Jaha, då är vi på det igen. Idag har älsklingen varit och fått cellgifter igen. Nu sitter han här och mår allmänt skit – både av hur han mår av sjukdomen och sedan av cellgifterna.
Tankarna far runt igen, kring behandling och kostnader. För det kostar ju en massa – inte för oss, men för sjukvården och därmed i slutändan för oss alla som skattebetalare. Vad gör att vi är värda de pengarna?
Nej, så kan man ju inte tänka – fast det gör jag ändå. Det är ju sällan min grej att hålla mig till det som är rimligt :P
För oss, mig och barnen, är han förstås värd oändligt. Men är det skäl nog att han ska få kosta oändliga mängder för samhället? Det finns ju så mycket pengarna behövs till…
Men jag försöker tänka att han faktiskt är värdefull för väldigt många andra människor också – vänner, kollegor, studenter och andra. Det är många som vill ha honom kvar så länge som möjligt.
Och… någon gång ska väl de goda få kosta pengar också? De som orsakar problem i samhället, till exempel brottslingar som både kostar i form av den skada de åstadkommer och i form av fängelser och annat efteråt, kostar ju en massa pengar. Sett i det ljuset kan väl en högt älskad människa i sina bästa år få kosta en del också…
2 responses to “För det är han faktiskt värd”