålagning.

Det är ganska kul och trivsamt. I alla fall när det handlar om hål (eller… gropar?) i slät vägg.

Tyvärr är en hel del av det runt fönster och dörrar. Det där bruket som ska hålla fönster och dörrar på plats och täta igen springan runtom. Det är pilligt, tråkigt och eländigt. Svårt att få in på plats. Och, när det kommer till vanliga ytterdörren, kommer att rasa ner igen. För problemet där är ju att dörrkarmen rör sig – när man smäller igen dörren. Så mycket pill och mycket trassel, väldigt mycket bruk som ramlar ner för att man inte lyckas få in allt i springan – och i slutändan något som inte varar så länge.

Fast jag intalar mig att det trots allt är viktigt och kämpar på ändå.

I år är det extra mycket av det där skittråkiga. För nu är de nya fönstren på orangeriet ditsatta. Och runt dem är det inget drev – det fick inte plats – utan istället har älsklingen knackat bort lite extra av väggen i fönsterhålen. Och de är nu visserligen monterade med spik (traditionellt på det här stället att fästa saker i murad vägg med spik :P) men ska ju liksom ändå sitta fast även med bruket. Helst. Eller det ska i alla fall inte vara hål/tomrum mellan väggen och fönstret, liksom. Men fanimej vad jävla hopplöst svårt det är! Tur det bara är ett uthus… På några ställen funkar det med tricket att använda en plastpåse som sprits och lite extra löst bruk – men på många ställen gör det inte det.

Men men. Jag gör så gott jag kan.